Med testprovarskjortan på, uppkavlad ända till armhålan, begav sig tvåmannateamet från Frontface Magazine, Christian Nissen (text) och Peter Ortvik (foto), ut till Factory Nacka Strand, där årets upplaga ab ”Beer & Whiskey Festival” gick av stapeln.
Vi hade bestämt oss för att sätta nytt rekord i att hinna med så mycket som möjligt under de två dagar vi spenderade på plats, så det var bara attkasta sig direkt in i aulan/maskinhallen för att få pressinformationen direkt från Festival-General Marianne Wallberg och de övriga som höll kortare anföranden.
Med det otroligt stora utbudet av fina produkter, måste vi tyvärr begränsa oss rätt hårt. Vi rescenserar huvudsakligen nyheter och sådant vi av olika anledningar INTE kollat på förut, eller tycker är bra nog att framhållas ändå. Dessutom lite mer om Rom, Vodka och Snaps i år.
Vi gladdes åt att se att de två områden vi specialstuderade förra året, ”lättöl” och ”backyardbreweries”, dvs småbryggerier inom de stora drakarna, utsågs av mässan till ÅRETS trend. Läser mässpersonalen frontface.se de med?
På väg ut i hallen, stötte vi på Michel Jamais, som var på plats dels för att hålla ett antal föreläsningar och dels för att promota sin 2 kg tunga tegelsten (bok) mee titeln
Livets Vatten, en bok om all världens sprit.
Boken är i sin helhet en prydnad redan från omslaget, en riktig ”skrytbok…och lär du dig en bråkdel av innehållet, har du rätt att skryta.
Varje uppslag har vakra bilder, ofta en från tillverkning eller natur och en produktbild.
Vill du fördjupa dig i bokens innehåll, så har du mer info HÄR.
Startskottet gär, vi är igång:
Spendrups Brutal Brewing, ett av dessa ”backyardbreweries” som levererade förra årets kanske mest prisvärda starköl, enligt min mening, ”Flat Tire”, besöktes igen för att se om de hade några nyheter eller något vi missat.
”Session Wheat Ale” 3.5%, ett öl med vetemalt, istället för bara kornmalt, påminner om Mikkelers lättöl ”Drinkin the sun”, förra årets absoluta vinnare av lättölen, fast billigare och alkoholstarkare och kanske inte med lika mycket karaktär trots mer alkohol. Finns i vanliga butiker.
”Paradise Citra” 5.0% Grapefrukt, persika och citrus kombinerat med bra beska, en trevlig ljus lager. Torrhumlad på Centennial och Citra. Mycket bra!
”Hopfenweisse” 4.9 Ett veteöl med intressant god arom av persika och grapefrukt. Rekommenderas. Fast ännu något bättre, är nog ”Wisby Weisse” 5,2%, en hefeweisse med 60% vetemalt, från Gotlands bryggeri med Johan Spendrup vid spakarna.
Vi gick vidare till Åbro för fler backyard nyheter.
SM i hembrygd öl vanns i år av tre göteborgare Magnus Ahlström, Rick Lindqvist och Tomas Lundqvist, de fick skala upp sitt recept till 30.000 liter hos Åbro.
Resultatet ”Bryggmästarens Drakens Guld IPA” 6.1% är fantastiskt bra. Åbros första överjästa öl – till skillnad från lager som ju är underjäst. Visserligen 24:- flaskan, men guld i varje droppe! Bra beska, fin grapefrukt och citrusarom,
bra skumkrona, ett toppenöl av nordamerikansk typ. Ölet pekar på en tydlig trend idag, det räcker inte med en bra produkt, för att nå ut måste produkten ha en bra story också. Det har denna. Verkligen.
https://www.youtube.com/watch?v=8SIqKM0cJgo
Bland självständiga mikrobryggerier hittade vi:
Barlingbo – från Gotland, med ”Galgbacken -IPA” 5.8% viss beska och bra skumkrona. ”Bånsen – Brown Ale” 5.5% frisk med citruskaraktär. De hade också ett lättöl ”Rindi”, tyvärr inget speciellt.
Gamla Enskede bryggeri – startade i Robin Johnander´s kök och nu skalat upp till att vara i garaget! Man brygger enbart lättöl och har fått viss spridning hos Stockholmskrogar, bra så! Det finns en Bitter, en Ale och en Porter. De har definitivt mer karaktär, doft och djup än vårt benchmark-lättöl, men når inte riktigt upp till Mikkellers ”Drinkin the Sun”. Men Robin vill spänna bågen högt, så vi ser fram mot vad nytt som ska komma ur det Johnanderskagaraget i framtiden.
