Foto: SHOOTMEAGAIN Peter Ortvik, Nikon D2X.  Övriga bilder är från Daniel Wohlins modellbok.

Minns du ditt första större jobb?
”Jag hade kanske inte blivit förberedd så noga, visste inte ens vad en modellbok var, att det var som mitt CV och att den alltid måste vara med, Jag hade tre polaroidbilder, det var allt. Fick en lapp med namn och adress och en karta och fick reda på att jag skulle träffa någon som hette Prada. Jag letade upp adressen och när jag kom in, stod där tvåtusen andra killar. Jag frågade en av dem. ”Ursäkta, jag skall träffa någon Prada kl 15, vet du vem det är?”. ”Ställ dig i kön, det skall vi alla andra också” blev svaret. Det som då var förvånande, var att av alla dessa killlar, valde de mig och jag fick jobba i 7 veckor, olika plåtningar och jobb varje dag. Det var detta som gjorde att jag fick råd att stanna och fortsätta. Det kändes bra att som 20-åring få 40.000 kronor rakt i fickan.
Två sköna shoppingrundor och en lyxmiddag. Då trodde jag att nu är allt guld och gröna skogar.

Med denna erfarenheten i bakfickan, kan man kanske säga att hemmaagenturen måste vara mer ärliga om hur arbetsmiljön är innan man skickas iväg utomlands. Ibland kan det kännas som om agenturen bara vill få iväg ett gäng modeller och att en av hundra lyckas, så att agenturen får sina pengar

Efter Milano packade jag min väska, satte mig på tåget till Paris, som då är nästa stad i rangordningen om man vill lyckas helt. Nytt land, nytt språk, nytt allting. Gjorde lite småjobb och bättrade på min modellbok och begav mig sedan till London. Där kunde jag i varje fall språket. Slussades sedan vidare till Barcelona, Sydafrika och Athen innan jag hamnade där jag alltid har önskat komma, New York. Fick skriva på för Ford Models New York. När jag sedan tog en taxi nedför Manhattan, kände jag hur jag fylldes av en känsla, en känsla av att ha uppnått ett viktigt delmål.

Senaste året har jag varit baserad i Miami. Jag älskar vatten, kanske för att jag är född i kräftans tecken? Hela modellsituationen är perfekt där, alla modeller bor i princip direkt på stranden, jobben plåtas på stranden i ett perfekt klimat. Det är en marknad som passar mig, med bad- och underklädsjobb”. Hur har det varit med party och sköna damer under tiden?
Klart man har fått sin beskärda del, visst har man bjudits på fler tillfällen än de flesta andra…äsch..det känns lite konstigt att prata om sådant.
Min livsstil med träning och kosthållning gör nog att partydelen hamnar på en lite lugnare nibå än hos en hel del andra. Låt mig säga att jag är nöjd med mina ungdomsår…hehehe.
När det gäller droger, är min uppfattning att de finns i alla branscher där pengar finns: advokater, filmbranschen och även bland modeller. Det är nog lite överdrivet som det ibland påstås att droger smugglas ner i drinkarna och att alla modeller provar droger. Det florerar bland modeller, visst, men ingen tvingar dig att prova. Min produkt är mycket min vältränade kropp, så jag vet värdet av att hålla mig fräsch och i god form”.

Har du fått några skumma förslag som du minns speciellt?
”Absolut, skulle kunna skriva en lång roman om alla knäppa förslag jag fått. Allt från att vara present till någon känd persons fru, till att göra någon gravid för en enorm summa pengar”.

Snälla, ge oss ett smaskigt exempel, please!
”Utan att nämna några namn, så var tydligen en mycket känd sångares fru väldigt intresserad av blå ögon och mitt utseende i övrigt. Hon erbjöd mig runt en halv million kronor för att göra henne gravid. Detta inträffade i Milano för 3-4 år sedan. Hon bjöd hem mig, vi satt vid ett bord där hon lagt upp ett kontrakt. Hon bad mig läsa igenom och fylla i mina bankuppgifter. Jag skulle aldrig behöva kännas vid mitt ”uppdrag”. Där stod också vilka alternativa vägar vi kunde gå för att göra henne gravid.

Lars Wallins läckra trenchcoat är ett plagg som Daniel hade svårt att skiljas från. Hans dejt i guldoutfit verkade dock helt oberörd.

Ställningsförslag till avelstjuren Daniel?
”hehehe, ja just det, undefär så var det upplagt. Låt mig avsluta med att jag inte är far till något barn idag. Det är bara ett av alla förslag jag fått.

Nu är du hemma i Sverige för ett tag. Har du någon egen bostad här?
”En av de saker jag saknat mest, är att inte ha något eget hem, egen privat lya med egna saker. Jag flyger oftast ekonomiklass och det är 25 kilo baggage, som böir mitt liv. Köper jag en ny tröja, får jag lämna kvar den gamla. Mitt liv har fått rymmas i 25 kilo. Lite ironiskt kan man då säga att jag levt ett lätt liv de senaste åren…