Har efter två dagars intermittent tittande på
dels Grekisk-Romersk brottning och dels
Tae Kwon-do, (TKD) kommit fram till att bägge
grenarna inte har något att tillföra ett olympiskt spel.
Har aldrig själv sysslat med Grek-Rom brottning
men däremot över 15 år inom TKD.
Redan när TKD första gången introducerades i en Olympiad,
det var i Seoul-OS 1988 (som uppvisningsgren), visades en
verklighetsfrånvänd avart av riktig TKD upp.
Det var skrämmande att se hur alla deltagarna,
precis som nu i London-OS, lät armarna hänga utefter
kroppens sidor, helt utan att gardera sig mot sparkar o slag.
För oss som tränat i många år och lärt oss att utan en
effektiv gard, blir man mosad på nolltid, var detta ett hån
mot vad TKD i grunden står för. Vill minnas att det gamla
TKD-gäng jag tillhörde, internt kallade det hela för
”ren TKD-prostitution”, et rent skämt, bara för att få med
denna kampsportsdiciplin i OS. Eftersom TKD är en Koreansk
stil, var lobbyverksamheten igång långt före Seoul-OS och
mycket pengar hade nått olika beslutsfattare för att få med
TKD som riktig tävlingsgren.
När man nu i London-OS ser åt vilket håll det utvecklats
och hur bedömningen av teknikerna sker, samt hur löjeväckande
coachernas protester kommer in genom att de håller upp ett kort,
varefter man går och tittar på videoinspelning av tekniken
under tiden som matcherna har stoppats och deltagarna kan vila,
är det svårt att förstå hur seriösa, högt graderade tränare, vill medverka
till att utarma sin egen disciplin till en ”Symphonie Pathetique”.
Ta bort grenen, tillbaka till ritbordet och premiera att en verklighets-
anpassad garderingsteknik införs.
Tänk om man gjorde på samma sätt med boxningen:
man stoppar varje match när någon träffats för att
kolla om slaget verkligen träffat och tänk om alla boxare
studsade runt i ”Ali-stil” men hängande armar…
När det gäller Grekisk-Romersk brottning (GRB)
utspelas ett lite annorlunda men ända tragikomiskt
scenario på och runt mattan, ja speciellt utanför mattan.
Regelverket är så komplicerat och urvattnat, att det inte
finns något underhållningsvärde kvar för åskådarna.
Dessutom blir ofta de aktiva så förbryllade över poäng-
sättning, varningar och utdömda partärer, att de inte längre kan
fokusera på själva brottningen utan i stället mer på
sekundbaserad taktik och rävspel. När såg du en riktig
match med fallseger och ett antal rena tekniker i GRB senast?
I fristilsbrottningen slipper man till mångt och mycket
att domarna skall avgöra matcherna. Där rullas och kastas det friskt
och konditionsbaserad styrka samt teknisk skicklighet är ledord
som gör det njutbart att beskåda.
Avsluta myglet, skit i öststaternas ”viktigpettrar”,
se till det totala värdet en gren tillför helheten.
Att GRB tillhör ”de klassiska OS-grenarna,
är väl rätt ointressant, när man ändå lyckats, så är det
väl bara att bita i den sura brottningsdräkten
och fimpa tönteriet.
Game Over!
(text: Peter Ortvik, chefredaktör Frontface Magazine)
sabotera grenen genom regeltyranni
Comments are closed.