Text: Chefredaktör Peter Ortvik: ”ironi kan vara ett vasst vapen, lätt att skära sig på…
Regeringen Reinfeldt har vid upprepade tillfällen uppmuntrat till
entreprenörskap av alla de slag.
Jag trodde mig möjligen ha hittat det allra senaste inom den trenden och beslöt mig för att göra en djupare (dock icke fullt vetenskaplig) undersökning. Därför tog jag en dag ledigt från redaktionellt arbete och begav mig in till Stockholms absoluta centralpunkt, ”tandpetaren” vid Sergels Torg, för att se om mina funderingar hade förankring ”in real life”.
Det tog mig fyra timmar att till fots ta mig runt kvadraten som avgränsas av Drottninggatan, Olof Palmes gata, Birger Jarlsgatan och Hamngatan (med alla tvärgator).
Och visst, min teori visade sig hålla måttet till 100%. Jag har hittat Stockholms nya och tyvärr mest passiva, entreprenörer.
jag kommer här att mynta ett helt nytt uttryck, så kom igåg var du läste det först.
Konstpaus…Cliffhanger…tänk nu noga och läs hela inlägget innan du reagerar, för det här är definitivt inte politiskt korrekt (som vanligt när det kommer från chefred. personligen, då det alltid finns en konsekvensanalys i botten…).
Mitt nyfunna uttryck, baserat på min djuplodande undersökning är: ”Kvarterstiggaren”.
Det visade sig att i exakt varje kvarter, i hela det område jag undersökte (dessutom längs Sveavägen och hela Drottninggatan fram till Odengatan), fanns minst en tiggare i varje kvarter.
”Åh, stackars människor”, är väl första tanke…
Men, läs nu vidare. Jag fick ihop det till 64 personer och hade jag inte varit omtänksam om deras personliga integritet, så kunde jag ha dokumenterat allt fotografiskt men då hade jag nog kränkt alla i denna entreprenörsgrupp.
”Vadå entreprenörer” tänker många som inte sett dem närmare.
Precis, 99, 9% går ju förbi och ser inte vad som händer senare, exempelvis när de ”stänger butiken för dagen”.
Jag var ju kvar ända till efter kl 18 och vid fyra tillfällen, såg jag ”entreprenörer” bli upphämtade av bilar med manliga förare i ålder 30-45 bakom ratten. Inga lampor som tänds?
Okej, vi tar ett steg till. Naturligtvis var en av målsättningarna att se hur mycket pengar som låg i varje entreprenörs kassalåda.
Det var inte vid något tillfälle mer än femton kronor. Naturligtvis kan ju överskottet ha lagts i byxad portmonnä eller ficka men alla som kan lite marketing, vet ju att det är lättare att få mer om man kan visa att andra lagt först. ”ja men sådant tänker väl inte en tiggare på”…tänker du då. Ledsen att spräcka din världsbild men du har fel. Detta om detta.
Nästa intresanta punkt är att försöka fastställa entreprenörskapets möjliga ursprung. Det är nämligen så att de alla mumlar lite olika ramsor (förutom ordet ”please”) och är man berest och dessutom här vänner och bekanta från många länder, är det inte så svårt att härleda språk till geografiska sektorer med koordinater i närheten av 42°40′
Hur kan vi då hjälpa denna entreprenörsgrupp rent praktiskt, inte bara genom att följa deras uppmaning, som bara skapar mer passivitet, försämrad fysik, muskelatrofi, rygg- och nackproblem samt med all säkerhet, upprepade urinvägsinfektioner.
Varför inte bolla tillbaka idéer till regeringen, som ju godkänt denna typ av entreprenörskap, till skillnad från tidigare, då det fanns en lag som stoppade allt vad ”bettleri”anbelangar.
Eftersom ingen myndighet vill se denna typ av entreprenörskap som skattepliktigt och därför inte kräver firmaregistrering eller F-skattsedel, så förutsäger vi här att de då egentligen inte existerar. Om den inte existerar, så borde den alltså inte finnas. Men eftersom den visar sig och dessutom expanderar, kanske mer än någon annan nisch inom entreprenörskap, så måste den tas på allvar.
Om sysselsättningen visar sig vara olönsam, kommer naturligtvis entreprenörerna och deras managers att övergå till annan inriktning men dit går vi inte i det här inlägget.
Alla är vi överens om att vi vill ha en ren och snygg stad. De flesta av oss har dessutom märkt att…det har vi inte. Förutom att ingen annan stad jag besökt, har en så hög doftnivå av mänsklig urin, så räcker vare sig papperskorgar, gatustädare eller eget vett till för att hålla vackra Stockholm snyggt och rent. Varför inte låta entreprenörerna få en officiell (sponsrad) väst med trycket ”Jag hjälper Stockholm att bli renare och snyggare” (trendigt…), låta dem jobba med detta samma antal timmar som de sitter helt orörliga och passiva, där de själva faktiskt utgör blockering och förfulning av stadsbilden.
Vi som då passerar dem under deras verksamhetstid, skall då lätt kunna stoppa en slant i en lättillgänglig bössa som smidigt sitter fäst i deras bälte och känna att ”visst, de gör ju en insats som inte staden ”har råd med”. Dessutom borde de få äta fritt på en viss hamburgerkedja, utanför vars restauranger det alltid ligger servetter, pappmuggar, sugrör och matrester. WOW, vilken sponsring…
Plötsli…solen går upp…fåglarna kvittrar…änglakörer sjunger…
Entreprenörernas problem är löst och statsmakten kan fortsätta blunda för
ett problem som inte existerar.
I varje fall inte för dem…
Go´Afton!
Comments are closed.