I slutet av 1940-talet, i efterdyningarna av 2:a Världskriget med allt
vad komunistskräck och den gryende amerikanska drömmen införde,
växte den första starka ungdomskultrörelsen frm.
Het jazz & Bluesmusik, uppblandat med tillhörande droger
och en otyglad frihetsönskan, skapade en kaotisk lekstuga
för de unga.
Filmen ”On The Road” känns dubbelbottnad på sedvanligt
amerikanskt nymoralistiskt sätt.
Dels ger man primärt skenet av att ”visa hur det var då”
men samtidigt petas det in ett gäng moralkakor om hur
de som syndar, dras ner i fördärvet, om de inte visar bot
och bättring och följer ”The American Dream”.
De två manliga huvudkaraktärerna, den helt sanslöse
häradsbetäckaren Dean Moriarty (Garreth Hedlund) och den
något mer restriktive, med författarabitioner fyllde
Sal Paradise (Sam Neill), försöker balansera sina drivkrafter
i ett vågspel på gränsen till totalt kaos.
Knarket och spriten flödar,
de kör bil dyngpacakde, samtidigt
som de har sexlekar med Deans
minderåriga första fru (Kirsten Stewart)
och det gör de inte sällan gruvligt påtända,
de snattar allt de kan komma över på
sina bilfärder mellan olika
städer, där de ständigt söker
nya kickar och inspiration.
Allt är en excess i ”sex, drugs and fuck it all”,
i en allt vildare spiral nedåt.
När Sal sent om sider vaknar upp och byter
till en med seriös livsinriktning, slår han
igenom som författare och råkar då naturligtvis
stöta på Dan igen, som nu är en mänsklig spillra
och som ständigt hoppas på försoning med sin
exfru (Kirsten Durst) med vilken han har två barn.
Det blir lite mycket pekpinne
mitt i all excess och känns som så ofta,
som ett rätt överpräktigt sätt att få
dagens ungdom att se budskapet
och därmed rätta in sig i ledet.
Att det röks mer än i Mad Men, är något
som känns kväljande genom hela filmen
och kanske är det meningen
men även det lite väl övertydligt.
Det som gör att filmenändå blir hyfsat intressant
från 30 minuter och framåt, är att man fäster
sig vid de olika karaktärerna och vill se vad de
skall hitta på härnäst men i det breda perspektivet
ligger nog filmens storhet hos den amerikanska publiken,
inte här i Europa.
Om man ser boken/filmen som en spådom inför
nästföljande generations frihetsdröm ”Easy Rider”, så ser man
tydligt hurden amerikanska drömmen biter sig fast i
Vilda Västern, det är bara hästkrafterna som förändrat
utseende och antal.
On The Road lämpar sig mycket väl som DVD / Blu-Ray
och det är nog där den kommer fungera bäst i Sverige.
Frontface ger filmen FF+ av fem
Filmrecension: Peter Ortvik
Foto: IMDB
Comments are closed.