Denna veckas stora nyhets-snackis och tillika största skandal i landet, torde vara det som TV4s Kalla Faktaredaktion grävt fram och redovisat i kanalens senaste programinslag igår tisdag 6 oktober.
Inslaget om de så kallade ”oskuldskontrollerna” är ytterligare ett bevis på den flathet och ofullständiga kontroll av hur den stats- och landstingsfinansierade vården fungerar nu för tiden. Att dessutom girigheten åter visar sitt fula tryne, märkte vi när läkaren krävde extra betalning för själva intygsskrivandet.
Låt oss ta det från början. Vem är jag att kunna ta definitiv och kunskapsunderbyggd ställning i ämnet? Som Legitimerad Tandläkare sedan 30 år och efter 10 år som lärare på Tandläkarhögskolans avdelning för Oral Protetik, har jag medverkat till att utexaminera mellan 800-1000 tandläkare. Under den tiden var jag ned om att stänga av en enda kandidat från utbildningen, da han i ett svagt tillstånd erkänt för en av sina kompisar (vilket jag överhörde) att han köpt sina betyg, som berättigat honom att komma in på utbildningen i Sverige. Efter den incidenten, samlade jag alltid varje kurs jag fick hand om och pratade en hel timme om etik, moral och på vilket sätt man skall vara lyhörd inför sina patienter men ändå ställa krav på att de följer ens råd och uppmaningar. Min chef, Professor Rune Söremark, hade en devis, som var mycket rak och talande. Den gällde att många patienter ville ha stora snygga broar gjorda i sina munnar men var dåliga på att förbättra sin munhygien innan behandlingen påbörjades, trots att de fått noga instruktioner från både Rune själv och från hans hygienister. Professorn sade sonika: ”Om inte du gör som jag vill, gör inte jag som du vill, tack och adjö”.
Mina kandidater fick även min egen ”Gör aldrig något i någon annans mun, som du inte skulle vilja ha i din egen”, som ett mentalt följebrev. genom åren, även sedan jag slutade inom yrket, har jag på Dentalmässan och vid andra tillfällen, stött på ett antal av mina gamla elever och samtliga har tackat mig för att jag körde med den raka tydliga linje jag gjorde. Di visste att det inte fanns några dolda agendor. De kände mig som ”Vår lärare som kör HD och driver ett Gym vid sidan av, respekt…”
Det som nu bubblar upp ur vårdkloaken, är ingalunda unikt. Trots klara etiska regler förordningar från Socialstyrelsen och även via Medicinalverket, glider här i landet godkända och verksamma läkare in i ett mörkerområde, ja kanske mer rätt beskrivet, ett svart hål, där man både blundar för vad som bryter mot de etiska regler man förbundit sig att arbeta efter, samt vanligt sunt förnuft. Ingen kan eller får skylla på okunskap, det är bara att försöka slå blå dunster i ögonen på myndigheter och media, när de redan blivit avslöjade med sin brottsliga verksamhet. Att den svenska lagstiftningen som vanligt inte hängt med utan åter blir tagen på sängen med ett ”Oj då … är det så här?” är vi vana med, dock skall den enskilde praktiserande vårdgivaren inte kunna ursäkta sig med detta, då det inte är juridik utan medicinsk etik vi talar om. Klarar de inte av detta, skall de heller inte praktisera yrket utan placeras tillbaka på skolbänken ända tills de kan bevisa att de förstått 100% av hur man sköter sitt arbSete som läkare i Sverige.
Trots att det råder en allvarlig vårdkris i landet, långt mer allvarlig än vad politikerna vill medge, så är det lika klart att man måste ”knäcka några ägg för att göra en omelett”. Låt inga jurister inom Läkarförbundet, som är ett av de starkaste fackförbunden i landet, kunna hitta på förmildrande omständigheter. Dessa kriminella utövare av läkaryrket skall bort, omedelbart. Stäng av, suspendera och gå tillbaka till utbildningsstadiet. I grövre, upprepade fall, bör de fråntas sin läkarlegitimation, varefter noga rapportering skal ske till alla EU-länders motsvarande myndigheter, så att de inte bara kan åka över gränsen (till ex.vis Damnark) och fortsätta sitt utövande.
