Beer Festival 2013, Frontface största dryckesprovning

Av Frontface on 28 oktober, 2013 in Mat & Dryck

Testare/Text: Christian Nissen Foto: Peter Ortvik
Pressmöte – Informationsseminarium.
Johan Spendrup i sedvanlig god form…
Festival-General Marianne Wallberg
värmde upp med några goda ostron…

Stockholm Beer & Whiskey Festival,
Factory Nacka Strand var i år större än någonsin.
Man hade en ytterst välrenommerad jury
som utsåg de bästa inom varje klass.
Föreläsningar om öl och whisky på både
nybörjar- och masterclassnivå. Väldigt uppskattat!
Förutom 4.000 ölsorter och 330 Whiskysorter,
fanns det gin, vodka, tequila, brännvin, likörer och vin.
Vi fokuserade på test av ljusa lageröl denna gång,
med lite extra intresse för de riktigt alkoholsvaga alternativen.
Bara 1.500 sorter eller så….
Fast lite annat spännande gick ju inte att undvika,
vilket du som läsare snart kommer att märka.
Vi ägnade 11,5 timme första dagen och 9 timmar
andra dagen, att besöka montrar, prata öl och metoder
och naturligtvis prova. Svårigheten var ofta att få
entusiastiska märkesföreträdare att inte bli ledsna,
när man inte smakade på mer än någon eller några
centiliter av deras skötebarn.

De trendiga amerikanska ölsorterna blir allt mer extrema,
de är ”extra allt” eller ”inget alls”, till den första kategorin
hör Oscar Blues, Dogfish, Thomas Creek m.fl. och den andra
Budweiser, Miller och andra. De svenska bryggerierna
samlas nog mer i mittfållan ”extra lagom” då, naturligtvis
även de med undantag.

Personligen föredrar jag ”extra lagom”, framför ”extra allt”,
balansen är viktig för mig, med humlearom, beska, sötma,
eftersmak och skumkrona och med ”extra allt” ramlar man
lätt omkull, överväldigad av den amerikanska stilen.

Vi började med de alkoholsvaga ölen,
som det nog fanns ett hundratal av.
Många tyskar och belgare var mycket entusiastiska,
men smakade faktiskt mindre än Spendrups Gröna Lättöl,
som kostar 10-20% av dessa specialöl.
Jag var faktiskt rätt besviken, men hittade till slut
några som jag verkligen gillade.
Inledningsvis fick vi påfyllning
av energi för att orka alla timmars
gatlopp bland utställarmontrarna.
Under presslunchen sprang vi
bland andra på Anton Körberg
med vapendragare.
Bäst av alla, var vår danske mästerbryggare
Mikkeler med två fantastiska lättöl,
”Drinking the Sun 1.4%” och kanske ännu bättre
den ännu alkoholsvagare 0,3% brygden, med samma namn.

Hur man överhuvudtaget kan få fram så mycket humlearom
och god pilsnerbeska utan alkohol är obegripligt?
Väl värd sina 15-20:- flaskan som ett premiumlättöl.

Förvånansvärt mycket av karaktären från Mikkelers
starkare syskon ”American Dream” finns kvar i lättölet.
Både den svagare och starkare varianten
vann guldmedaljer på mässan.

Hoppas nu att bättre restauranger satsar på det här,
snarare än menlösa kollegor, som kostar
nästan lika mycket som Mikkeler, men smakar
mindre än Spendrups Gröna, som är vårt riktmärke
för de billiga lättölen (2:-/flaskan).

