Text: Chefredaktör Peter Ortvik.
Jag är inte alltid först att se alla filmer
eller att höra all musik, även om vi här på
Frontface redaktion ofta har privilegiet
att få se pressvisningar och höra nya plattor
för att kunna skriva recensioner och göra
intervjuer med artister.
Har helt missat filmen och konceptet
AVATAR, ända tills nu ikväll, fredagen
den 28 september 2012, då jag fick
möjligheten att se den, inspelad från
TV-sändningen för någon vecka sedan.
Att filmen är storslagen, behöver vi inte
gå in på här, men vad som verkligen fick
mig att vakna till, var när slutscenen där
hela ”stammen” med Avatar-folket satt/stod
tillsammans och utförde en mycket speciell
dans framför sin gudinna.
Jag undrade direkt var jag sett denna dans tidigare
men kom inte på det direkt. Inte förrän jag hörde
den låt, ”I See You” som spelades till eftertexterna,
då gick det upp ett ljus. (Låten har även vissa klara
likheter med Celin Dions ”Titanic”)
Både dansen och låten är ju till många små detaljer
synonyma med Loreens ”Euphoria”.
När det gäller själva låten, får man lyssna mer nyanserat,
då det är plockat lite här och var ifrån. lyssna på
fraseringar och sångerskans sätt att waila en smula på
vissa rader, på samma sätt som Loreen gör.
Sammantaget tycker jag man kan hitta klara samband,
speciellt när man ser dansen framför sig.
Har knäckt extra som DJ under totalt 15 år
och har kvar de flesta av alla vinyl- och CD-skivor
jag använt (totalt över 2500st) så det har runnit
många tonfloder under mina musikbroar…
Detta är inte första gången jag fastnat på musikaliska likheter
som visat sig stämma överens mer än lovligt.
För ett antal år sedan, släppte gruppen Alcazar en låt som de
enligt egen uppgift fått hjälp av pet Shop Boys med.
När jag första gången hörde den på radio, trodde jag först att
det var ”Satisfaction Guaranteed” med
den gamla Phillysound gruppen
Harold Melvin & the BlueNotes, skriven av super-
hitmakarna Kenny Gamble och Leon Huff,
som jag lyssnade till en ren ny cover av.
Men, det visade sig vara den nysläppta singeln
”Love Life”, speciellt hela refrängen, där de sjunger:
”Can I be the one who shares your love life…”
Plocka fram bägge på YouTube,
lägg dem bredvid varandra och kör loss.
Jag lovar att du kommer att häpna…
På den tiden hade Radio Stockholm
här på Kungsholmen, en programpunkt som hette
”Musik-Polisen, dit man kunde höra av sig om man
fann något som kunde liknas vid låtstöld.
Jag spelade in refrängen på bägge låtarna
och e-postade över dem tillsammans med bakgrunds-
informationen till Radio Stockholm-redaktionen
och det dröjde inte lång stund innan jag blev uppringd av
en tjej som jobbade som producent på stationen.
Hon ville ha ytterligare info och sedan bad hon att få
återkomma med vad hon kunde få fram.
Redaktionen hade lyssnat och tyckt att det var en så
pass flagrant låtstöld, att de beslöt sig gå vidare med
research och det viktigaste de hade på agendan, var att få tag i
Gamble & Huff borta i USA, för att få höra hur dessa reagerade
de ”eventuella” likheterna.
Efter en vecka ringde de igen och meddelade att de lagt ned
ett antal timmar på sökningen men inte lyckats få tag i herrarna.
De hade inte fått några kommentarer från Pet Shop Boys och
Alcazar ville heller inte kommentera fallet.
Så, där slutade det musikpolisiära ärendet men visst var det
kul att få röra om i grytan.
de senaste åren i Melodifestivalen, har även flera
grova låtstölder funnits i de bidrag som kommit till
delfinalerna men på något sätt verkar det vara allmänt
accepterat nu när Rappare och Hip-Hopare stoppar in
hela verser från gamla hits för att rädda upp sina egna
ebarmeligt dåliga röstresurser.
Avslutningen kan inte bli annat än att repetera den
devis jag med hjälp av god champagne
skapade på den Milleniummiddag jag deltog
i kvällen 1999-12-31:
2000-talets säkraste spådom blir:
”Allt som kan stjälas,
kommer att stjälas.
Frågan är bara NÄR
och av VEM.
God Natt, sov gott,
har du låst ytterdörren?
Comments are closed.