Resultat och analys av 18 månaders undersökning on tiggeriet i Stockholm

70-x-100_tiggare-SHADES-SEPIA
Denna artikel/Krönika är resultatet av ett personligt projekt av Peter Ortvik. Vissa delar behöver inte överensstämma med åsikter och värderingar inom Frontface Magazine till fullo. Ämnet bedöms dock så intressant och brännande, att Frontface beslutat publicera inlägget, då genomförandet bedömts vara seriöst, samt att det bör kunna accepteras som både resultat av en undersökning och artikel/krönika.

Gatutiggeriet i Stockholm.

Förutsättningar:
Denna artikel är baserad på 18 månaders egen undersökning på plats i Stockholms gatuliv. Inga åsikter eller personliga färgningar ingår i rapporten, endast logisk konsekvensanalys, byggd på observationer och uträknade resultat av denna forskning. Arbetet är inte inriktat på att särskilja individer, grupper eller ursprung hos de dokumenterade tiggarna utan skall ses som att den benämnda gruppen/företeelsen ”gatutiggarna”, här enbart behandlas som en homogen grupp endast existerande på grund av var och hur de utför dessa handlingar, inte vilka de är.
Undersökningen är genomförd under tidsperioden 1 mars 2013- 1 september 2014 i området som begränsas av gatorna S:t Eriksgatan (Väster gräns), Odengatan (Norr), Birger Jarlsgatan (Öster) samt sträckan Nybroplan-Stadshuset-Norr Mälarstrand fram till Rålambshovsparkens västra gräns (Söder gräns).
Hela arbetet är utfört av mig, Peter Ortvik, dock med hjälp av olika assistenter, framför allt vid de tillfällen fotodokumentationer utförts. Allt nedlagt arbete är 100% ideellt, inga sponsorer eller andra intäkter har mottagits inom arbetet för detta projekt.

Anledning till undersökningens genomförande:
Jag har under de senaste 20 åren gjort det till något av en specialitet, att fundera på hur olika samhällsfunktioner kommer att påverka oss under längre tidsperspektiv efter att de inträtt men oftast långt före det att de ansvariga inom respektive område förstått och reagerat på vilka konsekvenser företeelserna med största sannolikhet kommer att skapa för alla inblandade.
Redan i det första numret av Frontface Magazine, 26 februari 2005, skrev jag ett inlägg om konsekvenserna av att man redan på 1970-talet avskaffade det officiella Tjänstemannaansvaret och vad följderna kunde beräknas bli de då kommande tio åren. Allt jag skrev, har visat sig stämma in till 100% men ännu har ingen vågat ta ansvar och åtminstone föreslagit att återinföra en modern version av tjänstemannaansvar, som skulle medföra att beslutsfattare inte längre skulle kunna gömma sig bakom institutionella fasader, utan tvingas ta personligt ansvar för alla sina beslut, även för direkt felaktiga beslut. Du kan läsa mer om detta här: http://frontface.se/01_nr_05yr_allt/19_sid_allt/19asid_01nr_05yr.htm.
Därför ville jag se om mina antaganden även inom detta aktuella ämne kunde förankras genom att undersöka och analysera de ingående delarna.
Till varje företeelse av denna art, bör ingå en idé om hur man kan lösa en problemställning och visst finns en sådan, rätt enkel lösning men eftersom den inbegriper och förutsätter, att utövarnas hemländer dels tar egenansvar, dels får riktlinjer HUR man skall göra, är det inget som tillhör resultatet av den utförda undersökningen. Hoppa politikerna själva kan komma fram till detta, de har ju betalt för att klara av det.

Tiggandets logistik.
Vid ett antal (fler än tio, färre än tjugo) tillfällen, har jag under ”power-walks” genom Rålambshovsparken på Kungsholmen i Stockholm, samt även vid bilparkeringen nära Seven-Eleven och Posten Klarabergsviadukten, med egna ögon sett och följt upp hur ”pick-up bilar släppt av mellan fem och åtta personer ur varje bil, vilka sedan lätt kunnat följas och synbart knytas till återkommande platser dels runt Fridhemsplan, dels runt citykärnan, där de sedan tillbringat 8-12 timmar per dag med att tigga pengar av förbipasserande.
Under kvällarna har de sedan åter samlats vid samma platser och körts iväg i samma fordon.
Det går ej att fastställa sambandet mellan tiggare och lämnande/hämtande personer.

