Vissa plattor (ja, vi föredrar att kalla dem så,
även om vi endast fått dem i digitalt format)
ger en omedelbar respons men kanske ebbar
ut efter ett tiotal lyssningar eller när de tjatats
ut som singlar i radio.
Andra kräver både uppmärksamhet och flera
lyssningar innan deras styrkor verkligen sätter
sig under skinnet och sedan går de ut i ytterfil,
trampar plattan i botten och kör om allt annat
i 180 knyck.
Det är oftast sådana album som håller i längden,
som man kan ta fram flera år /årtionden senare
och de låter fortfarande fräscha.
I år har vi fått några plattor vi tycker är värda
att omnämna och de tillhör nog samtliga den senare
kategorin, i varje fall för oss här på redaktionen.
En varning utfärdas till dig som endast går igång på
en/två/tre-tonig klubbmusik, där man måste upprepa
ord eller en fras tre gånger i följd,
för att den skall passa in där
”textförfattaren” inte lyckats med rimmet.
– Det här är inget för dig, de här albumen har både
musik och text som skapar bilder och eftertankar;
dessutom helt utan krav på drycker eller droger.
Först in i spelaren:
Beth Hart med sitt nya album ”Bang Bang Boom Boom”
Om du inte tidigare haft nöjet att göra Bth Harts bekantskap,
läs gärna Frontface intervju när vi träffade henne
under det senaste sverigebesöket, när hon gästade m/s Gerda
med en exklusiv spelning i strålande sol och med
Riddarfjärden som glittrande back-drop. Läs HÄR:
Beth har släppte ett antal album och några av de mest kända
låtarna som nu räknas till klassikerna, är:
”Leave The Light On”
”L.A Song”
”Learning To live”
Det finns ett album med titeln ”A Woman With A Rock n Roll Soul”
som har det mesta av det tidigare materialet.
Men nu har Beth just släppt sitt senaste alster,
”Bnag Bang Boom Boom” med 11 helt nya spår.
vad du är är, var inte stressad såatt du måste
snabblyssna igenom dem, det här albumet
är värt ett bättre öde, här finns styrka, sårbarhet,
smärta, hopp och en portion desperation, kryddat
med en hel del ”Jävlar Anamma”, allt inramat
av Beth Harts fantastiska röst, som knappast
lämnar någon oberörd.
Albumet är något mer Bluesigt än föregångarna,
vilket även återspeglas i texternas ”blåa” innehåll.
Spår 4, ”Caught Out In The Rain”, har sådan känsla
att man utan att skämmas kan jämföra den med
janis Joplins bästa stunder och det lärt vara ett
betyg som står sig långt. samspelet med gitarristen
ger en modern blueskänsla som inte är så främmande
från vad salig Gary Moore lyckades frammana i sina
bästa bluesstunder.
Öppningsspåret ”Baddest Blues” har en inneboende
styrka som växer under hela låten och mejar ned det
eventuella motstånd man skulle kunna ha mot blues som genre.
Spår 6, ”With You Everyday” är en kärleksballad
och vi som träffat både Beth och hennes störtsköna man,
förstår vilka soulmates de är. Detta är en äkta
kärleksförklaring, helt utan strösocker på toppen…
Spår 2, titelspåret ”Boom Boom bang Bang
är musikmässigt lite mer lättsamt men textraderna
visar fler bottnar och släpper inte fram vad man kanske
förväntat sig efter de första tonanslagen.
Slutligen, sista spåret, ”Everything Must Change”;
är en sådan låt man berörs av ända in till
förlängda märgen och det är inte långt ifrån att
en stor klump växer upp i halsen när slutraderna
sätter punkt för både albumet och hennes budskap.
Om tid är pengar, investera i Beth Harts nya album
”Bang Bang Boom Boom”, det kan förränta sig väl,
speciellt i din mentala bank.
FFFF+
Nästa till rakning:
Artist: How To Dress Smart
Album: Total Loss.
Det här är ett irriterande men intressant projektalbum i
vad vi skulle vilja döpa till ”Electro-Lounge”.
Bakom det hela står Tom Krell, som ägnade runt 15 månader
i Brooklyn, Chicago, Nashville and London för att
spela in det som här resulterat i detta album.
Musiken är skir med vokala inslag som klangmässigt känns
rätt nära en mix av Sally Oldfield och Annie Lennox i Vocorder.
Kvalitén på inspelningen är riktigt hög och det är befriande
att idag få den känslan in i öronen, när de flesta inspelningar
knappt håller mp3-256-kvalitet rent ljudmässigt.
Däremot finns det två detaljer som får oss att klia
huvudsvålen: Med sådan kreativitet musikaliskt,
undrar vi varför namnet på projektet inte blev bättre
än ”How To Dress Smart”, som bara skapar en trött
suck när man ser det.
Dessutom, efter 15 månader i studion, borde detta album
kunna vara fullmatat upp till 79:59 minuter med material
och ge full valuta för slantarna, när ändå musiken är så pass
improviserat strukturerad som den är.