Efter någon timme med lättölen,
gick vi vidare till deras starkare syskon.
Vi började svenskt med Eskilstuna Ölkultur,
ett mikrobryggeri med ett brett utbud av egna produkter.
Speciellt deras ”Modern Lager” gillade vi skarpt.Deras grannar hade ”Carlscrona Lager” med den där tydliga humlekaraktären och vackra skumkronan jag personligen gillar så mycket. En lite mörkare lager, med inslag av både kaffe och choklad.
Ankerbräu Nördlingen hade en bra representant för pilsner.
Ett av de tidiga svenska mikrobryggerierna Oppigård
från Hedemora, håller ställningarna väl.
Deras ”Amarillo”, bryggd på enbart Amarillo humle,
har mer bär än citrus som många andra
amerikanska humlen brukar ge.
”Indian Tribute” är kanske deras bästa öl just nu.
En IPA med extra beska och fin skumkrona.
Nils Oscar är ett annat välkänt svenskt mikrobryggeri.
Deras ”SMÖF Jubelöl 2013” bryggdes på beställning
av ölentusiaster i föreningen SMÖF.
Det görs delvis på rökt humle – lite som
man torvröker för whisky – och ger ett öl som är
absolut perfekt till en räkmacka med mycket majonäs,
dill, citron och en dos nymalen peppar! Mums!
Att de dessutom har ett specialöl för entusiastiska
Windowsanvändare var ju kul!
Vi tvångsavslutade monterbesöket utan krasch…
Nynäshams Ångbryggeri gör en av
mina personliga favoriter ”Tjockhult Tjinook”,
ett ljust lageröl, med fantastisk humlearom, beska
och skumkrona. Tyvärr kan man bara köpa det på fat
hos två Stockholmspubar.
Man gjorde en begränsad upplaga på flaska i våras,
något som vi ölvänner kanske kan tjata oss till en repris på?
Killarna från Gotlands bryggeri med Johan Spendrup i spetsen har en hel räcka goda öl, men min favorit från förra året ”Salmbärs”, en Salmbärs kryddad bärs, om man nu får säga så, har tyvärr utgått.
Shougun Bulldog JIPA togs emot av Frontface
chefredaktör med ett leende
på de skummande läpparna.
Black IPA, Headbanger Bulldog,
-Kom till husse….
Sigtuna hade ”Red IPA” och ”Imperial Stout”,
som redaktören och fotografen gärna såg en repris av.
S:t Eriks hade även ett spännande fruktöl
med hallonkaraktär. Känns som en blivande hit för
framför allt en kvinnlig målgrupp.
Här presenterat av Bryggmästare Jessica Heidrich.
Våra danska vänner bryggde ett lite ”mörkare” öl.
På mer än ett sätt. Hvergang? ”Jaaa, for helvede!…”
Adelsö bryggeri och deras ”Red House Ale”
var lite av en snackis på mässan.
Sötma till beskan, lite rödbrunt i färgen,
bra skumkrona.
Monks hade som vanligt kanske det bredaste utbudet.
Speciellt av de belgiska specialölen.
Väl värt ett besök på Monks café
om man verkligen vill botanisera i dem.
På bilden, ”Stormunken” själv, Jack, bjuder här på……

