än fantasin!
Det kanske är lite förmätet att förutsätta att alla känner till denna artikels frontfigurer och deras verk.
Därför kan du HÄR se hur Frontface första gången uppmärksammade
dem för över tre år sedan, så slipper vi upprepa oss i onödan.
Istället för att göra en ren kronologisk historik, följer vi de tvära kast som parets unika historia tar oss genom
i deras egen berättelse under intervjun,
Inledningsvis kan det vara på sin
plats att informera om att deras fotografiska verk inte är digitalt förskönade eller ändrade i annat
än möjligen färgsättningen.
Endast make-up och olika ljussättningar, kläder och scenografi har varit tillåtet för att skapa det bildspråk som paret förmedlar.
Agnieszka: Jag föddes i Warzawa 1974, mitt första stora intresse var gymnastik, som jag ägnade mig åt mellan 6-16 års ålder.
Den karriären slutade med en olycka och en skada som nästan satte mig permanent i rullstol. Studerade därefter och tog examen i Business- och Art Schools samtidigt, tiden räckte liksom inte till att ta en i taget. Jobbade sedan som modedesigner samtidigt som jag tog min Masters Degree i ekonomi. Flyttade sedan till London, där jag verkade som designer i ungefär ett år, innan jag träffade Thomas.
Jag letade efter en lokal att fotografera min kollektion i och dök därför upp i hans ateljé en vacker dag. I princip kan man säga, att från den stund jag kom in genom dörren, lämnade jag honom aldrig. Jag plåtade min kollektion dagen efter, sedan poserade jag för honom iförd Sid Vicious T-Shirt som skulle auktioneras ut på välkända Christie´s i London.
Därefter började vi jobba ihop, fråga mig inte riktigt hur det kom igång. Detta var under 2001.
Då vi träffades var Thomas skild sedan ett par år medan jag var förlovad med en man som vid den tidpunkten jobbade med mig i modeindustrin. Han hade dock en karriär bakom sig som Brittisk officer
i SAS, ett elittruppförband som fick specialuppdrag i Afghanistan och Pakistan. En anti-terroristgrupp, kan man säga.
En månad efter jag och Thomas träffats, var vi så kära att det inte längre gick att dölja. Jag berättade
för min fästman att jag skulle lämna honom. Vi hade ett våldsamt gräl,
jag fyllde mina väskor med det som gick att få med, ringde efter en taxi och återvände aldrig mer.
Jag lämnade alltså inte bara min fästman utan också hela min karriär och alla kollektioner bakom mig när jag flyttade in hos Thomas. Mitt ex blev då helt galen, han förklarade
att eftersom han älskade mig för mycket för att hata mig, så istället skulle han döda Thomas. Eftersom han var specialutbildad krypskytt (sniper), var vi fruktansvärt rädda.
Thomas: Jag hade en ateljé på 400kvadratmeter i en gammal fabrikslokal invid London Bridge,
med en takaltan där vi brukade grilla. När hotbilden uppstod, vågade vi inte gå ut på den längre, då vi fruktade
att han kunde ligga på ett annat tak med sitt gevär, bestyckat med lasersikte. Jag fick bilder i huvudet liknande en Bond-film, där jag såg mig själv med en röd laserprick i pannan, sedan PANG och folk skulle hitta mig nere på gatan och tro att
jag hoppat. Skrämmande.
Agnieszka: Vi flydde direkt till Sverige men var tvungna att återvända för att lösa situationen med ateljén och våra verk. Vid ett sådant tillfälle blev vi attackerade av mitt ex.
Thomas: När jag såg honom komma mot mig, tänkte jag ”Totte, säg nu för i helvete inte ett enda ord som kan hetsa upp honom”. De tankarna hjälpte nu inte så mycket, då mannen inledde med ”Jag skall bryta alla jävla ben i kroppen på dig, jag skall döda dig, fattar du?” Jag fick mig en ordentlig omgång. Som tur var såg några väktare som höll på att installera ett larm, vad som var på
väg att ske. De grep honom och
förde bort honom, samtidigt som de körde iväg oss för att bespara oss mer problem.
omger den klassiska Play-
boybilden av "Marilyn".
av Marilyn visar vilket kameleont-ansikte hon har.
Observera att ingen redige-
ring i Photoshop eller liknande utförs på de foto-
grafier paret framställer.
Allt är make-up och ljus.
Klicka på högerpilen för > > > >