Härom kvällen, efter att jag slötittat på ett avsnitt ur en av de otaliga kriminalserier som fyller kanalerna ”3 till 12”, stod det helt plötsligt klart för mig. Utan tvekan, efter att ha räknat in någonstans runt 3-500 avlossade skott mellan knarkkartellens huvudmän och polishjältarna,
öppnades plötsligt vetskapens portar och allt stod klart.
Det är den amerikanska filmindustrin, den som vi i vardagslag här kallar Hollywood, som står bakom att USAs vapenlagar ser ut som de gör. Om man buntar ihop alla krigs-, action-, kriminal-, vilda västern- och science-fictionfilmer (och serier i samma kategorier) som är släppta de senaste femtio åren och snabbanalyserar dem gällande vapenhantering och antalet avlossade skott, granater, raketer och andra explosiva vapen, så kan man slå sig i backen på att ett storkrig i verkligheten lätt överträffas.
Ponera då att USAs lagstiftande och beslutande organ, vid någon redan passerad tidpunkt skulle fått igenom en attitydförändrad vapenlag, där vapensituationen i samhället mer skulle likna den vi har i Sverige. Hur skulle detta direkt ha påverkat ”Hollywood”? Jo, naturligtvis skulle hela skapandet av ovan nämnda filmgenrer tvingats skrivas om och skjutandet skulle tvingats reduceras till en bråkdel av det vi kunnat genomleva i USA-producerat material.
Detta skulle i sin tur dels primärt sänka försäljningen av antalet filmvapen och filmammunition
men naturligtvis även direkt påverka vapenhandels till den enskilde amerikanen i hög grad, så hög grad att vapenbusiness på lokal nivå skulle sjunka till en bråkdel av vad den är idag.
Tänk dig, att i varje amerikansk film, så skulle man bli tvungen att låta majoriteten av brotten både begås och lösas utan att eldvapen skulle vara den bidragande ”orsaken/lösningen”.
Nähä…tänkte väl just det…svårt, på gränsen till otänkbart.
”Furthermore”, som de skulle sagt ”over there”, så skulle vapenlobbyisterna, som bortser från hur många människoliv som spills på grund av skolskjutningar, uppgörelser och familjegräl, inte kunna verka på samma öppna sätt som nu. Detta skulle få en direkt påverkan av hur USA skulle behöva omvärdera den ”Vilda Västern attityd” som USA ofta antagit i förhållande till kriser och konflikter utanför USAs egna gränser.
Jag tror att alla som läst så här långt, precis vet hur tankebanan jag startat upp, fortsätter.
När jag själv bevittnade Sveriges första ”krogskjutning” på 80-talet, kände jag instinktivt att man omedelbart skulle behöva ”mota Olle i grind”, alltså direkt anmäla förövaren, då det fanns flera vittnen vid den nattklubb jag då jobbade för. Ägaren vägrade dock och hotade mig med avsked om jag framhärdade, så jag vek ned mig. Vad detta lett till, behövs inga kommentarer till. Det vet vi alla.
Så, som en naturlig avslutning, ber jag om att få avskaffa skott-året. God middag, nu går jag och får mig ett skjut! (I wish)
Denna krönika är skriven av Peter Ortvik.

Åsikter och innehåll behöver nödvändigtvis inte återspegla Frontface Magazines egen.








Comments are closed.