Italienskt vin-expo på Grand Hotel Stockholm

Av Frontface on 13 december, 2012 in Event / Premiär / Gala, Mat & Dryck

För sjätte årets avhölls ett allt mer
expanderande vinexpo i Grand Hotels Spegelsal
och som vanligt var Frontface på plats, dels för
att hälsa på gamla vänner och testa deras senaste
produkter men även för att finna nya spännande producenter
och lyssna på vad de har att berätta.
Doft och smak är ju det som primärt får oss att tycka till
men det är även intressant att höra tänket gällande
marknadsföringsidéer, speciellt gentemot
en allt yngre vinattraherad publik.
Det som tidigare mest varit ett forum för älre herrar,
är nu en tummelplats för likvärdig könsutjämning
och även många av vingårdarna ägs och drivs av kvinnor.

Med oss i bagaget hade vi denna gång Christian Nissen,
en erfaren och duktig vinkännare, vars åsikter och kunskap
vi är tacksamma för att ha med i detta reportaget.
Christian står bakom faktatexten nedan.
Följ med oss in i Grand Hotels vackra Spegelsal:

Spegelsalen och angränsande lokaler stod som värdplats för vin-expot.
Vår expert Christian Nissen ses i röd kofta.

Starten på besöket var faktiskt Olivolja och inte alls vin. Jag blev omedelbart
förälskad i La Goccia d´Oro Milluso ”den gyllene droppen”,
en utsökt olivolja från Sicilien, låg beska, med aromer av nyklippt gräs
och tomater! Åh sommaren! vad jag längtar till dig!

Italienska viner som så mycket italienskt, var länge ett sammelsurium
av kvalité och skräp, med total oreda vad gäller ursprunget.
Man bestämde sig sent att försöka råda bot. 1963 kom den
italienska vinlagen, där man införde klassen DOC
(Denominazione di Origine Controllata)
men till skillnad från AOC systemet i Frankrike, där en central
organisation fastställer vilka kvalitetskrav som gäller,
är det i Italien lokala producentsammanslutningar,
”consorzio” som fastställer kraven.
Detta har lett till att kraven i de olika regionerna
– till skillnad från det franska AOC – varierar mycket
och DOC har mer blivit ursprungsbeteckning än kvalitetsbeteckning.
Vackert så, jämfört med tidigare, där t.o.m. importerade druvor
kunde vara basen i ett Chianti eller Valpolicellavin av sämre kvalité.

1980 införde man en ny klass, DOCG
(Denominazione di Origine Controllata e Garantita),
som bättre garanterar kvalitén. 1992 kom klassen IGT
(Indicazione Geografica Tipica), mest en ursprungsbeteckning.
Resten som kunde vara i stort sett vad som helst,
klassades som VDT (Vino da Tavola)

Men dessa klasser var en begräsande faktor,
man kunde ju inte använda annat än italienska
ursprungsdruvor i DOC och DOCG.
Så när italienska kvalitetsproducenter, i början främst
från Toscana området – tröttnade på allt skräp
och försökte göra riktigt, riktigt bra viner igen, provade
man med franska druvor, t.ex. från Bordeauxslottet
Château Lafite, importerades vinrankor med Cabernet Sauvignon,
nya viner helt skilda fån de traditionella Chianti vinerna kom då fram.

Dessa viner kunde ju INTE klassas DOC eller DOCG p.g.a. att
druvorna inte var de godkändatraditionella italienska,
så istället för att använda skräpbeteckningen VDT, hittade man på och
marknadsförde begreppet ”Super Tuscans”, superbra och superdyra….

Några exempel vi provade var Paleo 2008 och Solare 2005, kraftfulla
som tanninrika Bordeauxviner och 50&50 2007 lite snällare,
lite mer ”Chianti” om man så vill, mycket goda alla tre
och värdiga representanter för ”Super Tuscans”.

I montern bredvid hittar vi en rolig story om
Il Paradiso di Frassina Brunello di Montalcino DOCG,
som kan ge vinprovningen en extra dimension, man spelar klassisk musik
– särskilt Mozart – genom massor med högtalare i vingården, dygnet runt,
för vindruvorna! Det sägs ge bättre mognad och högre kvalité
– tror ni mig inte så kolla videon på:
http://www.youtube.com/watch?v=H6lbhPtUCTU

Vi provade årgången 2007 som hade bra tryck, finstämd som en violinkonsert
men med tanniner som en hornkonsert av Mozart. Det sätter onekligen fingret
på att en story är väldigt viktig idag för att nå upp ur mediabruset,
vid sidan av kvalité och förpackning.

I Valpolicella har man sedan urminnes tider gjort ett verkligt starkt vin,
på helt eller delvis torkade druvor, det kunde komma upp i 13-14% alkohol
innan man avbröt jäsningen, då med en del socker kvar. Det kallas Recioto.

