Exklusivt för Frontface. Sid 2 av 2.
Foto Peter Ortvik, Frontface, Nikon D300.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
De två första var inte planerade, de fick jag mer eller mindre på posten men idag är det fantastiskt. Lilla Montana har ett järngrepp på mig nu, vilket hon precis lärt sig börja utnyttja.”
Jag vet att du lyssnar en hel del på musik, Frank. Vad har musik betytt för dig och vad lyssnar du helst på?
”Musik är terapi för mig. Jag blir lugn och harmonisk av musik. Lyssnar helst på skickliga gitarrister och bra blåsare, som till exempel Allman Brothers band, Stevie Ray Vaughn, Clapton.
På den lite mer jazziga sidan har vi George Benson och Ronnie Jordan gör också musik jag mår bra av.
Jag köpte tidigt en stor bergsprängare som fick följa med på alla resor, ofta till medpassagerarnas förtret. Det skall höras, även på flyget…hehehe.
nu har jag musiken i laptopen och tar med ett par riktigt bra datordrivna högtalare i väskan, så har jag nära till alla musik jag behöver.”
En sak till, Frank. Du måste berätta din egen version om tillfället då du sägs ha gett bort din bronsmedalj från OS -84 till en taxichaufför i USA.
”Det var så att jag var med Tomas Johansson, tungviktaren som åkte dit för doping i OS-84 i L.A. Jag hade fått stryk av en bra motståndare, Steven Frazier (USA), som jag slog tidigare samma år. Hade dock fått en knivskada som opererades och stygnen togs 19 dagar före OS, vilket gav viss osäkerhet om jag skulle kunna ställa upp.
Reglerna var så att man startade i en A- och en B-Pool, där vinnarna möttes i OS-final och respektive tvåor möttes om bronset. Det var första gången jag var med om sådana regler.
tidigare hade man använt prickbelastningssystemet, som gjorde att man, som jag, kunde ha en poängförlust men ändå komma till final. Nu hamnade jag alltså istället på bronsplats och då kunde det kvitta, kände jag. Det enda problemet var att förklara det för morsan. Fick säga att jag tappat den.
Tomas och jag satt alltså i en taxi. Tomas var helt knäckt, ingen ville prata med honom efter dopingupptäckten och diskningen.
Jag gav medaljen till taxichauffören, så han körde oss hela natten, vart vi än ville åka. Han blev jätteglad och jag saknar den inte.”
Hur kom du in i vodkabranschen, förutom som konsument, menar jag..?
”Det började som en norsk historia. Norge hade ju ingen egen vodka, bara en massa , fisk och olja, förutom Jordan tandborstar och Jarlsberg ost.Jag satt då för många år sedan nere på en pizzeria i Tylösand, Carlos hette den visst, och diskuterade svenska vodkan ”Absoluts” framgång. Ingen idématt konkurera me den utan bättra att satsa i Norge.
Den skall heta ”Tungt Vatten”, alltså ”Heavy Water” och storyn skulle följa originalet, där tyskarna utvann tungt vatten för atombombsändamål.
Jag ville då ha oprocessat vatten från originalkällan och med en Hi-tech förpackning, där flaskan placerades ner i ett rör. Företaget jag samarbetade med, stal dock idén från mig, så jag funderade fram en ny idé, som blev DQ, Destilled Quality, med en lång smal design med ett rör rakt igenom, så att kylning kunde ske rekt igenom utan is. Detta med den bar-behållare jag tagit fram.
Har nu ”Street Edition” med graffiti, den har smak av lemon, ”Dark Taste, en rökfärgad vodka med apelsinsmak samt en tigerrandig som heter ”Wild Edition”. Det har slagit väl u och det är min vardag nu. Reser mycket i England och Frankrike.
Sedan har jag mina två hästar, som travar in en hel del.
Klallblodet heter Kallabalik och varmblodet heter Red Hot Dynamite.
Den sistnämnda har sprungit in 4,7 miljoner som 3-åring på femton starter. I år har vi väl 4-5 miljoner till att köra om i år.
De stora pengarna finns ju senare i aveln.”
Och nu Frank, har du gått och (tillsammans med Jocke Langer) gått och blivit författare på gamla dar…?
” Ja, efter att vi fördjupat oss i det hela tillsammans, kom vi fram till at fanns en hel del att skriva om.
Min gamle vän Lennart ”Hoa Hoa” Dalhgren fick nys om det hela och han kommenterade det så här: ”Frank, de flesta som skriver måste ljuga uppåt för att vara intressanta, du måste ljuga nedåt för att vara trovärdig. Se bara till att allt är preskriberat innan du
går i tryck”.
Vad är Franks livsfilosofi?
”Okej att man skall leva i nuet men man får aldrig glömma att ta med sig dåtidens kunskap med sig in i framtiden.”
Tack Frank, lycka till och vi ses väl på releasefesten…
Man har ju sett några bilder på dig från de senare tonåren, du var ju något mer långhårig än de flesta andra brottarna. Var detta till någon nackdel?
”Ja, jag såg väl ut som det gångbara 70-talsstuket påbjöd.
Vi tränade på gummimattor,
så visst blev det en del hårslitage på det sättet…hehehe. Många undrar också hur jag klarat mina öron, har ju inga ”brottar-öron” eller blomkålsöron, som det brukar kallas. Brukar besvara den frågan med att förklara att jag inte använt utsidan, bara insidan av huvudet.”
Du har ju alltid varit en ”Ladies Man”, det har jag själv sett på
nära håll, då vi ju bägge var ute samtidigt i Stockholms nöjesliv något mer frekvent än ofta, om man får säga så.
Därför kommer den något speciella frågan:
När och hur blev du av med oskulden/svendomen?
”Det var nog relativt tidigt för den tidens mått, jag var 14 år.
Det var utanför en ungdomsgård i Trollhättan, Storegården.
Strax bredvid fanns en lekpark, där det fanns en liten koja.
Det var där det hände. Jag kommer ihåg vilken tjej det var,
en blond trevlig flicka, har dock glömt namnet.
Brudar har alltid varit och är även nu, en viktig ingrediens i mitt liv. Problemet är att man ofta inte är överens med dem, då vi inte är som de och tvärt om. ”Can´t live with them, can´t live without them”, som man brukar saga. Jag har svårt att kompromissa, kanske beroende på att jag ofta är så målinriktad, att en kompromiss
kan leda till att jag missar målet.
Det har jag haft stora problem med i mina förhållanden, för jag är en oorganiserad jävla stövel.
När jag prioriterar mina mål, så får allt och alla komma i andra hand.
Det är inget jag är stolt över men det är heller inget jag är stolt över.
