Loket drar igång från start, får upp farten, medan vagnarna glider med och får hjälp av lokets kraft.
”Jag är nog ett lok om du tänker på att driva saker framåt, jag går gärna i bräschen och testar nya saker.
När såddes fröet till ”Det Svarta Spelet”?
”Det var nog när jag var ute och reste med Kronprinsessan Victoria. Det hände så mycket absurditeter (2004) att jag borde summera alla fantastiska händelser i bokform. Det blev nu inte den boken den här gången (Det Svarta Spelet innehåller inte så många kungliga fadäser) men då föddes själva idén. Jag kunde sitta ensam på ett hotellrum i Tokyo kvällstid, tänka igenom dagens händelser och komma fram till att ”det där skulle vara häftigt att få skriva om i en egen bok”. Jag har ju kommit många
av de här personerna väldigt nära och sådant får ju inte plats inom tvåtusen tecken i ett veckotidningsreportage.
Sedan kom Jens Lapidus bok ”Snabba Cash” och då kände jag att ”shit, nu är det här med Stureplans-racet redan kört”.
Ett och ett halvt år senare så
fick jag en förfrågan av Bert Karlssson under ett möte.
”Daniel, sade han, jag har ett förlag och jag vill att du skriver
en bok.”
”Jaha, och vad skall den handla om då?”
”Det spelar ingen roll, bara du skriver en bok, jag vet att det kommer att bli bra”, menade Bert.
Hur lång tid tog själva skrivandet?
”Effektivt sett, ett halvår, men
med redigering och allt annat, åtta-tio månader. Hade ingen redaktör att bolla med utan har i princip gjort allt själv.”
Hur har du behandlat identiteter i boken?
”Nu är det ju en roman, en ”fiction” till etiketten, men visst är den inspirerad av både verkliga personer och verkliga händelser och miljö. I de fall man kan tänka sig att personer kan kännas igen, så är det fingerade namn.
Fredrik Virtanen tyckte att namnen var uselt fingerade,
han sade sig kunna identifiera
de flesta. Det förekommer dock en del kändisar med sina riktiga namn, som Peter Jöback, Eva Dahlgren, Susanne Reuter, Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, Prinsessan Madeleine
och en rad andra.
Många har frågat mig varför jag valde att skriva i form av en roman och inte en faktabok. Anledningen är rätt självklar,
då hade jag fått flytta från landet.”
Följdfrågan blir då naturligtvis: Har du fått några hot efter publiceringen?
”Ja, det har det skrivits en del
om i kvällspressen.”
Förstår att det är obehagligt. Är du rädd?
”Jag är ingen skotträdd journalist, men när hoten yttrar sig på det sätt som de gjort nu, där det är tyngre falanger som känt sig träffade av innehållet, så känns det inte så kul alla gånger. Jag vill helst inte gå in på detaljer i ämnet. Jag ångrar dock ingenting, boken är högst aktuell på alla sätt, handlingen skulle kunna vara tagen från idag men mycket är från min tid på Aftonbladet, i slutet av 2006, en bit in på 2007. Det är en betydligt mer modern och aktuell skildring än is till exempel Lisa Marklunds böcker, då det var länge sedan hon jobbade på kvällspressen.”
”Ja, att droger nästan är en naturlig del i kändisvärlden, är helt klart. Det finns inte en enda dokusåpakändis eller Idoldeltagare som inte kommer att stöta på det, bara för att de är kända. I den här världen, bland kändisar på inneklubbar, är droger ett mycket vanligt förekommande fenomen.”
Är du förvånad att inte fler kändisar ”kraschar” på grund
av droger?
”Nja, jag tror at det är betydligt fler som kraschar än vad vi ser. Frågan är nog: Vill man verkligen berätta om dt här idag? Om man procentuellt sett jämför kvällstidningarna idag, med för några år sedan, läste man betydligt mer om knarkrazzior
och drogbeslag mot kändisar
då. Frågan måste ju ställas, varför är det så?
Det finns inget entydigt klart svar men jag kan misstänka attdet är så att, vilket jag även går in på i boken, många kvällstidnings- journalisitter sitter i knäet på innekrögarna som styr i Stockholm, de finns inne på krogarna, bevakar event och fotograferar kändisar och vimmel. Då kan det lätt bli att media helst blundar för det här. ”
Vad innebär det att ”sitta i knäet” på någon i detta fall?
”Det finns kvällstidningsreportrar som på helger och kvällar extraknäcker för stora krogkoncerner, får favörer och även olika typer av gåvor.
”Det finna kvällstidningsreportrar som på helger och kvällar extraknäcker för stora krogkoncerner, får favörer och olika typer av gåvor.
Det finns höga befattningshavare i mediabranschen som sitter med handen djupt nere i syltburken, när det gäller att ta emot lägenhetskontrakt, möbler, kläder, resor och annat som helt betalas av näringsidkare i krogbranschen. I sådana fall kan man knappast begära att de skall kritisera eller skriva negativa nyheter från dessas etablissemang, eller hur? De exempel jag har stött på, har inte varit objektiva, de har gjort allt för att skydda näringslivet. Det är korrumperad journalistik. När man tar upp ämnet, vill de inte ens debattera frågan.
Precis som när jag var aktiv i kvällspressen, får jag fortfarande en mängd sms om kändisar som åker fast för knark, om razzior mot innekrogarnas VIP-rum runt Stureplan, där kändisarna sitter i smeten och det står inte en enda liten rad om det i pressen. Antingen har pressen otroligt dålig koll eller så väljer man bort att skriva om det, någon av dessa två orsaker måste det vara. Detta är en del i boken, hur det går osynliga band mellan näringsliv, media och den kriminella världen.”
”Inte än, men det skulle inte röra mig i ryggen om någon sur nattklubbschef skulle porta mig nu, jag är inte ute så mycket.
Får väl se när boken varit ute lite längre.”
Nu har du ”fött fram” din första roman. Har du fått blodad tand till en uppföljare?
”Hehehe, ja nog finns det stoff alltid. Det skulle räcka till tre-fyra böcker till. Jag har fått sålla bort en hel del.”
Det Svarta Spelet är på runt 245 sidor. När man släpper sin första bok, är det oftast så att förlaget har väldigt precisa önskemål(läs krav) på hur tjock boken får vara, för att hamna i rätt prissegment. Om du själv fått välja fritt, hur mycket mer hade du velat få med i debuten?
Klicka på högerpilen för fortsättning av intervjun med Daniel Nylén > > > >