De bevis som Kalla Fakta lagt fram, är omisskänneliga och endast juridiskt rävspel kan förmildra det hela till ett varningsförfarande. NU gäller det att fatta en ståndpunkt som räcker längre fram i tiden än till nästa valfläskstekning. Hur skall vi annars kunna motivera de som funderar att ge sig in i de yrken som innefattas i vårdsektorn, att känna motivation, glädje, intresse och ansvar.
Det är då lätt att kontra med kommentaren ”ja men då åker de bara någon annanstans, bättre att vi har koll på dem här…”
Hört talas om uttrycket ”Lok och vagnar”? Det innebär, att man ibland måste våga vara ett lok, som drar igång allt från start, för att få med sig de passiva vagnarna som bara vill haka på och helst då när redan farten är uppe. Så är det inom all verksamhet, oavsett bransch. Normalt beräknas 4, 5 % av befolkningen tillhöra lok-gruppen, medan resten föredrar att vara vagnar. Jämför gärna dagens ämne här, med hur ni tänker gällande den barnmisshandel ni skulle kunna se ute i vardagslivet. Hur kopplar du ”Civilkurage” till de båda alternativen? Eller vill du vänta tills det blir liknande (som redan har upptäckts men försvinner i tystnaden) fall med könsstympning här i landet. Måste Kalla Fakta vara först på bollen även där? 
År 2002 satt jag i en lunch med Mona Sahlin och den kända författaren, modellen och FN-ambassadören Waris Dirie ( med bl.a boken ”En Blomma I Afrika Öken”), då jag engagerat mig i ämnet Kvinnlig Könsstympning. 
Allt lät hyperaktuellt och som att mycket skulle göras här i Sverige men snart märkte man att ämnet var så politiskt känsligt, att det liksom tidvattnet, drog sig tillbaka och sedan inte fick mer plats på agendorna hos de som skulle kunnat trycka på lite mer. 
I media och i många sociala forum/fora, har det i mångt och mycket dividerats mellan huruvida man skall skylla på religion, kultur, tradition och/eller sedvänjor. De religiöst attraherade, påstår att det inte skall skyllas på religionen utan att det är de andra tre som bär skulden. Tyvärr lever de i sådant fall med både skygglappar, mörka glasögon och vit käpp.
har vi inte lärt oss något av historien, lär vi hela tiden upprepa misstagen, det är ett välkänt faktum.
Religioner har tagits fram av män, stipulerats av män, applicerats av män och har gett männen ett antal instrument att utöva makt och dela ut straff på det sätt de kunnat dra fördel av.
Rent strategiskt har det alltid varit så, att man gärna pekar ut någon annan som syndare, för att ta bort fokus från sig själv. ”Anfall är bästa försvar”, som man ofta säger.
För att männen skall kunna göra som de vill före äktenskap (vänta, det kommer ett ännu mer målande exempel snart), så har man anammat ”Jungfru Maria-syndromet” om jungfrufödsel och pekar med hela armen på kvinnan som den som skall kontrolleras och bära skuldbördan. Detta vet de flesta upplysta människor, inget tvivel om saken. Sedan dyker dock den religiösa rädslan upp: ”Men .. tänk OM det nu är så, det står ju så skrivet…” och så faller hela logiken platt till marken.
När jag var strax under 20 år, träffade jag en äldre man, första gången på ett café utomlands. Han var filosof, konstnär och mycket berest. Han hade dessutom släktförhållanden till personer inom Vatikanen och hade fått faktadelar ur följande berättat för sig, med löfte om att hålla det hemligt. Nu, efter att vi setts några gånger och efter att han fått förtroende för mig, beslöt han att föra informationen vidare. På grund av tidens gång / sviktande minne och att ingen gagnas av ”name-dropping”, utelämnar jag samtliga namn. Här återges min väns berättelse, som jag minns den:
”Under alla tidsåldrar har det naturligtvis funnits homosexuella män och kvinnor. I de flesta kulturer, har det varit förenat med livsfara att bekänna sin homosexualitet, då det då ofta utmynnat i dödsstraff.