Nora brygghus – ”Winter ale” 5.8% ett mörkt opasteuriserat och ofiltrerat öl, med fina toner av violblom. Gott! Deras lättöl var tyvärr inget speciellt, annat än att det är opasteuriserat och ofiltrerat det med.
Finn brygghus – Tre studenter från Lund, som 2010 bestämde sig för att starta eget bryggeri. Man gör en APA med lite beska, ”godissötma” och lite doft En IPA med mer beska än APA´n och en Brown Ale som inte känns så ”matig” som många mörka öl, har viss friskhet och citruskaraktär, passar nog bra till en köttgryta en regnig höstdag. Mycket bra!
Sigtuna Brygghus – Specialister på mörkare öl och stouts t.ex ”Midvinterblot” 8.0% ett julöl, matigt porteraktig torr, inte söt. Hög kvalitet!
”Single hop APA” Likt single malt whisky, försöker man sig här på ETT enda humle, ett svenskt dessutom från Mariestad, som skördas bara timmar innan bryggningen. Intressant! Balanserad syrlighet och sötma, låg beska.
Gänget från Sigtunas försökte hålla oss kvar längre än vi hade tid till. Vi funderar på att hemsöka deras bryggeri helt separat.
Flying Brewery – flygvänner från Dalarna, som enligt amerikansk förebild skapat tomter och hus runt ett flygfält. Många har egna hangarer och flygplan.
Sedan några år brygger man dessutom eget öl. Nytt för i år är ”Aviator Ale” 5.2% intressant doft, med ett stänk av 100LL, får tre stjärnmotorer!
Hantverksbryggeriet – Deras ”Baronen” ett Barley wine, mörkt, starkt 9.0% och lagringsbart om du inte lockas att dricka upp det bums. Mycket bra!
Framför höstbrasan i favoritfåtoljen med Bachianas Brasileiras #5 med Anna Moffo stilla silandes ur högtalarna kanske? Essensen av höstmelankoli!
Monk´s – är ursprungligen ett ölcafé med mycket brett sortimet, speciellt av belgiska öl. Numera brygger man mycket eget dessutom. T.ex. ”Cherry Stout” ett dessertöl som passar till bakverk eller desserter som Pannacotta.
Dessutom gör man blandningar ”cuveér” av olika öl, t.ex. #6 stark, mörk, brödig, med karaktär av ”oxbuljong”, #19 Blåbärs IPA med whisky,
#14 Imperial Stout med nejlikekryddning, weissbier och vitt lantvin. Nyheter kommer hela tiden på cafeérna. Värt att fråga efter, vid nästa besök.
Nya Carnegiebryggeriet – är egentligen en restaurang med hopbyggt bryggeri. Med Carlsberg och amerikanska Brooklyn Brewery i ryggen. ”Amber Ale” 4.8% påminner om en engelsk pubbitter när den är som bäst, kanske med lite citruskaraktär adderad? Bra!
Westerås Coppersmith Brewery – Det enda mikrobryggeri jag vet som även levererar på aluminiumburk. Man är väldigt noga med att hålla koll på föroreningar av jäsprocessen och använder PALL DNA-tester för det. Petri Karhukorpi (i mitten) är VD
Pawn´s Pils” hade en blommig liten doft, mjuk rund smak och fin efterbeska, intressant!
Fusion Saison” ett fruktöl på rabarber och hallon, rätt gott, men hög oxalsyra…
Man har nog ambitioner att växa från mikro till mellanklass rätt snabbt, hur det går ska vi hålla ögonen på.
Nils Oscar – är inget mikrobryggeri längre, men fortfarande kvalitet framför kvantitet.
”Pandemonium” ett öl med en ”pryo´s” recept, Lördagsgodis med en stouts skumkrona, lakrits och choklad. Kommer evt till systemet efter nyår. Det köar jag gärna för…
”Hopyard IPA” 7.3% och extra allt! För mycket för min smak.
St Eriks – tillhör samma mellanklass av bryggerier, inte mikro längre, men inte heller storbryggeri.
”IPL” Indian Pale Lager, en alkoholstark lager 7.0%, lagerns motsvarighet till IPA om man så vill, fast underjäst då. Fruktig, viss beska och sötma.
