En känd kvinnlig stjärna sade en gång:
”You want my body?
First You have to fuck my brain..”
Naturligtvis menade hon att om hon inte fick
tillräcklig intellektuell stimuli när hon träffade
en karl, tände hon inte så pass att hon ville gå
vidare till fysisk stimuli, d.v.s. sex.
Hur väl rimmar detta med dagens
”jag är vad jag köper för prylar-image”?
killar köper sportiga BMW-bilar, HD-motorcyklar,
Guld-Rolex (Breitling om man är dörrvakt) och andra
”förlängare”.
På tjejsidan stärks (?) ofta självförtroendet
(och ger en falsk självkänsla) genom Restilan-läppar,
silikonbröst och Louis Vuitton-väskor redan från tonåren.
Men i all hets att visa upp det yttre i känt påfågelmanér,
glöms den viktigaste källan till attraktionskraft bort,
den att utveckla och förädla intellekt, konversationsförmåga,
äkta substansfylld social kompetens (inte bara tomt kallprat)
och inte minst att samla på sig värdefull erfarenhet
och att därifrån lära sig dra slutsatser av det upplevda och
sedan förflytta sin inre plattform i en riktning som kan berika
det dynamiska utbytet mellan sig själv och sin omgivning.
Man behöver inte vara högutbildad akademiker för att detta
skall fungera. Oavsett var man befinner sig i den outtalade
med befintliga hierarkin i social samvaro, yrkesrelationer
eller under direkt raggning, finns det inget som kan slå
förmågan att snabbt kunna anpassa sig och sin konversation
till den nivå och med öppen varseblivningsförmåga, som skapar
intresse och gemenskapskänsla hos den man för tillfället
pratar med.
Förmågan att snabbt hamna på nivå med bordsgrannen på festen,
med en ny arbetskamrat, med intervjuaren på arbetsintervjun och
med den nya dejten, är så viktig att den inte kan överdrivas.
I stället för att fokusera på bling-bling, senaste modet eller yttre
mer eller mindre etikettskapande attribut, lägg ner mer energi
på att lära in och öva på tekniken att aktivt lyssna och plocka upp
de tunna, nästan osynliga trådar, som spinns under de första
kritiska delarna av ett samtal.
Man säger ju att man ”dömer eller dömer ut”
en person inom tre sekunder, när man träffar någon ny men det är inte
hela sanningen, när man väl står inför slutresultatet. Visst är det så
att man snabbt skapar sig en primär gilla/ogilla-bild av personer
men det är också så att de flesta människor som har ett rationellt
tänkande som medveten utgångspunkt, har förmågan att kunna
revidera denna snabba bedömning, om det visar sig att det primära
intrycket inte överensstämmer med vad som framkommer inom den
närmaste stunden efter ”tre sekunders perioden” passerat.
Det är här du kan reparera eventuella upplevda skavanker
den andra personen tyckts sig se hos din uppenbarelse.
Motsatsen blir i detta fall, att du upplevs som snygg och attraktiv på håll
men när du öppnar munnen så spricker spegeln och det klassiska
”snygg men ingen hjärna” bara späs på och get ett
”som vanligt, precis som det jag redan visste…”
Glöm inte att ögonkontakt signalerar uppmärksamhet och intresse,
oavsett professionella eller privata möten och snälla du,
stå inte och fingra på mobilen när du pratar med någon…om du
inte är 14 år och bara mååååste låta hela världen få veta att just
du existerar i just denna sekund.
Eller som man säger på andra sidan pölen:
”No Brain, No Pain”…
Text: Peter Ortvik.
Comments are closed.