Tröttsamt tänkande och Sthlm skall skyddas i bubbelplast

Under de gångna semesterveckorna är det ett par saker som
etsat sig fast i mitt minne och där omvandlats till
öppna frågeställningar.
Den första frågan är:
– Vilken gemensam utbildning har alla programledare
och journalister i Sveriges Radios kanal P3 genomgått,
där slutnoten är att ”vi skall nu alla från och med nu
använda ordet ”Tänker” i varje mening vi kan, där vi
uttrycker en egen åsikt.

Kan inte låta bli att dra djupa inåtsuckar, då jag under
en timmes lyssnande, kan höra alla varianter som kan
tänkas (!) på just: ”Då tänker jag så här..” , ”…tänker jag”,
plus de variationer på detta, som tycks ha blivit ett
adelsmärke för den sedvanliga ”Vi coh dom” som avhandlats
här i Frontface i flera olika redaktionskrönikor.

Som lyssnare känns det som snobism inom klubben för
inbördes beundran när man får detta nedkört i halsen
(via inloppet i öronen) med korta mellanrum.
Speciellt som man från samma radiopratare får ständiga
felsägningar gällande graodan ”Han tog hans första medalj..”
eller ”Hon gjorde hennes första spelning…”  etc. i stället för
att använda det språkligt korrekta ”sin” respektive ”sitt”.
P3 har en mycket stor lyssnarskara, mestadels ungdomar
och vad som sägs i P3, tas oftast som norm, på samma sätt
som P3s olika programledare vill att det egna ”tycket”
inom musikstilar, spelbedömningar, filmsmak och liknande
kulturnischer, skall klassas som absolut sanning..

Det andra som dykt upp likt en mjuk cysta i ett stenhårt six-pack,
är ”Aktion Bygg in Stockholm i bubbelplast och skumgummi”.
Vad? Har ni inte uppmärksammat trenden?

Alla ställen i stan där man tidigare råkat ut för
självmordsförsök/självmord, skall nu byggas in
så att de därefter inte kan användas för detta ändamål.

Jag brukar gå Riddarfjärden runt ungefär
tre gånger i veckan som motionsrunda.
Jag går Norr Mälarstrand – tegelbacken – Gamla Stan –
Riddarholmen – Söder Mälarstrand – Västerbron
och sedan tillbaka till Kungsholmstorg.
När jag går över Västerbron, är det utsikten över
”halva stan” som ger mig energi att sträcka ut
stegen ytterligare och öka tempot en smula till.

För ett par veckor sedan, var gångbanan avstängd,
skyltar påtalade att någon slags arbete pågick.
Nyfiken som jag är, tog jag mig över avspärrningen
och promenerade fram till  arbetslaget, som redan
fått syn på mig på avstånd och visade upp en bister min
när jag närmade mig. Presenterade mig som chefredaktör
för Frontace och frågade vad för spännande arbete de höll
på att genomföra.
Alla stannade upp , tittade på varandra och en av dem
meddelade att ”Det kan vi inte säga,
vi bara utför själva arbetet”.
Min logiska följdfråga blev då: ”Vem kan jag fråga då?
Sveren var inte entydiga, jag fick förslag på bl.a
Gatunämnden, kommunen, Stadsbyggnadskontoret
och ett par till som jag inte lade på minnet.

Det visade sig, en vecka senare, att de satte upp
metallhållare ovanpå och längs hela Västerbrons räcke,
i vilka det nu denna vecka har dragits stålvajrar i ett
antal horisontella nivåer, upp till cirka 2,5 meters höjd.
Detta är gjort för att ”ingen skall kunna klättra upp på
räcket och därifrån hoppa från bron”, slut citat från
lokalradion, några dagar efter min promenad.
Så, nu måste de som vill hoppa, ta tag i en vajer,
kliva upp på broräcket och sedan enkelt kliva över
dessa vajrar innan de kan hoppa. Gus va jobbigt…!
Då avstår de säkert…

Samma sak gäller Stadshusets torn, som nu byggts
in så att ingen skall kunna klättra ut på översta
plattformenoch hoppa därifrån.
om ett sådant fall (!) kan du läsa här nedan,
där undertecknad och moderedaktör Nathalie var de som
såg händelsen och påkallade polis och ambulans.

Vad blir nästa steg?
Att bygga in alla balkonger från och med våning fem
och uppåt?
Skumplastisolera Söders höjder, Fåfängan och samtliga
Stockholms…eller varför inte hela Sveriges broar?
Tunnlar till alla tåg genom Sverige?
Plastväggar framför tunnelbaneperrongerna, väggar som
bara öppnas när tåg står stilla inne på perrongen?

Jakten på  politiskt röstfiske i kombination
med oförmåga till ett vidsynt visuellt ställningstagande
innan eventuellt beslut, regerar till den milda grad
att man väljer att sätta plåster på patientens magsår
för att dämpa de anhörigas oro i stället för att ordinera
en förändrad kosthållning.
Allt annat är som att torrlägga alla sjöar, för att
ingen skall kunna dränka sig.
Skall vi satsa på det också?
Sluta sälj rep, man kan ju hänga sig.
Hänger du med?

Idag klockan 09.50  blev moderedaktör Nathalie och Chefredaktör Peter ofrivilliga vittnen till en dödsstörtning från Stadshuset. De bägge var ute på en ”powerwalk” och passerade Stadshuset då Nathalie såg något som tycktes ”flyga förbi”  Stadshusets östra vägg, varpå ett mycket högt ljud som ett gevärsskott eller någon som släpper en plastinlindad tung madrass från hög höjd hördes. Nathalie såg direkt att en människa låg på marken och bägge förstod vad som hänt. Peter ringde 112 och polis var genast på väg. Bägge gick fram till kroppen, som låg på rygg med öppna ögon. Man kunde snabbt se att inga upplivningsförsök var att göra.
Kroppens placering tydde på att personen, en ca 25-årig man i kortbyxor och T-shirt, antingen fallit från tornet (1) eller balkongen (2). Poils och ambulans anlände snabbt, bägge fick lämna sina vittnesmål och lämnade sedan platsen, klart omskakade. Hur man känner sig senare efter att bevittnat en sådan händelse, får du höra i det kommande numret av Frontface.
Peter har själv råkat ut för ett fall från 3:e våningen (11 meter) och den känslan sitter kvar 20 år senare.
”Det är inget man vill se repriser av”, menar Peter.

Senaste update kl 19 från polisen meddelar att det var från högsta plattformen (1) som fallet skedde. Mannen var en 28 åring, hemmahörande i Sverige. Nathalie och Peter har jagats hela dagen av press.  Material kan ses i morgon i Aftonbladet, Expressen och City .