I våra dagar, kan vi utan tvivel uppfatta att många människor inom världens gay-communities, visat sig vara på idérika, kreativa och utåtriktade. Naturligtvis så även förr. Man var inte sena att uppfatta hoten mot ”den egna gruppen” och beslöt sig då att finna en lösning. Det är här man börjar författa skrifter om prästers överhöghet, okränkbarhet som instrument för en högre gudomlig makt (tidigare hade gudarna bara haft osynliga sändebud som budbärare) vilken de själva naturligtvis erkände och bedyrade sin lojalitet till. Eftersom den egna gruppen inte ville ingå konventionella äktenskap, satte man parametern att prästerskapet endast var ”gifta med Gud”. Man byggde sina egna ”safe-houses”, klostren, där man kunde umgås och ägna sig åt de förlustelser man inte kunde utöva ute i de öppna samhällena. Regelverkan författades så att man hela tiden ”skyllde på” Guds vilja, när något obekvämt måste utföras och när man tvingades eliminera farliga individer eller konkurrenter. Även under den tiden fanns naturligtvis även lesbiska kvinnor och när dessa kommit underfund med vad som stod på, krävde även de sina egna kloaster, under samma premisser. Dock kunde de inte kräva maktpositioner, då detta skulle omkullkasta hela den patriarkala hierarkin. I stället fick de den betydligt beskedligare möjligheten att bli helgon, vilket ju var en lätt lösning för de styrande. Betänk även de tystnads- och kyskhetslöften man avgav. Inne i klostermiljön drog man ju inga blickar till sig, så allt som inte kunde konsumeras eller direkt användas, var av föga intresse där inne. Annat var det ute i kyrkornas något mer transparanta tillvaro.
När man märkte hur lätt det var att motivera allt med ”Guds Vilja”, så var det lika lätt att få folket att istället för direkta offer till gudarna, skänka dem till prästerskapet, som på så sätt växte sig allt rikare. Mycket vill ha mer, så när rikedomarna inte räckte på hemmaplan, motiverades korståg och liknande under föresatser av frälsning. Så spreds det hela som ett pyramidspel. Män som föredrar mycket unga flickor .. och pojkar, har nog alltid funnits, så uppkomsten av korgossar, altarpojkar och ungas nattvard, kom bra liksom ett brev på posten. Vi ser idag återverkningar av detta bubbla upp lite över allt.”
Här slutar återgivningen av hans samtal med mig. Oavsett vad man själv väljer att tro på, måste man erkänna att det finns en följbar logiskt tråd, om man bara törs se den.
Religionernas påtryckningar, har sedan manifesterats ute i nästan alla samhällen och där tagits upp som sedvänjor och traditioner. Att använda ordet ”KULTU”, anser jag personligen vara en profan hädelse, då jag inte kan se det kulturella i sådana traditioner och sedvänjor. Lika lite som ordet ”Hedersmord” borde få plats i Svensk vokabulär. Låt oss nu sopa rent framför egen dörr, innan vi dammsuger hos andra.
Mycket mer finns att avhandla i ämnesområdet men risken är att jag då av Socialstyrelsen åtalas för att ha ”förskrivit sömngivande preparat i form av textdokument” och det är emot min egen etik.
tack för ordet!
Med Handfasta Hälsningar,
Peter Ortvik, chefredaktör Frontface Magazine och tillika Leg. Tandläkare och debattör.
Frontface Magazines notering:
Ovanstående text och åsikt är en personlig krönika
och behöver nödvändigtvis inte överensstämma med Frontface Magazines egna värderingar.
Comments are closed.