Nr 3 2008
Sid 2a
Foto:© Frontface.se, Nikon D300          Alla foto från Jamaica: © Pap Dee

INGET SNACK OM SAKEN,
NU ÄR
PAPA DEE
EN AV DE
TUNGA!

Äntligen har sommaren kommit till Sverige på allvar. Hos oss på redaktionen, har den dock funnits ända sedan i april, då det dök upp en Cd-platta med underligt tecknat omslag, nästan som en serietidning från 70- eller 80-talet.
Det var ett förhandsexemplar av Papa Dees (eller Daniel Wahlgren, som han heter till vardags) då kommande , nu släppta sommargungsalbum, betitlat
A little way different”.

Plattan har gått varm och kanske är det den som värmt upp hela landet till den tropiska nivå vi upplever när detta skrivs.
hela redaktionen har gungat loss på albumet,
så det kändes helt naturligt at ta en fika i solen med Papa Dee / Daniel mitt på Mariatorget på Södermalm, ett stenkast från hans bostad på Bellmansgatan.

Vi har tappat räkningen, vilken platta i ordningen
är detta?

-Det är den åttonde. Har gjort fyra skivor med det amerikanska bandet Brooklyn Funk Essentials,
två med Stonefunkers samt ett par ”skumma” electronica-plattor som jag gjorde när jag bodde
i New York.

Man skulle ju kunna tro att du är 80 år gammal, med tanke på allt du gjort under alla år du varit aktiv men du ser ju lika fräsch och ung ut som på de bilder vi har från ”100 år sedan”...

-T ackar, får väl skylla på de fina generna…hehehe, samt att jag ständigt försöker hålla mig mentalt på tå, så att säga. Kan ju se på en del kompisar och bekanta, som på någon sätt gett upp och tappat stinget och gått in i någon slags koma. Det vill jag själv absolut inte råka ut för.

När såddes fröet till nya plattan?

- Det var när vi gjorde ”Papas Kappsäck” på Jamaica. Då ville jag intervjua några av de gamla legenderna och få lite bakgrund till hur musiken skapades på 60- och 70.talet.

 

 

Många av dessa herrar är bittra och sura på industrin, då de var med och spelade in många sessions, fick bara betalt för själva speltillfället och sedan kunde se hur skivorna spreds över hela världen utan att de själva fick någon del av kakan.
För att få dem på lite bättre humör, förslog jag att vi skulle spela in en låt på kvällen, när vi ändå var samlade och att jag betalade dem på plats.

Den låten, en gammal Kinks-hit, ”Dead End Street”, är faktiskt inte med på plattan, trots att den är grym.
När jag kom hem igen, sammanstrålade jag med producenten Kent Hjulström, som är en gammal vän och så föddes idén:
Ett antal gamla favoritlåtar, några av mina egna låtar och bara samla ihop de här gamla fantastiska musikerlegenderna och sedan spela in på det sätt man gör där nere. Sagt och gjort, under några dagar i november blev plattan till i Anchor Studios, en av de mest kända och klassiska studiorna på Jamaica.

Först satt vi med 30 låtar, skar ned dem till 20 och sedan började vi leka med demoinspelningar, bara Desmond, jag och en gitarr, varefter vi valde de som kändes bäst.
Sedan tog jag kontakt med den lätt strulige trummisen där borta, bokade studiotider, vilket var spännande och inte helt friktionsfritt. Att se dessa gamla proffs jobba, är helt underbart.
De flesta förstår nog inte vilken dignitet dessa herrar har. Hade det varit en rockplatta vi spelat in, så hade där stått Jimmy page, Keith Richards och Neil Young. SÅ kända är dessa herrar inom reggaevärlden. På 70-talet spelade de med Peter Tosh, Black Uhuru, Bob Marley och andra.

Med ömsesidig respekt för varandra och kärlek till musiken, blev det ett par koncentrerade dygn med inspelning som man gör det där men inte här hemma.
Alla musiker i ett och samma rum, sedan sätter man låtarna med kanske 2-3 omtagningar och jag står separat i sångboxen.

                           
  Fortsättning på nästa sida>>>

Klicka på högerpilen för  mer Papa Dee       > > > >