”Pilsner” 5.3% en mycket god representant för pilsner, välhumlad, lätt syra, bra skum, grapefrukt och en torr beska. Rekommenderas!
”Rauch Bier” 5.5% ett rököl på Mackmyra malt. Intressant samarbete. Lite mörkare och maltigare, men nästan ingen beska.
St Eriks Jessica Heydrich som är bryggmästare, höll en mycket intressant ”Master class” om öldefekter: – När är ett öl felaktigt och ska reklameras, t.ex. när du är på restaurang?, som vi nog återkommer till i en separat artikel.
Nu till de mer traditionella större bryggerierna.
Tjeckiska Staropramen – hade intressant rostad och kryddad korn, som tilltugg istf jordnötter, kanske en trend i barhöstmörkret?
”Granat” – en ljus lager med låg beska och viss syra.
”Unfiltered” – en ljus ofiltrerad lager med 30% vetemalt, god men knappt någon beska.
”Premium” – den traditionella väldigt goda tjeckiska pilsnern, med bra beska. Så här ska tjeckisk pilsner smaka! Här proffsigt serverad av Paul Petrik från Goodbeer.se
”Non-Alcoholic” – ännu ett ”lättöl” som har en bit kvar till sina mer alkoholstarka kusiner, tyvärr.
Åbro – deras bästa standardöl är enligt min mening deras ”Original” 5.2%, en ljus lager i klassisk stil, lite för lite beska för min smak, men välbalanserad och prisvärd 8.90:- för 33cl på returglas, finns också 7.2% faktiskt för samma pris? men den provade vi inte idag.
Lite dyrare men också med mer pilsnerkaraktär är ”Bryggmästarens bästa pilsner” 5.0%
”CBC Classic Lager” 5.1% i samarbete med ett sydafrikanskt bryggeri, lättdrucken god ljus lager. Ett ”sommaröl de luxe”, utan påträngande beska.
Avslutningsvis några andra öl-nyheter.
Avazêr – guldvatten på kurdiska, fast vad som är kurdiskt mer än namnet förstår vi inte? Tjeckisk typ av öl, bryggt i Tjeckien. Killarna önskar vi lycka till i alla fall, de vill ju brygga ölet i Kurdistan, så snart det är möjligt. Vi återkommer gärna när de verkligen har en genuin story bakom produkten.
Vi passade även på att ramla in hos Pistonhead, där vi av erfarenhet vet att det alltid är något som händer.
Förutom att de lanserade en någor mörkare och fylligare variant, fanns även en import med härlig energi från London:
Hon heter Claire Madams och gav lite (mycket) extra lyskraft åt Pistonheads monter. Hennes nästa anhalt är Canada. GO Girl, GO!
Mitt i allt taestande, sprang vi på Erward Blom och hans fru Gunilla. Alltid lika trevlig och tillmötesgående, passade Edward på att provsmaka de goda charkvarorna från Stensåkra Charkuteri & Deli. På bilden tillsammans med företagets VD Birgitta Starck. Vi skulle gärna se ett större antal utställare med matvaror och tilltugg, då detta klart kan förhöja smakeffekterna till dryckesprovning. De får dessutom gärna vara mer cetralt placerade, så att man liksom ”trillar in” hos dem under rundvandringen.
Mjöd är ju inte öl egentligen, men intressant ändå. Vi är vana vid att mjöd ska vara kraftigt honungssött, men Mjödhamnen visade att Mjöd kan vara så mycket mer.
”Mölska Bergslagen” både malt, humle och honung, berikad av älggräs, en korsning av mjöd och öl. 9.5% Torr och lite kryddig.
”Höst” 14.5% mer som ett vin på blåbär, honung, fläder och sv. vinbär.
”Sommar” 12,5% som ett rosé vin på havtorn, honung, blåbär och rosenkvitten, helt utjäst och därmed torrt. Testa som välkomstdrink, väl kyld, gärna med ett infoblad om hur mjöd görs, det blir något att prata om för gästerna.
Även rysk mjöd från Medovarus fanns att prova. Dock något i sötaste laget för vår smak.
Nu gick vi vidare för att assimilera lite starkare produkter
Svensk snaps såg vi redan förra året växa. I år tittade vi på nykomlingen Viness – med sin Sommarström, en serie om fem svenska snapsar och fem shots.
”Viol och lakritsshotten” gillade vi skarpt, den smakar sommar!
Liksom ”Chilisnapsen”, hetta och mildhet i samma paket. De hade en ”Mässpunch” dessutom, med mindre socker och lägre alkoholhalt än vanligt, mycket god.