TILLÄGG: Ett scenarie som förr eller senare kommer att aktualiseras, är följande:
-När man på tågstatioer, flygplatser, köpcentrum och liknande platser finner en övergiven väska eller påse, leder detta ofta till massiva polisinsatser för eventuell bombvarning. Överallt i Stockholms centrala delar, ligger tiggarnas väskor, påsar och annat, helt övergivna under långa stunder, ofta upp till en timme.
Har ännu inte uppfattat att någon hotbild / utrymning rapporterats vid sådana fynd. Hur lång tid kommer att förflyta innan terrorister förstår vilket utmärkt tillfälle och sätt det äta är att plantera en riktig sprängladdning mitt i city utan upptäckt? Varför inte förebygga detta? Är det så politiskt känsligt? Frågorna är berättigade men svaren lär dröja ända till att ett skarpt läge redan uppenbarat sig.


Ergonomi

Med gedigen bakgrundskunskap inom anatomi, fysiologi och tillhörande praktiska applikationer av dessa områden, är det inte svårt att kunna dra klara slutsatser om hur tiggarnas sätt att sitta, var de sitter och den statiska ”arbetsställning” de har, dag efter dag, många timmar per dag, sju dagar i veckan, skapar överhängande risk för både akuta och kroniska besvär och förändringar i rörelseapparaten, som förr eller senare kommer att förhindra ett normalt liv och möjlighet till att utföra vanliga arbetsuppgifter. Med andra ord, man straffar ut sig själv från att kunna bli en del av vår arbetskraft, genom att undvika att försöka anpassa sig till normala hållnings- och rörelsemönster när man inte arbetar. Ett gott råd är att tiggandet i så fallborde ske ur stående, dynamiskt hållningsbefrämjande position, samt att vilan där emellan, borde ske i korta sittningar på medhavd lättburen fällbar ”tältstol” eller motsvarande. De på marken använda positionerna, är ytterst skadliga på sikt.
Svåra ledskador, så kallat ”slatter” i knäleden (golvläggares yrkesskada nummer ett). felaktig ryggställning, förkortade höftböjare, axel-nacke-rygg blir kraftigt framåtroterade och den drabbade kommer troligen aldrig att kunna återfå normal postural hållning, åtminstone inte utan långvarig rehabilitering.

Efter att ha visat det digra bildmaterialet av de sittande tiggarna för tre olika fysioterapeutiskt utbildade personer (en naprapat, en Chiropraktor och en Sjukgymnast), har alla tre givit helt samstämmiga utlåtanden., som kan sammanfattas så här: Alla dessa personer vi ser på bilderna, riskerar permanenta skador i rörelseapparaten och försätter rygg, nacke och höfter i onaturliga positioner, vilket menligt påverkar deras möjlighet att upprätthålla  normalt fysiskt status resten av livet.

För att återställa detta innan det är för sent, skulle ett alternativ vara att under den tid de befinner sig här i landet och då så länge tiggeri inte är förbjudet, dela ut enkla städverktyg (och vintertid, verktyg för att ta bort isbildning på trottoarer), vilket skulle kunna motivera allmänheten att skänka en slant till ett aktivt förhållandesätt till att uppbära den inkomst de nu tigger ihop ..om nu detta är önskvärt? Detta skulle gynna deras fysiska status och minska påfrestnig på både kropp och vårdsektorer.