Min egen favorit var som förra året tyska Riegele,
en urgod pilsner och på bilden ett bra lättöl.Vi fann dessutom plötsligt
en mycket god Porter, en dryck som
är en av redaktörn´s svagheter.
Porten serverades av ett riktigt skönt
brittiskt original…inga kopior här, inte…
Från Nynäshamns Ångbryggeri.
Dessa två ”atleter” var så pass
smakrika och dominanta, att
man fick ta en testpaus med
två glas vatten för att neutralisera
smaklökarnas kalibrering.
Vågar man prova öl med denna styrka,
så blir man nog inte besviken…
Sigtuna Bourbon Imperial Stout
är även det en kraftigare brygd
men där man slipper lite av den
”matmättande” känsla många andra stouts har.
”XBeeriment” exemplifierar den populära ”extra allt” trenden i USA, fast med kvalitet.
Här har vi hamnat hos ”Brutal Brewery”,
Spendrups experimentbryggeri.
Lars Kassel och hans assistenter tog väl hand om oss.
I samma monter hittade vi mässans kanske
mest prisvärda öl. ”Flat Tire” som släpps på Systemet
i december för 7.90!! Humle och citruskaraktär
med viss beska, utkonkurrerar många
mycket dyrare produkter. Håller det samma smak
och kvalitet på burk, som på fat på mässan,
blir det min nya prisvärd-standard.Kändes bara som ett måste att visa
den här burken: ”Sir taste-A-Lot”.
Blygsamt..?Det skadar inte att bryta av med lite
musikalisk kultur. Skön och soft känsla
från scenen.
Höganäs bryggeri hade ett mycket bra lageröl ”No1”,
men fantastiskt fin skumkrona, beska och humlearom.
Inte ett dugg rostig i smaken….
Redaktören och fotografen Peter, försöker reda ut
hur mycket av det välkända ”Newcastle Brown Ale”,
det behövs för att bli en varulv? (foto: C. Nissen)
Ett lugnare tempo var det i Champagnebaren
hos Andreas Kjörling, som serverade Mum(m)s på flaska.
Champagne är det alltid något extra med.
”Jag dricker stjärnor”, lär munken
som satte korken i flaskan och därmed
uppfann Champagne ha sagt.
Kräver man inte champagne av bubblorna,
är österrikiska ”Schlumberger” ett bra
och prisvärt alternativ.
Till avdelningen ”nytt” hör onekligen ”La Trop”,
ett öl blandat med rosé, ett ”roséöl”!
Kan slå som lättdrucket alternativ för de trendkänsliga.
Vem på Stureplan startar den trenden?Dags för en fikapaus i pressrummet.
Även där var det bra service…
Familjen Spendrup, här representerad av Ulf Spendrup,
var brett representerade på mässan.
Ulf var kanske särskilt energisk, angående
deras satsning på ”Brutal Brewery”,
deras experimentverkstad för smalare
och kanske även trendigare produkter.
Den välkända tjeckiska pilsnern ”Krusovice”
har den rätta beskan och humlearomen,
fast på den snällare delen av skalan.
Deras specialdesignade kristallglas från Skruf,
var perfekta att dricka öl ur.