Hernö – gör svenskt gin, som blivit internationellt uppmärksammat med medaljregn.
”Navy Strength” 57% grunden i alla Hernös gin. För stark att dricka som den är.
”Old Tom” 43% spetsat med älggräs. Viss sötma.
”Juniper Cask” 47% lagrat på eneträfat, svagt gulfärgad, karaktär av nysågat virke och citrus, helt torr. Intressant!
Men, Michel Jamais, nu är du väl ute och cyklar..?
Den gode Michel hade fastnat hos Cointreau, kanske för att närmare spana in deras ”kristallkrona”?
Vidare till något med hög designfaktor:
Stellan Kramer – ”Amaretto di Saronno” den ursprungliga mandellikören – trots att det mest är aprikoskärnor – från 1525. Kallad ”Kärlekens likör”, inte så alkoholstark 28%, men med stark mandelarom, perfekt till eller i en kaffe, till efterrätter som Tiramisu och glass. Finns just nu i en special edition med ett överdrag designat Versace.
Därefter tar vi oss till en uppåtgående solens land.
Flying Brewery – ”Umeshu”, den japanska plommonlikören, här serverad på massor av krossad is, jättegott!
Flying Brewery – ”Sparkling saké”, det japanska risvinet i bubbelform, annorlunda vid en japansk middag hemma eller på restaurang.
W&B Sweden – ”Arouz lakrits” en smarrig lakritsshot dopad med koffein…började som en kul grej på till en sommarfest, man mixade vodka med koffeintabletter med lakritssmak som fick full fart på partyt. Idag är recepten enbart på naturliga råvaror med koffein från kaffebusken, lakritsrot och frukt. Inte så söt som shots annars brukar vara.
”Arouz passion” med tydlig fruktsmak även den koffeindopad. God!
”Dragon Blood” 50%, rabarber, jordgubb, chilli och kanel. Fruktsmaken kommer först, hettan efter en stund. Man kan bli på kanelen för mindre!
För den som fått blodad tand, kanske ett parti ”Shuffle-Board kunde vara något att gryta av med…
Vinnaren får hålla på etiketten…
En touch av Brasilien: Pitu, en caipirinha med bett…
Extra coola drinktips med Ptu som grund, kan du se HÄR.
Handpicked Wines – hade Diplomático Venezuelansk Rom.
”Reserva 8 anõs”, ”Reserva Exclusive” och ”Ambassador” var de tre kvaliteérna vi provade.
”Ambassador” för 1.950:-:- flaskan är en smakexplosion som fått högsta betyg 100/100p av Michel Jamais, vår internationelle dryckesexpert och domare.
För egen del – precis som med Cognac – föredrar jag skiktet under toppen, som är bra mycket snällare mot både gommen och plånboken. 445:- för Exclusiven är precis min bag. Men har ni kommit längre i er förfinade smak, så är Ambassador ett bra tips!
Spendrups – serie av Plantation rom var spännande.
”Plantation 3 stars white rum” Är faktiskt fatlagrad 7år och då gyllengul, sedan kolfiltreras den tills den är ljus igen.
Riktigt bra mixer, favorit hos många bartenders. Men inget att dricka rent.
”Trinidad old reserve” mörk rom lagrad 8-9 år på bourbonfat och sedan 2 år på cognacsfat. Min personliga favorit.
”Grande Reserve Barbados” Pot still och kolonn sedan 3-4 år på bourbonfat och 6-8 mån på cognacsfat lite arrakarom (tänk svensk Punsch), God! ”20:th anniversary Extra” 11-12 år på Bourbonfat och 2 år på cognacsfat. Komplex men för förfinad för min smak.
Star Cigar Stockholm AB – Cigarrer och god rom står på deras program. Cigarrerna hoppade vi över denna gång.
”Blackwell Rum” 40% – Företaget startades av musiklegenden Chris Blackwell på Island records 2008 på Jamaica. Chris mammas familj kommer ju från Jamaica
och ägde då ”J.Wray destillers” som idag fått förtroendet att producera Chris rom. Vanilj, kokos och sötma. Verklig Island-reggae på flaska!
Hoppas verkligen den tas in på Systembolaget.
”Botran Solera reserva añejo” – från Guatemala, mjuk, rund.
”Ron Abuelo 12 años” – från Panama, aromatisk, mjuk, rund och god. Finns också som 30-årining ”Centuria”, men det är som med Cognac XO, alltför förfinad för mins smak.
