Sprintervju med Linda Haglund, legendarisk ”-56:a”

Av Frontface on 6 november, 2013 in Böcker / Tidningar, Intervjuer

Att intervjua en sprinter (okej…före detta sprinter…)
skapar krav på snabbt tal, stor lungkapacitet och
väluppvärmd bakre-lår-muskulatur.
Man vill ju inte få krampkänning eller bristningar.

Linda Haglund är tillsammans med
Ingemar Stenmark, Björn Borg och Frank Andersson
den klassiska kvartetten som kallades ”-56:orna”,
då de alla var födda det året.
Linda har fortfarande de svenska rekorden på
distanserna 200, 100 och 60 meter slätlöpning,
vilket är riktigt kultigt bara det…

Nyligen kom Linda ut med en ny bok,
Lindas Resa och har fått göra många och långa
intervjuer om boken på senare tid. Just därför
lägger vi den åt sidan, dock med en varm
rekommendation att läsa den (Julklappstips).
Bara för att pigga upp dammiga minnesluckor,
bjuder vi här på en klassisk bild ur boken:
Det är nog så här de flesta som var med på den tiden,
minns Linda: Snygg, fräsch, glittrande och med
otrolig utstrålning.

När Frontface chefredaktör Peter Ortvik
fick ”låna” Linda för en eftermiddagsfika och
en stund på Kungsholmen i ett soligt men lite
kylslaget höstväder (oktober), var det med
stor spänning, då det även var den sista
av ”-56:orna” som skulle plåtas ute i verkligheten.
Löven faller…men inte Lindas svenska rekord…
Om Linda Haglund är en ”trädkramare”,
förtäljer inte historien…men i just det
här ögonblicket kommer hon inte undan*det epitetet.
Som lärare ute i Tyresö, söder om Stockholm,
har Linda alltid haft nytta av de egenskaper
och egna lärdomar hon tillägnat sig genom
sin idrottskarriär och de stora tränarprofiler
hon umgåtts med i USA, bland andra den
legendariske Tommy Smith. (som tillsammans
med bronsmedaljören John Carlos gjorde
”Black Power”-gesten på prispallen under
Mexico-OS 1968, som en demonstration
mot rasförtrycket i USA).

Efter att Linda fotograferats bland de lika
färgstarka höstlöven vid Kungsholms Kyrka,
behövdes en värmande Capucciono och
den kombinerades med ett samtal som till
största delen utspann sig på Frontface
redaktion och där musik var det främsta
samtalsämnet.

-Linda, vad har musik betytt för dig
under din uppväxt och som peppning
i din sprinterkarriär?

Linda: ”Som många andra, har jag fått
mycket av de primära musikaliska
upplevelserna från mina föräldrar.
Vad jag minns spelades det mycket
Aretha Franklin och Miles Davis hemma.
Det var alltså svart soul- och jazzfusion
som serverades på skivtallriken när jag
började lyssna hemma.

När jag började träna friidrott och löpning,
dök det upp namn på grupper och artister
som Ike & Tina Turner, Isley Brothers,
Temptations, Four Tops och lite senare
även Isac Hayes.
Som du märker, har jag hållt mig till
själfull musik, med beats och rytmer jag kunnat
överföra till min träning.
Något senare sög jag även i mig låtar från
storheter som Marvin Gaye, Pointer Sisters
och Earth Wind & Fire.”

Vi befinner oss nu på upploppet
av vår Sprintervju och innan vi spränger
målsnöret, ser Linda en tavla med frontface
allra förasta omslag, från februari 2005.
Hon ger uttryck att hon gillar bilden:
och får veta att hon står precis framför den
garderobsdörr, vid vilken bilden är tagen.
Vi skrattar och bestämmer oss för att ta en
sista bild på exakt samma ställe och resultatet
kan ses här nedan, dock med ett litet tillägg,
där temat är:
”Eftersom Lindas svenska rekord,
11,16 sekunder på 100 meter,
fortfarande är hett, så hett att tiden verkar ha
stått stilla, så kan man lika väl smälta ned den
och återanvända den idag,
helt enligt dagens miljötänk.