Ölmässan i Nacka Strand: Frontface testdyker ned i mörk öl. Sthlm Beer & Whiskey Festival 2015.

Av Frontface on 20 oktober, 2015 in Mat & Dryck

Årets Hembrygd: ”Skotten” av Staffan Högfeldt

Följ med Frontface ölexpert Christian Nissen ut till den 24 upplagan av Stockholm Beer Festival inne i factory Nacka Strands mässhallar.
Denna gång ligger testreportagets fokus på mörka ölsorter. Vi inleder dock med några bilder från årets presssamling i ”Maskinhallen”.
Festival-General Marianne Wallberg med sina gelikar i fråga om att vara”Guldnubbe-vinnare”: Marianne fick fick själv utmärkelsen i år för sina insatser bl a med Stockholm Beer & Whisky Festival. i mitten ses Johan Thorslund ,Sveriges enda tunnbindare (fick utmärkelsen 2014) och tack vare honom kan svensk whisky utvecklas i rask takt. Till höger: Folke Andersson, huvuddomare i tävlingen Festivalens Bästa whisky, Destiller Master (fick första utmärkelsen 2013).
Författaren , kursarrangören och kunskapsbanken Michel Jamais med sitt senaste alster: ”Vinet och Maten”.
Efter den digra introduktionsstunden, fick vi smälta intrycken under en stilenlig ”Oktoberfest-lunch, innehållande de flesta klassiska attributen.
Dagens uppklädda lunchvärdinnor…

Här tar själva testreportaget vid. Över till Christian Nissen.
Årets öl & whiskymässa ”Beer & Whiskey Festival” i Nacka Strand, bevisade återigen att man är ledande på sitt område. Utbudet och kunnandet var enormt! Mindre bryggerier och importörer ökar kraftigt och de stora drakarna verkar hänga på trenden om smalare och bättre produkter, trots den extremt höga beskattningen i Sverige, som INTE gör livet lätt för små svenska bryggare.
Så det var med viss ödmjukhet, vi tog oss an det tema vi bestämt oss för här på Frontface – mörka öl.

Först lite bakgrund.

Starköl var länge förbjudet i Sverige (1922-1955). Det enda man kunde få, var starkporter och då endast på apoteket och dessutom bara på recept, som stärkande medicin! Numera är utbudet lite större och ”något”mer tillgängligt….

Mörka öl får sin färg och mycket av sin arom från att malten rostas. Ju högre temperatur, desto mörkare och karamelligare malt. Från pilsnermaltens knappt 80C, via münchenermaltens 120C till chokladmaltens ca 300C. Färgen kommer från ”melanoidin” en reaktion mellan socker och aminosyror vid rostningen. Vad de flesta konsumenter inte känner till är hur lite rostad malt som behövs för det mörka resultatet, från någon procent till kanske max tio.
Mörka öl, precis som ljusa, finns som underjästa och överjästa. Vanliga underjästa är mörk lager, münchener och schwarzbier. Vanliga överjästa är porter, stout och brown ale

Vi började med vinnaren av Åbros årliga bryggartävling – SM för hembryggare – som i år vanns av Staffan Högfeldt med en skotsk ale, naturligtvis döpt till ”Skotten”. Han använder 1% rostad malt för den härliga färgen och aromen. Bra balans mellan syra och sötma. Ren godis på flaska! Staffans pris betydde bl.a. att han fick brygga 30.000 liter hos Åbro. Finns på systemet från 16:e oktober.

Ska Brewery är ett amerikanskt bryggeri i Colorado. Hakar på livsstils-produkttrenden, där man vill förknippas med Ska-musik. Deras bidrag ”Nut brown ale” var på amerikanskt vis smak och doftlöst, men lättdrucket…Kul etikett!

Vi gick vidare till en belgisk produkt, Chimay Trappist. Trappistölen är egentligen ingen särskild typ av öl, det är mer en skyddad beteckning för ett öl, bryggt av munkar som tillhör Trappistorden. Vi gillade särskilt Chimay Grand Reserve som var maltigt, brödigt och samtidigt blommigt!

Hos Ölkollen hittade vi flera intressanta mörka brittiska öl. Främst kanske Belhaven Scottish stout, med god karamellig sötma, generös brödig och chokladig arom!

Ingen ”goja” i den flaskan!

Deras Strong Suffolk Dark ale, visar hur smala en del produkter kan vara men ändå intressanta.
Mig påminde det om tjärad hampa, choklad och jag log ett igenkännande leende under den uppdykande efteraromen, som drog åt ”Ahlgrens bilar” inte på något dåligt sätt, bara smalt!

Nästa anhalt var ett svenskt hantverksbryggeri. Rådanäs med sin bryggerianvsarige Nils Sörlin.

Rådanäs Ekologiska Vinter Bajer blev snabbt min favorit och kommer att finnas på mitt julbord, när tomten hittat sitt skägg och renarna är laddade! Citrus och grapefrukt, lite likt en riktigt bra pilsner i sin beska, men med det mörka ölets större sötma. Rekommenderas. Finns på systemet från 2:a november.

Rådanäs Porter var även intressant, med finfin skumkrona, frisk doft och med en förnimmelse av Kubansk tobak (hur låter det?)

Nästa stopp var Ocean Bryggeriet

Deras Julöl hade bra doft och smak, med fin balans mellan syra,beska & sötma. Ett ”snällt” svenskt julöl, kan rekommenderas för er som vanligen tycker att julöl är för speciellt. Finns på systemet från 2:a november.
Arbetarportern hade en rökt anstrykning som passade sötman och beskan bra. Godis, men varning för den höga alkoholhalten, hela 9%!Rodrigo Arvidsson med sin kollega, bägge i snygga Ocean-Tshirts.