Pilsner Urquell var också på plats,
med ett 2700liters bränt ekfat, de presenterade
den klassiska tjeckiska pilsnern, ofiltrerad
och opasteuriserad, mycket intressant, och som gav
en extra dimension. Denna produkt kommer att skeppas
varje vecka från Tjeckien, till ett 10-tal pubar runt om i Sverige,
från och med nu.
Det lettiska bryggeriet Cesu, gör en specialbrygd
för AIK-fansen, som säljer som sjutton i Solna.
Ingen överraskning, den är gott hantverk
och har hjärta för klubben,
dessutom till ett attraktivt pris.
Från samma leverantör kommer dessa ”Breezers”,
varav den med Mango-smak var en angenäm
upplevelse. Klart mindre söt och mer genuin
känsla än konkurrenterna vi smakat.
Till avdelningen för fans-öl hör ”Iron Maiden Trooper”.
En riktig Rock´n Roll bira!Motörhead likaså.
Från Ryssland kommer denna Rock´n roll representant,
genuin 50-talstals rockkänsla.
Burkarna var riktigt kul och STORA!
Tyvärr tveksamt om den kommer till beställningssortimentet.
Dessutom upplystes vi om att bryggeriet
hela tiden byter ut motiven, så dessa är
och förblir nog rariteter.
Hos samma damer, representerande
företaget med det lite gulliga namnet
”Tre Svampar”, hittade vi även en rysk
örtlikör / Balsam, RED GLADE, med påstådda välgörande effekt.
Smaken (och mycket av innehållet
ligger nära ”Hierbas Ibicencas”, som är den
”lokala nationaldrycken” på Ibiza…om den är känd.
Lite tilltugg till ölen erbjuder Stenåkra charkuterier.
Mycket goda korvar, som redan finns spridda
att köpa i många större livsmedelsbutiker.
Vodka har ju varit trendigt länge
och här är en ny god svensk representant
i form av ”Runa”, en mycket ren produkt,
gjord på säd, inte potatis.
Absinth, denna mytomspunna
och grönskimrade malörtssprit,
som var extremt populär runt förra sekelskiftet,
har kommit tillbaka efter att ha varit förbjuden
under lång tid, för sin påstådda narkotiska påverkan.
Idag har man tagit bort det omstridda ämnet ”Tujon”
och den är inte längre förbjuden.
Dricks blandad med vatten och blir då
”mjölkig”. Spännande kuriosa.
Symposions ”Svenska smaker” presenterade
sitt porsbrännvin, med en exklusiv bittersöt smak.
En produkt som passar bra på kommande julbord,
men även till asiatiska rätter.
Vi klarade bara inte av att testa 300 whiskysorter .
Men Mackmyras ”Vit Hund” var intressant,
en whisky som INTE är ekfatlagrad
utan råsprit, gjord på orökt kornmalt.
Man blir lite förbryllad men det var klart intressant.
Dessutom hade man en honungswhiskylikör,
något vi såg redan förra året.
Deras version är lite mindre söt,
kanske något mer aromatisk än de
andra märken vi testat.
Avdelningen annat än öl, representeras här av
Akebono, det svenska företaget som
specialiserat sig på Sake.
Fixi Lindén lät oss smaka på några fina exempel,
något helt annat än vad vi smakat tidigare, fruktigt,
aromatiskt, helt ”finkelfritt”.
Eventuellt återkommer vi med
en fördjupningsartikel vid senare tillfälle.
Av de japanska ölen, blev detta
vår fotografs omedelbara favorit.
Doft, beska och skumkrona var högklassiga.
En totalupplevelse och en bekantskap
men gärna vill återta.
”It´s all in the family…”
Trots långa dagar i montern,
var far och dotter som tog
hand om oss i montern
hos Strömsholms Brygghus.
Om man inte är rädd att trampa fel,
kanske man vill testa en kraftfull nyhet:
”Buffalo Trace” Kentucky Straight Bourbon.
något vass, men aromrik.
Vår absoluta favorit när det gäller vodka:
Purity Vodka, som vunnit priser
över hela världen.
Naturligtvis fanns även Rom representerat,
bland annat denna ”Plantation Rum”
från trinidad. Väl balanserad och intressant.
Det kan ju knappast ha varit
Rävgift som serverades här…
Med tanka på de rutiga kiltarna,
kan man kanske dra slutsatsen
att bandet har någon koppling
till Skotsk Whisky.
Edward Blom var där och sålde sin bok,
lika glad och fryntlig som alltid. En sann mat-
och dryckälskare, värdig den svenska traditionen.
Frontface har faktiskt varit
i Normandie och deltagit i
calvados- och ciderframställning,
vilket kan ses HÄR.
På mässan representerades denna
äppelbaserade starkvara av Boulard.
Som vanligt rockade JD´s monter fett…
snygg monter, tyckte fotografen..hrrmmm.
Vi testade JD Honey, som är ursprunget til
den trend som startades för ett par år sedan,
där honungsspetsade bourbons och whiskys
rätt mycket riktar sig till att ”hjälpa in” tjejer
till denna dryckesplattform.
Vår gamle vän Björn Wigart
visade vad ”Beer In Box” innebär.
Är det möjligen denna dryck
som skapat ”Storfiskarens” bedömning
av den fisken som ”slet sig”..?
Här är hemvisten för Varulven vi tidigare korsade väg med.
Gallret var nog inte till för att Varulven skulle
hålla sig på plats utan för att bartendern skulle
skyddas från varje närgången besökare…
Skvadern är inte bara ett fantasidjur,
tillhörande Medelpads vapen utan
även en god örtlikör från Sankta Annas Bränneri.
Avslutningsvis några glada medaljvinnare
flankerandes mässgeneralen Marianne Wallberg.
På väg ut, träffade vi författaren/Whiskyexperten
Örjan Westerlund, som vädrade lungorna.