”State Of Mind / Money For Nothing”
En uppenbar fara, som det visat sig rent historiskt, är att under längre tidsperspektiv försätta människor i ett passivt tillstånd och sedan förutsätta att de snabbt skall återgå till ett aktivt sådant.
Detta är naturligtvis även applicerbart på den situation som en tiggare befinner sig i.
Tiggeri är ett av de mest passiviserande dagligtillstånd en fri, icke fängslad, person kan befinna sig i.
Man förväntar sig, att bara genom att be om pengar, så skall man få pengar. Detta påverkar naturligtvis den egna mentala plattform där man manifesterar denna förutsättning som accepterbart sätt att få in pengar och ju längre tiden går, desto svårare blir det att bryta sig ur tillståndet och att motivera sig till aktivitet. Människan är ett däggdjur och det får vi aldrig glömma bort, även om det på alla sätt undviks att acceptera, då det rent biologiskt skulle förklara en mängd, för det moderna samhället, irrationella, våldsamma och icke önskvärda beteenden. Dessutom kan det vara bra att veta, som de kunniga inom fysiologi är väl medvetna om, att människokroppen är lat, rent fysiologiskt sett. Kroppens grundinställning är att inte svälta ihjäl och att inte frysa ihjäl. Detta är något vi endast med viljestyrka och motivation kan ändra på och samma sak gäller övriga däggdjur.

Sålunda, om man vänjer kropp och mental kapacitet att befinna sig i ett passivt tillstånd, är det svårt att bryta sig ur det mönstret, oavsett att behov därtill finnes för att rent strukturellt komma på fötter och ställa om till ett aktivt livsmönster.
Om man har detta i minnet när man beskådar samhällets önskemål/krav)behov av att medborgaren skall dra sitt strå till stacken för att samhället skall fungera, ser man direkt att tiggeriet som en företeelse, är något som talar tvärt emot samhällsutveckling. Sverige hade ända fram till för några årtionden sedan, en lag som i korthet kunde beskrivas under den devis som då satt på små skyltar i fastigheter och på husdörrar: ”Bettleri och utbjudande av varor förbjudet”, där det först ändrades så att det sista ordet byttes ut mot ”undanbedes”, för att senare låta lagen försvinna helt.
Huruvida effekten av detta blivit den önskade, går inte att få svar på, då ingen politiker jag frågat de senaste tio åren, haft lust att svara på frågan.


Beräknad inkomst.

Man kan på ett ungefär göra en hyfsad överslagsberäkning på hur mycket en tiggares månadsinkomst kan hamna på, genom att, på samma sätt som när man tar pulsen på en person i tio sekunder och sedan multiplicerar med sex, får fram pulsfrekvensen per minut.
Med hjälp av assistenter som utfört samma beräkningar på andra platser än de jag själv registrerat mina bedömningar på, har följande kunnat sammanställas:
-Endast där pengar lagts i visuellt mätbara skålar, kartonger och fat, har bedömts. Pappmuggar och liknande djupa behållare har ej bedömts, då man inte kan se vad givaren nedlägger för belopp.
-Vi har inte medräknat de mynt och sedlar som funnits när vi påbörjat beräkningen.
-Vi har medtagit de eventuella mynt och sedlar som respektive tiggare plockar bort från uppsamlingskärlet under den tid vi observerat.

Efter sammanställning av totalt ett trettiotal observationstillfällen (samtlige mellan klockan 10 och 20, vardagar som helgdagar), har följande inkomstbelopp bokförts.
Dagsinkomsten ligger generellt mellan 1100:- och 2500:- för de cityplacerade tiggarna, fallande skala för de som hamnat i regionens periferi. Tiggare på T-banans linjer har ej kunnat observeras, då det inte går att se vad de får direkt i handen.
För att inte överskatta snittbeloppen, har vi lagt oss lågt på den lägre halvan av det uppmätta och kommer här att utgå från beloppet 1400:- per dag. Då de flesta i undersökningen ingående individerna utför sitt förvärv sju dagar i veckan, skulle deras månadsinkomst med dessa parametrar, uppgå till 30 x 1400:_, vilket ger summan 42.000:-
Föra att gardera mot eventuella oregelbundenheter, drar vi av lite mer än 25% och landar på 30.000:- Detta är sålunda ett nettobelopp, då inget avgår till skatt , sociala avgifter eller liknande.
En skattepliktig svensk företagare, behöver en bruttoinkomst på över 75.000:- per månad för att nå samma nettobelopp.

