Recension: Vi har lyssnat på The Poodles nya album…många gånger.

Med en något kryptisk titel, ”Devil In The Details”, som antingen kan tydas som att man är en petig jävel…eller en riktig fan på att vara en riktig fan, så har vi här på Frontface redax haft nöjet att lyssna på The Poodles nya album via en länk sedan en vecka före releasedatumet.
Att vi inte skrivit en recension förrän nu, är att vi är lite audiofila och därför väntat in ett fysiskt album för att kunna ge full rättvisa åt ljudet i vår tunga HiFi-anläggning, i stället för att nöja oss med komprimerade ljudfiler. Var det någon skillnad? Utan tvekan, JA! Både via våra Klipsch-högtalare och de referenslurar, HyperX Cloud II, som vi använder, fås en helt annan känsla, till albumets fördel, så det var värt att invänta CD-plattan som anlände i morse.
The Poodles står nu utan vare sig Pontusar eller Patrikar i laguppställningen men 2015 års version känns väl sammanspelta, så ”no worries”.
Sång: Jakob Samuel
Trummor: Christian ”Kicken” Lundqvist
Gitarrer: Henrik Bergqvist
Basgitarr: Johan Flodqvist
…vilket gör att man lite fyndigt kan slå fast att sångfågeln Jakob har tre qvistar att hoppa mellan på scenen…vilket vi fick flera prov på när bandet hade sitt releaseparty på Café Opera för någon månad sedan, varifrån bilderna är tagna.
Låt oss inleda med att ljudbilden är klar och ren, mixningen av albumet gör det lätt att följa de olika instrumentalisternas insatser, som tack vare en snygg produktion är välbalanserade gentemot Jakob Samuels sång, som ytterligare breddas i registret, genom att han leker med både lägre register och de sedvanliga höga toner som Pudlarna ofta begagnar sig av.
Om vi skall skärskåda några av albumets favoritspår så blir det ett antal, så lika bra att dra igång:
-Öppningsspåret ”Before I Die”, har ett tungt sugande gitarr- och basriff som styr låten genom Jakobs meningsfulla text, som precis som albumtiteln, ger mer än en möjlighet till tolkning.
-Spår 2, ”House Of Cards” drar igång med en något Lenny Kravitz-lik gitarr och berättar om en sökare som försökt finna sin väg men då de spelkort/val som delas ut pekar spretigt, får han gå tillbaka till ruta 1, alltså till sig själv för att finna svaren.
-Spår 4, ”Crack In The Wall”, är en låt som man har svårt att stå stilla till, det här gungar bra…
-Spår 5, ”Baby”, inleds med en lurig syntslinga som förbryllar lite men sedan toppar låten kanske hela albumet med att direkt komma in i en superstrong refräng. Vi skulle gärna se en remix (förlängd dancemix), där man plockar bort den långsamma bryggan och håller tempot uppe hela låten rakt igenom. DÅ blir det en episk hit…
-Spår 6, ”Everything” är en låt där alla Poodles-fans lätt känner igen sig och kommer sjunga med hela vägen.
-Spår 8, ”Need To Believe”, av Henrik Bergqvist och Pontus Egberg (jepp), har ett skönt sug och en gitarrbehandling som till den perfekta ljudbilden bidrar till att man som lyssnare inte tvekar att tro..man VET.

Livsåskådning, semireligiösa grubblerier är återkommande teman i flera låtar men Pudlarna behöver inte grubbla över albumet ”Devil In The Details”, det håller hela vägen till döden. Om Sankte Per låter änglarna spela spåren på harpa, får vi låta vara osagt, åtminstone till en sådan recension kommer. Tills dess kan vi vanliga dödliga här på redaktionen konstatera att vi utan ågren ger albumet betyget
feta FFFF av fem möjliga. Nu får läsaren ursäkta, skall gå bort till vår OPPO-spelare och köra en replay på sår 5.