Så småningom provade man att jäsa ut vinet helt, för att få bort sötman
och pressa upp alkoholhalten en bit till. Nu kallas vinet Amarone
och har minst 14% alkoholhalt och högst 15 gram socker per liter kvar.
Vinet måste lagras minst 3 år på fat för att få kallas Amarone.
Det av druvorna och jäsningen som blir kvar efter Amaronen är det fortfarande
mycket socker och smakämnen kvar i, så man provade att jäsa det en andra gång,
tillsammans med enklare Valpolicella, Ripasso en slags ”lätt-Amarone” var född.
Billigare och mer lättdrucken, men fortfarande med en del Amaronekaraktär
från de redan en gång urlakade torkade druvorna.
Metoden att torka druvorna innan man jäser dess must kallas Apassimento,
idag görs det vin som bara har en liten del sådana torkade druvor
(Amarone har 100% torkade druvor),
men som ändå skickligt rider på Amaronens varumärke.
Här gäller det att se upp!
När många andra vinmakare idag gör lättare och alkoholsvagare viner,
står istället Amaronen för det verkligt kraftfulla, både till smak och alkoholhalt.
Så den var värd ett eget kapitel för vårt besök.

Vi hittade Tommasi hos Hermansson & Co – en hel Amarone familj
– både vad gäller vinerna och själva släkten Tommasi!
Tommasi gör ju mer än Amarone, men den är verkligen i centrum
för deras uppmärksamhet.
Vi provade hela skalan från den billiga Apassimenton, Ripasson,
Amaronen och Recioton. Faktiskt en riktigt trevlig vinprovningsidé!

Amaronen var nästan bedövande god, men det ska verkligt smakrik mat
som vilt eller starka ostar till. Ripasson, fortfarande mycket god,
men dess mindre kraft, gör att den passar bra även till en vanlig, god köttbit.
Apassimenton är trevlig, men har inte mycket Amarone i sig,
annat än att etiketten påminner starkt om den.
En billigare Valpolicella kryddad med Amaronens
varumärke, men naturligtvis till en bråkdel av priset.
Recioton är mer en intressant gammal kulturyttring,
för söt för mat, utom desserter, ostar och mörkchoklad,
enligt mig. Kanske istället för ett portvin nån gång?

Även Masi från Philipsson & Söderberg har
mycket bra Amaronerepresentanter.
Min bästa personliga kontakt från mässan var med Luigi Valori
hos firma Valori från Teramo, på kusten till Adriatiska havet.
Killen lyste av enstusiasm och kärlek till sitt hantverk.
Montepulciano d´Abruzzo DOC hade både kraft och finess.
Tillsammans med Luigis energi blev det ett minne.
Värt att pröva. Helst då i Vigna S.Angelo varianten,
som jag gillade skarpt.
Varning för den höga alkoholhalten på 14.5% som liksom för
den kraftfulla Amaronen snabbt bedövar smaksinnena.

Hos Vigneto Amastuola (nedan) fick vi prova ett intressant dessertvin
från Apulien – Dolce Vitae – perfekt till Gorgonzola eller jordgubbar!
Ett annat gott vitt vin, med tyska viners aning av kolsyra sk ”spritzigkeit”,
var Curtes Pecorino Falerio 2011 från Marche, att drickas som ett Moselvin,
mer ett gott sällskapsvin än ett matvin.
___________________________

Bildkollaget ovan:
Vi fastnade en lång stund hos vår goda vän och den som lät oss
medverka på plats för ett par år sedan, när vi skrev det episka
26 helsidors reportaget ”21 italienska Vingårdar på 8 dagar”,
Marina Thompson från Thompson International Marketing i Rom.
denna gång hade Marina med sitt ett antal representanter för
vingårdar som vill visa upp sig och skaffa agenter i Sverige.
Följande kan ses på bildkollaget ovan:

Top left:
Mr Fausto Borella on behalf of 4 extra virgin olive oil producers
website: www.maestrodolio.it
Name of extra virgin olive oil producers:

1) Fattoria di Fubbiano – www.fattoriadifubbiano.it – (Tuscany)
2) Frantoio Fattoria del Biancheto – www.fattoriadelbiancheto.com (Tuscany)
3) La Goccia d’Oro – www.lagocciadoro.it – (Sicily)
4) Azienda Agricola Agropan – www.agropan.it – (Sicily)

Top right:
Susanne Larsen (export manager/agent for the Scandinavian market)
Name of winery: Vinchio Vaglio Serra (Piedmont)
web site: www.vinchio.com

second row left:
Luigi Valori (owner of Valori estate in Abruzzo)
Name of winery: Masciarelli Distribuzione
web site: www.masciarellidistribuzione.it

second right:
David Redondi (export manager)
Name of winery: Il Pollenza (Marche)
web site: www.ilpollenza.it

third center:
Marco Cavalieri (lowner to the right, plus export managers
Name of winery: Le Corti dei Farfensi (Marche)
web site: www.lecortideifarfensi.it

forth left:
Giuseppe Sportelli (co-owner)
Name of winery: Amastuola (Apulia)
web site: www.amastuola.it

forth right:
Alessandro Coduto (export manager)
Name of winery: La Fortezza (Campania)
web site: www.lafortezzasrl.it

Marina Thompson hade själv hand om Petrolo,
som inte kunde sända någon representant.

Att choklad inte bara finns som aromatiskt inslag i många viner
utan även passar bra som ackompanjerande tilltugg, är något
som de flesta av oss både känner till och med framgång testat.
På plats i Grand Hotel, fanns bland andra,
Cioccopassione Gourmet Temptations, som visade sig vara
en oförskämt god smakförädlare (låter bättre än att rent ut söga att
vi bara ääälskade deras godbitar…
De söker agentur för Sverige, så är du en ”Chocolate-Lover” med
ambitioner att livnära dig på denna typ av produkter 8ja, inte genom
att äta utan att sälja…) så kan det vara läge att kontakta dem HÄR.