Nytillkomna ”benefits”
På senare tid, har det både i Stockholm och i andra städer, startat både läkar- och tandläkarmottagningar, som ger denna grupp kostnadsfri vård, vilket bland annat kunde beskådas i TV-nyheter härom veckan. Detta är något som svenska låginkomsttagare, hemlösa etc inte kan åtnjuta och vi har erfarit att många inom dessa grupper känner sig sidsteppade och utsatta för ett politiskt spel, där de är givna förlorare. Huruvida detta är en absolut sanning eller ej, har vi inte kunnat fastslå. En av de mest återkommande kommentarerna har varit ”Vi som betade skatt under de åren innan vi hamnade här, får nu inte använda oss av det vi betalade till då”.

Skatteaspekten.
”Inför Gud, lagen och Skatteverket är vi alla lika” heter ett gammalt ordstäv. Tanken bakom detta är naturligtvis den, att olika behandling skapar oönskade samhällseffekter, som ”vi och dom”. avundsjuka, missunnsamhet, önskan att fuska då andra tillåts dra in pengar utan att behöva skatta och liknande. Med en månatlig ”inkomst” på den ovan beskrivna och utan att inordna sig i det svenska skattesystemet, skapar det en farlig skillnad mellan tiggaren och de grupper som anser sig vara mer eller mindre hårt ansatta av skattesystemet, så som hantverkare, taxichaufförer och restauranganställda…tre grupper där det existerar oskattade drickssystem och inte sällan svartjobb inom sina förvärven.
Att behandla olika grupper på olika sätt inför skattelagstiftningen, skapar undantagslöst negativt inriktad solidaritetskänsla hos medborgarna och det uppstår snart ”kan de, så kan jag”-tankar, vilket i längden förskjuter samhällsansvaret hos gemene man i en mer korrupt riktning. På ett likande sätt uppfattar många, enligt vad jag muntligen fått berättat för mig, att den svenska prostitutionslagen fungerar genom att den prostituerade drar in sina pengar utan att skatta, medan ”torsken” är den enda i transaktionskedjan som bestraffas i laglig mening. Rent skattetekniskt förvandlas vita skattade pengar till svarta pengar, när de övergår från givaren till mottagare, i det fall man skall se det dagliga tiggeriet som en källa till förvärvad inkomst, vilket en daglig, systematiskt uppbyggd tiggeriverksamhet liksom den tidigare nämnda prostitutionen, kan bedömas vara.
När då den vanliga medborgaren omgärdas av regler, krav och bestämmelser, allt i det goda syftet att aktivera och motivera till arbete, har jag vid intervjuförfaranden med personer som är arbetssökande, erfarit att en överväldigande majoritet upplever tiggeriet som något ett svenskt statsmaskineri inte borde tolerera, då det, enligt de intervjuade, skapar olika spelregler och ytterligare spär på ”vi-och-dom”-tänkandet i vårt samhälle. De menar att ”när alla instanser, från Försäkringskassa – A-kassa och liknande, har strikta regler, där uppgifter samkörs med Skattemyndigheternas, blir resultatet ett icke kravställande, obalanserat förhållande, där det i tiggarnas fall, blundas för det som den som är inne i systemet aldrig skulle klara sig igenom.”
Slut citat från de tillfrågade.

Konkurrensförhållanden
Allt sedan jag påbörjade den här undersökningen, har jag antagit att det finns ett slags konkurrensförhållande mellan olika grupper av de som ”är beroende av folks välvilja att dela med sig” av sin skattade inkomst. Av den anledningen, har jag under perioden vid upprepade tillfällen haft kontakt med ett antal försäljare av tidningen ”Situation Stockholm”. Min teori var att tiggarnas intrång på donationsmarknaden, skulle påverka inkomsten för tidningsförsäljarna på ett negativt sätt. I amtliga fall har mina farhågor besannats, bekräftat av de hemlösa som aktivt säljer Situation Stockholm på de platser de tilldelats.
I snitt upplever de tillfrågade att försäljningen sjunkit med mellan 30-55 %. De upplever sig ha blivit utkonkurrerade av gatutiggarna, då dessa finns så tätt i alla säljattraktiva områden, att de (enligt de tillfrågade) dels tröttar ut tidningssäljarnas tidigare kunder, dels tar över penningskänkandet, då ”kunderna” inte behöver stanna upp och eventuellt växla pengar, som för att köpa tidningen.

