Sweden Rock Festival firar i år 25-årsjubileum, 82 akter på fyra dagar med 33000 väldigt glada och trevliga besökare från ett 50-tal länder. Festivalen är utsåld i år igen, för vilket år i rad vet jag inte men den trogna publiken återvänder år efter år, artistutbudet verkar bara vara en av anledningarna att man åker, det som alla besökare verkar längta mest efter är den härliga gemytliga stämningen på festivalen, ser bara till mig själv som åker år efter år oavsett lineup, bra bokningar blir en trevlig bonus, givetvis finns det dem som gnäller på line-upen varje år, dessa enfaldiga människor som inte förstår att det som en del ser som en dålig lineup kan vara en annans favorit-lineup. Årets festival var som vanligt en härlig mix av band, visst finns en viss saknad av riktigt stora band men om sanningen ska fram så är Sweden Rocks styrka just att locka halvstora bra band med en bra bredd, band som alltid levererar en bra spelning.
I år var det dessa fyra som fick ståta med att headlina festivalen:
Onsdag: Blind Guardian som har en mycket stor trogen fanskara och räknas in som ett av de största inom sin genre, mycket efterlängtad spelning av många fans och allsången till the Bard´s song var magisk.
Torsdag: Queen med Adam Lambert som med bravur klarar av den till synes omöjliga uppgiften att ersätta Freddie Mercury. Tyvärr tilläts inte fotografering, vilket naturligtvis känns snålt från managementbolagets sida.
Fredag: Twisted Sister som är ute på sin avskedsturne, Dee Snider ger oss en fantastisk spelning och höjdpunkten är när han anammar svensk kultur och plötsligt kommer ut med en kopp kaffe mellan två låtar och säger ” we gotta have a fika ”
Lördag: Sabaton, det svenska metalbandet som växer så det knakar ger en grym show med mängder av pyroteknik och fullt ös. Sabaton visar med råge att de kan headlina sveriges största och bästa festival.
Det fanns mycket att beskåda på årets festival, här ett litet axplock av sånt jag hann njuta av:
Lita Ford som bjöd på massor av energi och klassiska låtar, på tal om klassiska låtar så spelade även Foreigner och The Hooters, gitarr-guden Steve Vai bjöd på solon, Gamma Ray hade en mycket bra spelning, The Hellacopters återförenades, Avantasia var här, Michael Schenker bjöd på fest, Udo Dirkschneider bjöd på massor av härliga Accepthits, Nikki Sixx (Mötley Crues basist) var här med sitt sidoprojekt Sixx AM, min gamla favorit Mike Tramp (White Lions sångare) bjöd på nostalgi.
I vanlig ordning hann man med ungefär hälften av det man ville se, det går faktiskt trot eller ej en hel del tid till att umgås med alla härliga människor också, det ska skålas och utövas stolstrick på campingen också.
Jag vill i vanlig ordning tacka mina underbara reskamrater, festivalledningen som än en gång har anordnat en fantastisk festival med bra service och alla andra besökare som gör Sweden Rock till en härlig fest.
Vi ses 2017
Text & Foto: Jocke Tembert.
Comments are closed.