Som sagt, intressant men irriterande.
FFF
Nu Rockar vi fram & tillbaka:
Re-Machined – A Tribute To Deep Purple’s Machine Head
Låt oss inleda med de fakta fick med plattan.
Det käns onödigt att översätta, så här kommer informationen
helt enligt originnalts engelska version.
Eagle Records are delighted to announce the release of the
“Re-Machined – A Tribute To Deep Purple’s Machine Head”
album on 24 September 2012. 2012 sees the 40th anniversary
of the
release of this landmark album and in recognition of the influence
of the band, and that of
“Machine Head” in particular, some of rock music’s biggest
names have each contributed a
version of their favourite track on the album to create
“Re-Machined – A Tribute To Deep
Purple’s Machine Head”.
“Re-Machined” features specially recorded tracks from
Jimmy Barnes & Joe Bonamassa,
Black Label Society, Chickenfoot, former Deep Purple Mk III
member Glenn Hughes with Chad
Smith of Red Hot Chili Peppers, Iron Maiden, the “supergroup”
Kings Of Chaos (featuring Joe
Elliott, Steve Stevens, Duff McKagan and Matt Sorum),
Metallica, Carlos Santana & Jacoby Shaddix.
There are two wildly differing versions of the album’
s most famous track “Smoke On The Water”,
one from guitar hero Carlos Santana with vocals
by Jacoby Shaddix and one from alternative rockers Flaming Lips,
and Metallica have contributed their own special take on
“When A Blind Man Cries”, a track recorded at the “Machine Head”
sessions but originally released as the B-side to “Never Before”.Iron Maiden’s
“Space Truckin’” cover was actually recorded back in 2006. Lead singer
Bruce Dickinson explains, ‘Initially we didn’t think we’d be able
to contribute anything due to our touring commitments.
Then we remembered “Space Truckin’
which we’d recorded as a single.
Nå, hur låter då detta Piratskepp på det ”Djupa Purpublå” havet?
Vi kapitulerat totalt!
Det här är ett värdigt och kärleksfullt sätt att ansiktslyfta en 40-åring
till en ny nivå, där dynamik och distorsion går hand i hand längs
väloljade gitarrslingar och med vokala inslag som ger en chokladask
med både körsbär, punsch och pepparmint.
Ett något ovanligt grepp har tagits av konstellationen
”Flaming Lips”, som gjort en”Flash & The Pan (walking In The Rain)
av ”Smoke In The Water. Många kan säkert kalla det ”helgerån” och
även kasta in epitet som ”Synthetisk Fjollrock” men visst skall man
kunna göra pastischer även på ”Fader Vår”?
samma låt är öppningsspår och det räcker nog att nämna
Carlos Santana på gitarr, för att förstå att det borgar för kvalitet.
Här är hela låtlistan, vi önskar nog mest att det
hade varit ett dubbelalbum, med många fler kända
DP-låtar och ännu fler gästartister.
För oss som gillar både original och remakes,
är detta ett ”hallelujah-Moment.
FFFF+
Avslutningsvis, en Cool Cale:
Artist: John Cale
Album: Shifty Adventures In Nookie Wood
John Cale är en levande legend
som släppt inte mindre än 26 album
från 1970 fram till i år.
Han har samarbetat med andra legender,
som Lou Reed och Brian Eno och producerat
en hel del andra artister efter sitt eget genombrott.
Kanske är han mest känd för sin hyllning av Leonard Cohen,
när han släppte en egen version av Cohens ”Hallelujah”,
en version som använts på många sätt, bland annat i
filmerna Basquiat – den svarte rebellen (1996)
och Shrek (2001) samt på den officiella soundtrackskivan
för TV-serien Scrubs.
På detta nya album har många olika bottnar.
Cale trakterar i stort sett alla sorters instrument,
man hör ofta violininslag på hans låtar men då inte sällan
i experimentella miljöer.
På albumets öppningsspår, ”I Wanna TAlk 2 U”,
hade Cale en spontan session med Danger Mouse
och resultatet känns både fräsch och up to date.
Spår nr 2, ”Living In scotland Yard”, innehåller just
den experimentella stråklek vi just nämnt, i ett drivande
tempo, nästan som till ett film-soundtrack.
På spår nr 6, ”December Rain”, Vocordar Cale på ett
medvetet, inte för att korrigera sången, sätt som till-
sammans med ett suggestiv ljudmatta, håller en
ypperlig kvalitet och passar väl in i den del av
modern klubbmusik som är ämnad att
bygga upp stämningen tills att den
tunga dansmattan rullas ut.
Det är imponerande att en artist som gör nästan
allt själv och som varit aktiv ända sedan 1970,
kan adaptera sig och dessutom ligga i absolut
framkant när det gäller nyskapande även idag.
Cale är för oss som skulle vilja gilla den enkla
House-trashen som spelas men som kräver
kvalitet och tonsäkerhet hos skaparen.
Cale Is Back, Hallelujah…Again…
FFFF+
Comments are closed.