Lite bakgrundshistorik är alltid en bra början. Hur träffades ni?

Klara: Det är runt tio år sedan vi träffades. Det var i samband med ett radioprogram jag gjorde och Mia var panelmedlem. Vi ville ha en ung rolig tjej med i programmet och Mia var ute och stå-uppade. Vi fann varandra och sedan började vi samarbeta i just detta program,som hette Bossa Nova.

Mia: Tror vi bägge två undermedvetet letade efter någon att vara rolig tillsammans med. Vi började med att göra små sketcher ihop och sedan har det rullat på i tio år. Visst har vi haft egna saker emellanåt men alltid återvänt och tagit upp tråden igen.

Vad har ni för respektive geografisk bakgrund?

Mia: Jag kommer från Värmland, flyttade runt en del innan jag som 18-åring kom till Göteborg.
Nu bor jag på en ö i skärgården där.

Klara: Jag är från Norrköping men kom till Göteborg när jag var 11 år och är fortfarande kvar.

Till skoltiden: Fanns det redan då någon komisk ådra hos er? Var ni klassens clown på roliga timmen?

Mia: Jag sa till mina föräldrar att jag ville bli skådespelare när jag var fem år. Ett år senare började jag med amatörteater och det fortsatte jag med tills jag fyllt sexton. Sedan blev det teatergymnasium. Jag tog nog över roliga timmen, ingen annan fick plats…hahaha.

Klara: Jag fick nog rät många kompisar just genom att ”vara rolig”, inte bara på roliga timmen. Satt ofta på mitt rum med bandspelare och gjorde radioprogram, där jag spelade olika karaktärer, skickade in vitsar och annat till radiostationer. Att jag skulle jobba med radio,
var nog rätt klart redan då. Ett av de första minnena var att jag som åttaåring höll på att skapa en egen version av ”Byteskomik”,
där jag både levererade vitsarna, skrattade åt dem och intervjuade mig själv. Tragiskt?

Hur får ni inspiration till era gemensamma galenskaper, är det över en back öl?

Mia: Nja, inte öl direkt men visst har det gått några flaskor vin genom åren. I dag är det nog mest under långa promenader vi spånar ihop materialet. Det växer fram.

Klara: Vår humor ligger väldigt nära våra egna liv, så vi har inte haft svårt att översätta ett livsläge till en sketch.

Mia: Vi har alltså alltid utgått från kriser och iakttagelser i våra egna liv och därifrån mejslat
ut karaktärer, situationer och scener.

Ni använder er av en slags humor som gör att man ibland nästan blir illa berörd av situationens art, äkthet eller igenkänningsfaktor. Känner även ni själva av detta?

Mia: Jo visst, det är det som är vår grej, att beskriva en upplevelse med distans.

Det blir nästan lite tragikomik på så sätt?

Klara: För mig blir det ultimata läget att när man tittar på vår serie, måste man gå därifrån och stå i ett annat rum och smygtitta in på hur pinsamma karaktärerna är. Klart vi vill att tittaren skall vara kvar men man skall få en krypande känsla i kroppen, skrattet fastnar i halsen.

Detta känns rätt unikt. De flesta är nog rädda att tappa själva komiken till förmån / nackdel för det ni vågar genomföra. Krävs det inte väldigt mycket fingertoppskänsla för att hålla sig på rätt sida om den osynliga gränsen?

Mia: Vi har en väldigt bra regissör. Han känner hur långt man kan gå utan att förlora greppet.
I den nya ”del 2” vågar vi vara kvar ännu längre i allvaret, kravet på hysteriska skratt ligger längre bak. Här skall det vara en blandning av välbefinnande och obehag i magtrakten,
som skall styra.

Klara: Den enda termometern vi har att mäta med förutom oss själva, är Dan Zethraeus, resten får bli som det blir. Jag bryr mig mest
om Mia tycker det är tillräckligt kul, elakt och svart. Då vet jag att vi är hemma.

Hur gör man för att inte bränna energin under repetition? Man kan väl repa sönder en sketch, så att den blir platt vid själva tagningen?

Mia: Precis! Dan brukar säga: ”Bränn inte scenen utan torrepa så dåligt ni kan, så sätter
vi den direkt”. Ibland blir det dock så att man skrattar för mycket åt sin egen scen i början av repetitionerna, så man får ”köra av sig” innan själva tagningen kommer. Vi skall ju vara inne i våra karaktärer och inte veta om att vi är roliga.

Klara: I snitt är det väl 4-5 tagningar men det
kan också sitta på två.

                                   Fortsättning på nästa sida

Klicka på högerpilen för  fortsättning av intervjun med Klara & Mia          > > > >