Magalufs bargata ser mestut som en färgstark version av en nöjespark, där åkattraktionerna är utbytta mot lättklädda inkastartjejer (och killar) var femte meter. Detta fenomen kommer troligen att sänka känslan för alla gäster utom de mest orutinerade och lättpåverkade.
Det har hänt mycket sedan vårt förra besök för sex år sedan, som kan ses på länken HÄR.
Många av de då självklara mötesplatserna för skandinaver, står nu helt ödestörsta delen av kvällen/natten, som Grabbarna Grus. Även den då så populära baren E4:an, var en blek kopia av sig själv.
Runt, utanför själva barkärnan, vandrar et stort antal svarta tjejer, de flesta med tydlig brittisk accent, och erbjuder olika sexuella tjänster till prisnivåer man kan få en hyfsad lunch för. Polisen finns där men är totalt ointresserad av allt som inte verkar inbringa bötessummor.
Inne på själva bargatan och dess förgreningar, tog vi oss en titt på några ställen.
Utanför Tokio Joes, fann vi vår vän Big Tom, iförd öronsnäcka och språkandes med klubbens manager, Dave, samt en av inkastartjejerna. 
Det finns en förening av barer/klubbar, så att när man införskaffat ett sådant ”pass”, kan man fritt gå mellan dessa. 
…som du kan se just här… 
Det är mycket ovanligt att de tjejer som jobbar på bargatan inte är tatuerade. Det känns som om det nästan är ett krav… 
Manager Dave bjöd ned oss och bartendern bjöd på en svalkande GT. 
Stabila pelare att hålla sig i vid behov. Så här tidigt på kvällen bestod dansgolven till största del av unga engelska tjejer
och i barerna samlades de mer blyga killarna för att ”dricka upp sig” innan första dansen.
Ute på bargatan träffade vi glada tjejgäng ungefär var tionde meter. 
Mats fick agera fondvägg… 
Reflex Bar hade en smart servitör. När de själva saknade något en gäst ville ha, som kaffe, sprang han över till grannen
och fixade det där. Så smart skall man vara, det är rätt tänk. 
JD har satsat hårt på imagen här. 
Roligaste och mest galna tjejgänget ser du här. De gav oss en helt spontan ”Crazy Posing”. 
På Coco Bongo kunde man rida par-tjur,med eller utan kläder. 
Jättediscot BCM finns för de som inte gillar att prata utan bara att hoppdansa. För de lite mer sofistikerade,
finns PACHA kvar i Palma.
Och för andra slutar dansen så här. Slant på senapen? Vi hade andra sätt att skaka ned maten:
Mats provade ”Bungy Slingshot”, där man accelererar 0-160 på 1,4 sekunder. Höjden är 75 meter. Tuff kille men så har han
två Harley-Davidson hemma i garaget…
Hmmm..vi skulle nog inte ha tagit den sista ölen…
Comments are closed.