Stigbergets bryggeri, från Göteborg hade två spännande porter. Promenadporter med en bra chokladig arom, med en näsa av stall och gröna ärtor. Fint efter en höstpromenad med varm köttsoppa!
Russian Imperial Porter med aprikoser, kaffe och choklad och en balanserad men låg beska/sötma.

961 importerar Libanesiska produkter, siffran är ju Libanons landskod.
Deras 961 porter imponerade inte, de själva kallade den för ”nybörjarporter”. Jag tycket nog mest att den saknade karaktär.

Deras Imperial Stout, kändes som ännu mer av ingen karaktär. Chefredaktör Peter tänkte på stall och kaffe och gillade den något bättre än jag gjorde.

Till god öl behöver man lite tilltugg!

Vi stannade hos Birgitta Starck (årets korvprofil hos Korvakademin häromåret) hos Stensåkra. De bjöd oss på kallrökt Ölkorv, en syrlig kallrökt påläggskorv, en Salcicca som var varmrökt och Raketkorv, en rökt kryddig korv som blev min favorit.De hade dessutom en Farfars sötstarka senap som var väldigt, väldigt god!

Efter en paus tog vi oss an det särskilda hantverksbryggarrummet och började med att landa hos Eskilstuna Ölkultur.

Deras Red Ale hade bra skumkrona lite citrus och beska. Imperial porter, beska och välbalanserad sötma och syra med chokladaromatiska inslag. Peter tyckte den var behagligt frisk!

Barley Wine (eg en alkoholstark ale) fanns i två årgångar, den äldre 2014 hade bra sötma väl balanserad i dess syra, karaktär och fyllighet. Detta parat med alkoholstyrka som heter duga, hela10% , ger ett speciellt ale på alla sätt.

Avslutningsvis provade vi deras Imperial Stout, med kraftig karaktär av kaffe och choklad och med en nästan svart färg!

Nästa stopp var gamla vänner på Monk´s Café. Som alltid hade de väldigt speciella brygder att visa upp, deras bredd är enorm! Carl Philips Porter hade fin skumkrona, är dock kanske en nästan ”för snäll” porter. Victoria Imperial Stout blev Peters favvis, kaffe, fruktighet och bra balans. Alejandro Lozano var även en hejare på Barista-delen, så det blev ett uppiggande möte.

Det verkliga esset var nog Fege Feuer Kaiser Stout. Rökig, svart nästan tjärig från sin ekfatslagring. Ett ess för de vana stout-fantasterna! Men håll i hatten… 14% alkohol! Inget svep-skäl här inte.

Adelsö bryggeri har vi besökt tidigare år, men då inte provat deras lite mörkare sortiment.
Respect Stout har rejält med karaktär, beska, sötma och syra i balans.

Mälarö Kyrka: Torkad frukt, lite rökighet men lägre beska än Respect

Roslags Näsby bryggeri, ligger i mina gamla trakter, de har tagit över adressen jag jobbade rätt mycket på för ca 20 år sedan! Att sedan Stefan Söder är en gammal bekant från ännu längre tillbaka, gjorde mig extra intresserad.

Tyvärr hade de inget av det vi fokuserade på i år, deras Ensta Mörk Lager, var alldeles för ”försiktig” för det. Skaplig skumkrona, lättdrucken, torr och läskande får bli bedömningen. Men jag ska hålla ögonen på vad som kommer från Pentavägen 5A i framtiden.

Oppigård står för kontinuitet parat med nyfikenhet på utveckling.
Deras Thurbo Stout håller fortfarande världsklass!

Den finns dels fatlagrad på Bourbon-Ekfat, dels olagrad på flaska.

Jämtlands bryggeri har dels en Porter man blandat havermalt i! Bra balans mellan beska, sötma och syra. Dels en Baltic Stout som var rätt ”snäll”. Peter tycket den var lite ”pikant”.

Wisby Bryggeri återvände vi gärna till, denna gång missade vi Johan Spendrup själv men fick god hjälp ändå.

Wisby Stout, hade fin skumkrona, låg sötma och beska, välbalanserad med sin syra. Godis!

Wisby Oaked Porter, lagras på ståltank med ekchips, precis som många rödviner från nya världen. Det ger en träig vaniljarom som passar bra till den högre sötman/beskan/syran. Intressant produkt!

Brutal Brewing hade ingen porter eller stout, men ett lite mörkare öl smaksatt med chokladmalt och kokos. Mörka aromer, men helt utan beska. kanske en inkörsport för unga nyfikna konsumenter?

Sedan var det så proppat med folk på mässan, att det var stört omöjligt att komma fram och ens få några ord med fler bryggerier. StEriks, Sigtuna, Nynäshamn, Carnegie och Nils Oscar var några av de vi missade genom den enorma trängseln. Vi kunde inte ens komma fram för några smakprov, än mindre få lite lugn för reflektion och ett samtal med deras bryggare. Synd, annars hade vi gärna besökt några till men det fick bli avrundningen på årets ölmässa för vår del.

Vad det blir nästa år har vi en stund att fundera på, troligen över en god öl i vintermörkret!

Undertecknad lyfter på kapsylen och tackar för den här gången. Nästa år är det ju 25års jubileum…Text & testansvarig: Christian Nissen.
(All Photos: © Peter Ortvik)

Nedan fortsätter Frontface rundvandring på Stockholm Beer & Whiskey Festival
med några bilder från vad vi fann sticka ut bland mängden av utställare.
Mycket nöje även här: (Bildern ligger här ovanför respektive bildtest)
”Biran som Rockar Fett”
Ny kultur..att dricka med sugrör?