När filmen ”Långt ner i halsen” hade premiär
i både USA, Sverige och många andra länder
1972, var den en ”banbrytande porrfilm”, enligt
många recensenter och fans av p-rullar.
De flesta som nått den ålder där sex var intressant
vid den tidpunkten, såg den på vanlig bio, då den
gick upp som vanlig spelfilm.
Det fanns heller varken videokassetter eller Internet
i början av 70-talet, om du inte var född då…
Föga visste publiken vad som verkligen låg bakom
inspelning och de involverade människoödena,
speciellt huvudpersonen Linda Lovelace och hennes
verklighet.
Nu i veckan som kommer, är det premiär för ”Lovelace”,
filmen som berättar om Linda Lovelace liv, från tonåren fram
tills att hon bröt sig ur det förhållande och den omgivning
som skodde sig på hennes ”One Hit Wonder” i filmvärldens
”Blue-Movie-Concept”, som det hette då.
Detta är stark medicin. Det man tidigare småskrattat åt
när det gäller innehållet i ”Lång Ner I Halsen”, fastnar nu skrattet
och ersätts av en klump och magirriterande obehag, som bara växer
sig starkare under filmens gång. Filmen är amerikanskproducerad,
så ingen riska att man får se mer naket än några tillfälliga bröstvårtor,
vilket gör att alla kan…och bör se den, om man haft någon som helst
relation till originalfilmen. Annars är filmen
även ett tidstypiskt dokument, både gällande kläder, musik och attityder.
Säkerligen har det stoppats in en hel del pengar från
porrmotståndare i USA, som gärna vill säga:
”Se, så här är det i hela porrbranschen…”.
Man bör nog se filmen med både vakana och kritiska ögon,
både när det gäller branschkritik och att förstå
hur det naturligtvis fanns en hel del missdådare som
ville få sin beskärda del av allt som gick att få ut ,
både ekonomiskt och sexuellt.
Verklighetens Linda Lovelace dog 2002,
efter sviter från en bilolycka, vid 53 års ålder.
Frontface ger filmen LOVELACE FFFF av 5F;
eftersom vi upplevt hela händelsekedjan
och filmens genomslagskraft från 1972.
Comments are closed.