Tillhör du eller någon i din närhet den stora
grupp som antingen ser sig om efter ett nytt jobb
eller kanske just nu befinner sig i ett limbo
mellan fast arbete och arbetslöshet?
Jag har under de senaste två åren låtit min
hjärna få tampas med hur det generella sättet
att ta sig fram i arbetssökardjungeln ser ut,
kontra det sätt som, enligt min mening (och
dessutom enligt samtliga personer som jag
delat mitt sett att se på saken med.
Följ med på en tankeodyssé och kanske
öppnar det nya fönster mot alla de möjligheter
som de flesta ”jobbsökare” så hett eftertraktar.
Först vill jag dock gå till botten med vissa
återkopplingar till några klassiska ord från
stora personer, yttrade i helt andra
sammanhang än det vi tar upp här.
Ha dem i bakhuvudet, så ser du snart varför jag
reciterar dem här.
Winston Churchill s klassiska
”Fråga inte vad ditt land kan göra för dig,
fråga vad du kan göra för ditt land”.
Det enda jag vill att du gör, är att byta ut
ordet land mot ”din blivande arbetsgivare”.
Sedan har vi även den kände amerikanske
affärsmannen Nelson Rockefeller, som sägs
ha yttrat följande välformulerade ”på pricken”
variant, när en ung arbetssökande kom upp till
honom med ett digert CV. Det låter bäst i original,
så här kommer den engelska versionen:
”Don´t tell me You´re funny, tell me a joke…”
Sug på den, så smälter den in i sammanhanget.
Ett raskt hopp tillbaka till Sverige och det
traditionella sättet att baka en stor imponerande
CV-bakelse, som jobbcoacher, Arbetsförmedling
och alla andra (i stort sett) ser som det bästa sättet
att boxa sig fram till täten av kön.
Men hur smakar en sådan bakelse för en potentiell
arbetsgivare, som får nästan identiska bakelser
serverade inför nya tjänsters tillsättande?
Vi kan börja med att krasst konstatera följande:
Nästa alla CV innehåller överdrivet skryt och försköningar
av olika slag. När en potentiell arbetsgivare får
ett sådant CV i sin hand och skall skilja agnarna från vetet,
kan du vara säker på att han/hon drar en djup
mental suck och känner -Jaha ja, ”a legend in his/her
own mind..again”.
Ett CV innehåller i princip (förutom meritförteckning,
som naturligtvis har ett berättigande, endast en
Hollywood-story om hur du själv
(och dina närmaste ja-sägare) ser på dig..och då
endast i positiva ordalag, precis som när en mäklare
skall sälja en bostadsrätt till högsta pris.
tack vara, vi kan kalla det så,
bristande visualiseringsförmåga och kanske även
d:o självinsikt, tror de flesta som skriver sina CV,
den som skall läsa detta, tror på vad avsändaren skriver.
HA! Där är det första strukturella felet. De förskönande
ordalydelserna andas för mottagaren oftast endast
”ME, ME, ME”, som är ett negativt klingande och
egocentrerat uttryck på engelska.
Är det arbetsgivaren som skall vara glad för att företaget
har fått din primära ansökan, eller är det du som sökande
som skall vara tacksam att de bryr sig om din ansökan?
Låt mig göra en konstpaus här och inflika ett relevant
systemfel (nr 2) som ofta begås nu för tiden av ungdomar
som söker sina första jobb.
De ställer helt orimliga krav, både på att få jobb
de i själva verket inte är kvalificerade för och
dessutom med löneanspråk som de lärt sig genom
olika mediala kanaler. Paus slut, åter till nästa steg.
HUR SKALL DU TÄNKA FÖR ATT NÅ FRAM?
Precis som i de två klassiska ordstäven jag citerade ovan,
är pudelns kärna att vända på steken.
DU måste kunna ge din ”blivande arbetsgivare
ett antal ORSAKER till att välja dig, orskaer som
skall besvara hans/hennes fråga
”VAD kan du göra för vårt företag, som är så
pass bra, att vi skall betala ut ett antal tusen
kronor till dig varje månad?
Så, glöm bort L´Oreals korkade slogan
”Because I´m worth it…”
Det är inte DU som kan dra den slutsatsen,
endast arbetsgivaren.
Alltså, börja så här:
-Sätt igång och gör en djuplodande research
om företaget, skriv ned alla punkter om dess
filosofi, dess målsättningar, dess produkter och tjänster.
-Strukturera upp listan och skriv sedan rubriken:
-Hur kan JAG specifikt bidra till förbättringar på
antingen teoretiska eller praktiska applikationer
inom deras målbilder?
Lek med tankar, bolla idéer med vänner, som
”Vad tror du om man skulle göra så här med deras…”
Det spelar mindre roll om dina idéer i slutändan
är praktiskt genomförbara, u har ändå trängt igenom
”brusbarriären” och påvisar ett genuint försök att
ge dem VALUTA FÖR SIN INVESTERING I DIG.
Det är så du dels får derad uppmärksamhet, att du
inte fokuserar på ”me, me, me” utan iställer på
”You, You, You…”
Det är väl rätt enkelt att koppla ihop skillnaden
mellan dessa två ”attackplaner”, med din chans
att komma ända fram till, vad vi kan kalla,
”Slut-Audition”. Hänger du med?
Nyfikenheten hos mottagaren av ett sådant
upplägg, där man inte bara når fram rent tekniskt
utan även uppvisar passion, engagemang och
redan innan en anställning, visar att man bryr sig
om företagets fortsatta framgång och ju mer
energi och tankeverksamhet du lägger ned,
desto säkrare kan du vara på att få respons.
Dett är oavsett om du söker ett receptionistjobb
eller om det är marknadschefstjänsten
du är ute efter. Om du till exempel tänkt söka
en receptionisttjänst, ring och fråga om du helt
obetald kan få praktisera en vecka på plats.
På så sätt kan du uppfatta de nuvarande rutinerna
på ett sådant sätt, som inte en vanlig sökande
kan göra och därmed då även hitta små men viktiga
Saker du kanske kan ge förslag på i din jobbansökan.
Här visar du två egenskaper, som i dagens girighets-
törstande värld är rätt sällsynta:
Ambition i kombination med utebliven girighet.
En sådan god kombination, kan dessutom hjälpa dig
vid en kommande löneförhandling, rent psykologiskt,
då den du förhandlar med, automatiskt kommer att
se dig som en ”icke-girig” person och du då, om du är
en normalbegåvad förhandlare, lättare kan motivera
ditt löneanspråk, eftersom du ju redan en gång påvisat
att du först tänker på företagets väl och att du bevisar
din kapacitet, innan du begär något tillbaka.
Hur ofta sker det i dagens Sverige?
med dessa kortfattade exempel i bakfickan,
hoppas jag att du kan öppna upp ett helt nytt
sätt att se på sättet att söka jobb.
Ditt yttersta mål är ju att få en potentiell
arbetsgivare att för sig själv tänka orden:
”Har vi verkligen råd att INTE anställa den här personen..?”
Har du inte börjat än?
Sitt inte här och läs…kom igen nu.
och du, lycka till, ”Sky´s the limit”.
Text & Illustration:
Peter Ortvik,
Chefredaktör Frontface Magazine.
Comments are closed.