FÖRSÖK INTE STJÄLA MIN CYKEL!
DÅ FÅR DU
RIKTIGT
LÅNG NÄSA.
på väg till den skola hon studerar vid. Vi tar gärna emot kommentater och reaktioner HÄR.
Vaknar som vanligt av väckar- klockan, kl 07.45, tror jag.
Känner mig lite tröttare än vanligt men det var bara att bita ihop och köra de vanliga morgonrutinerna. Redan här fokuserar jag på innehållet i anatomikompendiet jag skall ha prov på samma morgon klockan 09.
Förutom mina uppdrag på Frontface redaktion, studerar jag till Hudterapeut på Elisabethskolan.
Jag slår koden men inget händer. Jag drar i handtaget men dörren är låst. Tittar på klockan och ser att klockan bara är 07.50. Får hjärnstopp och tar upp mobilen för att dubbelkolla tiden. Jo då, den visar samma tid, 07.50.
Jag är med andra ord en hel timme för tidig och ser mig om efter ett café där jag kan slå mig ner och plugga en stund till.
Beställer ett glas färskpressad apelsinjuice och njuter av den ljumma morgonen, med hela Mariatorget framför mig. Det är bara jag och ytterligare en person på caféet. Försjunker djupt in i kompendiet och rycker till när jag hör en röst som utbrister ”Men, vad sysslar han med egentligen”.
Jag tittar upp från mina papper och cirka 20 meter framför mig, tvärs över gatan vid ett övergångsställe, ser jag något underligt.
En sliten mansperson rycker i trafikskylten vid övergångsstället, så att den lossnar ur marken. Det står en damcykel av nyare modell, låst med ett kabellås runt stolpen, men kabeln är inte trädd genom något hjul, endast runt ramen, vilket innebär att om mannen får bort skyltstången, kan han enkelt cykla iväg med cykeln.
För mig är det helt tydligt så att det håller på att begås en cykelstöld rakt framför mig och damen som gjorde mig uppmärksam på det hela, torde också ha uppfattat situationen på samma sätt.
Mannen är inte diskret på något sätt, han lägger ned skylten på marken, går runt cykeln och tittar på den. Många människor, både män och kvinnor, passerar alldeles intill mannen men ingen reagerar synbart. Vissa tittar lite snett mot honom men som sagt, ingen gör ansats till att hejda hans framfart. Detta gör mig förbluffad och jag känner att ”så här får det bara inte gå till”.
Jag ställer mig upp och utan att egentligen veta vad jag skall göra, springer jag fram mot mannen. Han har nu satt sig på cykeln för att trampa iväg, så jag ställer mig precis framför honom, så att jag blockerar hans flyktväg. Jag är nu riktigt upprörd och hör mig själv säga med hög, bestämd och nästan aggressiv röst ” Vad håller du på med? Det här är ju min cykel!” Jag pekar mot närmaste huset och fortsätter: ”Jag bor precis här, jag såg dig nog när du försöker stjäla min cykel”.
Mannen såg helt förbluffad ut och stammade till svar: ”Oj då, jag ber om ursäkt”. Han hoppade blixtsnabbt av cykel och försvann utan att jag ens hann se åt vilket håll.
En kvinna som hade hört mitt utbrott, hade stannat och följt händelseförloppet. Hon kommer fram och säger: ”Så han försökte stjäla din cykel?
”Nej, det är inte min cykel, jag bara ville stoppa honom, så här får det bara inte gå till” svarar jag.
Tillsammans kommer vi fram till att vi skall placera den på ett sätt som får förbipasserande att tro den är låst runt ett buskageräcke.
Jag går sedan tillbaka till caféet och där får jag applåder från cafépersonal och damen som såg händelsen först.
Jag samlar ihop mina papper och tar mig till skolan, som nu är öppen, för att ta en plats i skrivsalen. Provet går utmärkt och hela dagen känner jag mig tillfredställd över mitt handlande.
Det som är lite förvånande på ett sätt men som man blivit både van vid och avtrubbad inför, är gemene mans flathet och ovilja till vanligt hederligt civilkurage, när det gäller någon annans egendom än sin egen. Hade den rätte ägaren till cykeln dykt upp, hade det nog skett på liknande sätt som när jag ingrep men nu gick alla förbi, även de som direkt såg vad som skedde.
Jag är uppvuxen i Iran och hade en liknande sak inträffat där, hade tjuven inte fått arbeta ifred, troligen hade han även fått sig en rejäl omgång så att han inte återvänt.
”Vår” gärningsman har säkerligen genomfört liknande stölder tidigare, han verkade erfaren på området, allt gick mycket smidigt. Därmed visste han också hur flata och ovilliga svenskar i gemen är att ingripa, trots att det finns en lag som ger oss rätt att ingripa när något sker "på bar gärning".
Med andra ord, som vi tidigare skrivit många gånger här på den redaktionella sidan:
”Varför gör han så? Jo, svaret heter B.I.C. BECAUSE I CAN” och i BIC finns tre ingredienser:
Girighet, droger och ren BIC.
När sätter vi stopp för sådant här ofog, genom att visa lite pondus och att sätta oss upp mot småbus, som i princip har tagit över gatorna och stjäl allt som går att stjäla?
Jag bara frågar?
Trevlig sommar och fånga en bov, så blir jag glad.
Peter A. Ortvik
Chefredaktör
ortvik@frontface.se
Klicka på högerpilen för > > > >