Filmrecension: The Expendables 3.
THE EXPENDABLES 3
Regi: Patrick Hughes
Manus: Sylvester Stallone, Creighton Rothenberger, Katrin Benedikt
Medverkande: Sylvester Stallone, Arnold Schwarzenegger, Mel Gibson, Antonio Banderas, Harrison Ford, Dolph Lundgren, Wesley Snipes, Jet Li, Jason Statham, Terry Crews, Kelsey Grammer, Ronda Rousey, Glen Powell, Kellan Lutz, Randy Couture, Victor Ortiz m.fl.
Kortfattad handling från distributören:
”Barney (Stallone), Christmas (Statham) och resten av teamet möter Conrad Stonebanks (Gibson), som för många år sedan var med och grundade The Expendables med Barney. Stonebanks blev därefter en hänsynslös vapenhandlare som Barney var tvungen att döda, det gick dock inte riktigt som han tänkt sig. Stonebanks, som lurade döden, gör nu allt för att avsluta The Expendables. Barney beslutar att bekämpa gammalt blod med nytt och tar in en ny era av Expendables-medlemmar som är yngre, snabbare och experter på ny teknik. Det senaste uppdraget blir en hård sammandrabbning av klassisk old-school-stil kontra högteknologi i The Expendables mest personliga strid hittills.”
När man ser en så här pass skjutglad film år 2014, när det samtidigt exploderar oroshärdar och krigssituationer runt om i världen, är det svårt att känna nöje och uppskattning under en film där det avlossas flera hundra tusen skott med tunga automatvapen och där det totalt avlivas någonstans mellan 800-1500 personer. Filmen Expendables 3, är naturligtvis en modern amerikansk (sedd ur republikansk vapenlobbyistisk synvinkel) vilda västern-historia, där de sedvanliga onda männen skall elimineras, oavsett hur många andra offer som skördas.
(Kan finnas en vilja att rättfärdiga utförda handlingar mot diktatorer i verkligheten?)
Det är smart att inkorporera nya unga rollfigurer för att säkra ytterligare uppföljare, då dessa talar ett språk som mer ligger i linje med de TV-spelsanknutna ungdomar som tillhör målgrupp ett för filmen. Kidsen idag har svårt att förlika sig med 60-åriga ”gubbar” som hoppar runt i superhjältestil, som de spelfigurer kidsen använder i de ”skjuta-ihjäl-så-många-som-möjligt-spel de så varmt omfamnar. Att filmen ligger innanför ramarna för ett nytt spel, är det ingen som tvivlar på, speciellt eftersom en hel del av de helt otroliga stuntanimeringarna säkerligen snart kommer att replikeras i spelform.
Därför är det en ljuspunkt att se den kvinnliga Judo- och MMA-Världsmästaren Ronda Rousey dyka upp i filmen. Ronda är, precis som sin mor, OS-medaljör i Judo och en tjej som bevisligen kunnat ses utföra samma tekniker i UFC-oktagonen, som hon manglar skurkar med i filmen. Ronda är helt obesegrad i sin MMA-karriär och är med andra ord en värdig medlem i gruppen, sett ur realistiskt perspektiv. Det var speciellt kul att se henne uppklädd i röd klänning och högklackat i hennes första scen som utkastare på en nattklubb. Sådan outfit har man aldrig sett Ronda i tidigere…
(Även Randy Couture är en tidigare Världmästare i UFC/MMA.)
Ingen kan undgå att förstå, att Stallone står bakom även denna tredje film. Kameran vinnlägger sig noga att filma Stallones underarmar (hans numer kraftigaste kroppsdel) endast i de vinklar som är smickrande och den gode Sylvester har fått mer kläder på sig, så även svenske herr Lundgren.
Bästa skådespeleriet står helt klart Wesley Snipes för. Inte nog med att han lagt på sig ett antal kilo muskler, den frisyr och styling han fått, gör att det faktiskt tog oss ett par minuter att riktigt förstå vem som spelade den vildvuxne fånge som fritogs i filmens inledning.
Det finns bara X antal skämt till en genre som denna och alla sådana verkar ha spenderats i de två första filmerna, för humorn är ganska urvattnad och svag i denna tredjeupplaga. Det brukar annars vara det som lättar upp massakrerandet. Inte ens Arnolds torra kommentarer eller en åldrande Harrison Fords rollfigur kan lyfta upp skämten till en balans som mildrar övervåldsamheterna.
En av oss i testpatrullen, Jocke Tembert, uttryckte sig på ett intressant sätt efter filmen:
”Jag hade tio gånger hellre sett en dokumentär om filmen än filmen i sig. De måste haft kul att jobba ihop, alla dessa storstjärnor. Det var nog mer ett ”Insider-jobb än en utåtriktat projekt..”
Vi på Frontface kommer att närvara vid filmens Galapremiär på Rigoletto kommande måndag och det skall bli ytterst intressant att fråga de inbjudna VIP-gästerna vad de tyckte efter filmen, både de yngre och de äldre. Vi kopplar denna recension till det bildreportage vi sedan publicerar efter Galapremiären.
Vi avstår från att sätta ett sedvanligt betyg på filmen. I stället vill vi ge ett kreativt tips till skaparna:
Läs Lee Childs böcker om Jack Reacher (glöm den film som gjordes med Tom Cruise, det finns t.o.m. en FB-sida som heter ”Tom Cruise är inte Jack Reacher”) och placera om hjältarna i en mer urban miljö, där individualistiska problem och situationer uppkommer, som måste lösas. På så sätt kan man skapa mer intressanta personer i filmerna och dessutom komma bort från dessa meningslösa massavrättningsscener. Tänk på att ordet ”Expendable” står för saker man kan vara utan.
Comments are closed.