Rongedal, närgången
intervju , sid 2 av 2.
<<<  Till Innehåll

Foto / Fotomontage:  Frontface.se  Nikon D300

H: När vi pressar på och sjunger tillsammans är det svårt att höra skillnaden.

M: Ja visst men killarna i bandet tycker att vi låter olika och det kommer fram tydligare live än i studio.

När man ser er på scen och även så här mer privat, får man en känsla av att ni tycker mode /kläder/accessoarer är rätt trevligt?

M: Vi har väl fått lära oss. När vi gick i gymnasiet i Molkom, hade vi t-shirts som det stod ”A Non Smoking generation” på…
tillsammans med träskor…

H: Så när vi börjede stå på scenen på allvar, var det dags att börja lära sig vad som fungerar och ser bra ut.

Ni matchar varandra väl även på glasögonsidan, hur blev det så?

M: 1994 stod vi på scenen tillsammans som ett tvillingkoncept, på var sin sida om Jerry Williams och vi skulle även röra oss på samma sätt, iförda likadana kläder. Då tänkte vi till och kom på att ”visst borde väl även glasögonstilen matchas?”
Det kommenterades även i recensionen att våra glasögonbågar gav ett unisont intryck.

När tog det sedan riktig fart?

H: Det var nog i TV´s ”Så skall det låta” 2007, när vi två lekte mot Lill Lindfors och Anne-lie Ryd+e. Det blev en grym effekt efter programmet, det började ringas efter oss som egen produkt, inte som tidigare, då vi stått bakom en mängd andra artister.

M: Hela det programmet var så kul att göra, allt satt som en smäck, knappt några omtagningar, Peter Settman var i toppform, alla vi fyra hade ett fantastiskt samspel och reaktionen var enorm. Energin fyllde studion och gick fram till tittarna

H: I och med den goda responsen, började vi fundera på att ta kontakt med skivbolag och sälja oss som en egen produkt, inte bara som ”uppbackare”. I och med detta föddes också idén om Melodifestivalbidrag, så vi skickade in även dit och kom med året efter med ”Just a minutet”.

 
 
 
Ja, den låten fastnar som ”gaffa-tejp” i hjärnan, har nu gått med den i huvudet under två dagar innan ni dök upp idag..phu…

H: Utan ”Så skall det låta” hade vi nog inte gjort Melodifestivalen, så där gick nog startskottet…

M: Jag har ju gjort skivor tidigare, med ”Big Money”i början på 90-talet, där jag var ”Big” Magnus Rongedal på sång, Mikael B Tretow producerade och ”Vasa” skrev låtar med kul texter. Det var ju kul men att 2008 få släppa platta med eget material, DET var riktigt häftigt.
Nu med nya skivan Absolutely Nowhere, har vi tagit ytterligare ett steg, med eget skivbolag och med egen produktion. Det känns riktigt intensivt, det brinner, liksom.

Hur viktigt är ”art” i skivomslag / booklet?

H: Bilden på omslaget är ganska typisk för oss. Vi har i och för sig tagit hjälp av proffs för att göra själva bilden men temat följer våra känslor rätt väl. Vi föder lättare fram musik, bild är en trögare process men också en färskare plattform att uttrycka sig på.

Vad händer nu då?

H: Nu skall vi vänta på effekten av albumreleasen och hoppas få spelningar, för det är ”live” som vi i bandet tycker att vi är som bäst.
Övriga bandmedlemmar är:
Lennart Westberg, gitarr
Johan Lyander, keyboards
Per Duckhow, bas
Mikael Ajax, trummor & percussion

Ja, då är det väl dags att förflytta er till fotoskärmen och föreviga två sjättedelar av bandet Rongedal.
Tack så mycket för en mycket energi- och humorfylld stund,
skulle vara kul att få gå ut och ta en öl med er vid tillfälle…

SMILE! ”Klick…Klick…Klick…”



Nu skall vi leka ”Peka på den som stämmer in-leken”.
Jag ställer en fråga, ni pekar antingen på er själv eller på brorsan. Då kör vi:
När ni var 15 år, vem var snabbast i löpning?
- Bägge pekar på Magnus…

Hockey, vem var bäst på skridskor?
- Ingen pekar, bägge tittar undrande på varandra.
H: Vi slutade med hockey när vi kom på hur svårt det var att vara duktig på att åka baklänges…hehehe.

Vem har bäst bollkänsla?
- Bägge pekar på Magnus.
M: Jag tror jag vågade satsa lite mer.
H: Jag tror inte jag lade ner så mycket energi som brorsan.

Vilka var era musikaliska förebilder?

H: Vi har ju storebröder, de gav nog oss Kiss, Sparks och Queen att tända på. Vi byggdes i en mix av kör och hårdrock, med vokala inslag som 10cc och Queen. Sedan kom punken som en förlösande faktor, där ”alla kunde spela och sjunga, ingen skall kunna säga att du inte kan”, så då drog vi igång på riktigt. Punken var ju att kommer det en konstig idé, så bara kör på…en befriande känsla.
Allt var friare, mindre mallstyrt då, man kunde jobba med humor och breda ut sig på ett annat sätt än nu.

M: Då började vi även utveckla oss instrumentalistiskt. Jag var trummis på den tiden, Henrik var gitarrist.

H: Jag använder ju gitarren som ett bi-instrument även nu förtiden i bandet, medan Magnus inte sitter bakom trummorna, det skulle bli lite väl svårt för oss att samspela på scenen i ett sådant läge.

Vinyl eller CD?

M: Popmusik kan nog upplevas lika väl från bägge media,
men klassisk musik föredrar jag via CD.

H: Man lägger ju på skrap och knaster på en hel del nyproducerat för att få tillbaka vinylkänslan, man bygger vinylmiljö. Dessutom när man skickar skivor till radiokanalerna,
lägger de på kompressorer och sabbar originalet oavsett
om man har ett rent välljudande original.

På tal om röster, om ni har glömt vem av er som sjöng vad i en låt, kan ni höra det rent röstmässigt efteråt?


Om du inte kan vänta på att beställa ditt eget exemplar av Rongedals nya platta "Absolutely Nowhere" eller singeln med samma namn, kan du göra det HÄR!
<<<  Till Innehåll