Avarter av tiggeri / kriminalitet.
Jag har själv vid ett tiotal tillfällen, beskådat hur tiggare gått fram till matgäster på uteserveringar och propsat på att de sittande, ätande gästerna, skall lämna pengar, annars står de kvar och upprepar sina krav under flera minuter. Vid två tillfällen har jag även själv bevittnat tillgrepp av mobiltelefoner från matgästers bord (vid bägge tillfällen på Gamla Brogatan). Ett tredje försök kunde jag själv avstyra, då jag lärt mig känna igen varningssignalerna (Kungsholmsgatan).
Det mest uppseendeväckande tillfälle jag beskådat, var på en restaurang nära Rådhuset på Kungsholmen. Jag var där för att beställa en lunch-matlåda, då följande inträffade.
(Observera att detta är en enskild händelse men då den uppenbarligen var förberedd, repeterad och väl samordnad, kan den inte avfärdas med en axelryckning. Liknande situationer kan lätt eskalera till allvarliga händelser om de inte stoppas i tid. Detta sista säger jag i egenskap av författare till boken ”Intelligent Självförsvar med Konflikthantering” och därtill forskare i den bokens ämne i över 30 år.)

Plötsligt kom det in 5-6 personer genom restaurangens entré, spridde snabbt ut sig mellan borden och började högljutt tigga pengar av de sittande gästerna. Förvirring uppstod sekundsnabbt och jag såg att personalen ivrigt samtalade och rådgjorde sinsemellan. Därefter skyndade en av dem fram till en av tiggarna, en man, och förklarade på engelska att de måste lämna etablissemanget omedelbart.
Mannen, tiggaren, skrek då med hög röst ”Don´t touch me, don´t touch me” men vägrade flytta sig. Då ytterligare tre ur restaurangens personal närmade sig gruppen av tiggare, lämnade de motvilligt lokale. Jag fick min matlåta i samband med detta och av tidsskäl, lämnade jag lokalen utan vidare kommunikation.
Emellertid återvända jag senare samma vecka för ny matlåda och då samtalade jah med restaurangansvarig, som tjänstgjort under händelsen. Han berättade att två mobiltelefoner försvunnit från gästers bord under händelsen och att han personligen hjälpt gästerna att hitta till Polisens kontor, inte långt från restaurangen.

Observationer som gett reaktioner.
Avslutningsvis visas här nedan en bildserie som jag själv fotograferat. Vid första tillfället jag observerat denne man, upptäckte jag att han hade två helt olika rörelsemönster. Ett obehindrat, när han tog sig till och från den plats han varje dag använde sig av för att tigga utanför en större livsmedelsbutik. Ett helt annat när han befann sig på platsen under tiden för sitt tiggeri. Mitt då redan tränade öga upptäckte dock snabbt att han ibland ”glömde av sig” och blandade ihop sina olika beteenden. Detta väckte min nyfikenhet till den grad, att jag beslöt mig återkomma, då med kamera och zoomobjektiv, för att dokumentera och analysera detta. Du som läsare kan följa händelsen i bildtexterna.
Kungsholm_001Mannens normala arbetställning. Kungsholm_002Observera benens/knänas postion. Att sitta så i timtal, borde ge stelhet efter att man reser sig. Kungsholm_003Utan krycka, småspringande över gatan. Kungsholm_004Kvarlämnad gåkrycka. Kungsholm_005Även småspringande under tillbakavägen. Kungsholm_006Utan synbar stelhet eller gångproblem. Kungsholm_007Strax tillbaka till utgångsläget. Kungsholm_008Allt finns kvar. Kungsholm_010På detta sätt får man knappast nya anhängare.

Text, foto och grafisk konst: Peter Ortvik, privat researcher.

PS
Det händer hela tiden, nya incidenter angående ämnet och som bekräftar mina resultat:
Tiggardom

Comments are closed.
http://frontface.se/magazine/