”Bristol Classic Rum” – från Trinidad, komplex, stor, en smak och doftexplosion.
Hammerfall – Heavy Metal från Göteborg eller Heavy Single Malt Whisky från Islay?
Här visad av gruppens sångare Joacim Cans. Vi hade ingen möjlighet att prova, då tiden var knapp och vi just då varmitt i ölprovningen, då man inte vill påfresta gommen med bedövande effekter.
Virtuos Spirits – Vodka finns det 13 på dussinet av idag. Många går vägen att göra den dyraste vodkan. Som om högt pris vore målet för konsumenten i gemen?
Vill man nå fram idag måste man nog erbjuda något annat, en story OCH en produkt som sticker ut på något sätt. Back to Basics tycks vara mottot hos dessa killar.
Naturliga råvaror, bra metoder, ren produkt, inga E-nummer.
”Vodka Raspberry” – verkligen en naturligt god, med försiktig smak av hallon.
”Vodka Bitter Lemon” – jag tänker direkt Vodka&Cola, en viss Cola har ju faktiskt bara naturliga smakämnen, även om färg och syra har E-nummer.
”Vodka Vanilla” – mycket god, helt torr. Den dricker jag ren.
”Vodka Ginger” – God! Citron och Ingefära i bra harmoni.
Vi önskar dem lycka till på vodkans ursprungsspråk ryska: ”Za vascha starovie!”
En annan vodka som bör nämnas i sammanhanget, är Babicka. Smaken är både ren och len, passar lika bra till sillbiten som till kräftan.
Arcus Sweden AB – Chasers någon? Visst har ni jagat ner en pilsner med en shot? Här är det tvärt om.
”Jura Prophecy” Whisky med en chaser av ”Södra Jura ale”, ett öl speciellt framtaget i harmoni till deras whisky.
Klanen Campbell fick på 1700-talet en profetia, när den siste i klanen lämnade ön Jura, skulle han vara enögd, hans ägodelar fraktas på en kärra, dragen av en vit häst. 1938 slog den in. Det är whiskyns story. Rökighetens i ”Prophecy” kommer sent och när den klingat ut, är ölet faktiskt perfekt att skölja rent med, för nästa sip whisky.
Lite mousserande fick avsluta jobbet!
Andreas Körling – var som vanligt på i Champagnebaren och presenterade ”André Clouet Rosé Brut” en klassisk snustorr rosé champagne, mycket god!
Stellan Kramer – ”J.P Chenet Ice Sparkling” en trendigt sötare produkt, tänkt att dricka iskall och dessutom med is i glaset. Fruktig med ett stänk av citrus och massor med bubblor. Populärt i USA och runt medelhavet i somras. För sött för min smak, så det blir massor med is!
Alambic försäljnings AB – ”Flöff” en mycket udda fågel här, tänk glögg eller glüwein i skidbacken eller på vinterutflykten.
Äpple, kanel och bubblor, varmt i koppen. Faktisk riktigt spännande. Vill du köpa det själv måste du tyvärr beställa en hel låda…. Men fråga efter det i skidbackarna i år.
Ny för svenska marknaden: Mokai dansk Cider, som kommer i både blåbärssmak och Mynta. Hamnar du i Danmark, så kan du få tag i
större ”Partyflaskor, som gör sig bra i isskålen på festen.
Nedan ses det hårt arbetande teamet, med vår gamle vän Björn Wigart i mitten.
Nedan, lite Rock-betonad ölprofilering:
Demon Head har, om man vänder på flaskan, koppling till ett känt svenskt rockband:
-Just det, Europe. Kanske skall man servera detta öl strax innan baren stängeroch då spela ”It´s The Fianl Countdown..”
För fansen av TV-serien att suga på under den 6:e säsongens avsnitt. Sons of Anarchy.
”I was made for lovin´you baby, You were made for lovin´me too…” . Destroyer..tja, det beror väl på hur många och hur ofta…
En fantastisk mässa, där frågan mest är hur man ska kunna begränsa sig till den profil man valt. Här finns ju hur mycket som helst! Fotograf Peter (tv) och skribent Christian (th) tackar mässans personal, med Marianne Wallberg i spetsen för i år och längtar redan till nästa!
Frontface Chefredaktör, tillika fotograf, Peter Ortvik tillsammans med Christian Nissen, dryckesskribent och sakkunnig.
Alla bilder © Frontface.se, kamera: Samsung nx300.
Comments are closed.