Avslutningsvis några bilder från vår utsände under lunchkryssningen som föregick den stora invigningen:
Eric Gadd var naturligtvis ett suveränt inslag med sin vita soul. Inte konstigt att "sailor" Micael Bindefeldt
ser så förnöjd ut. ( dessa tre foton: Eerobild.se. )

Hur sammanfattar vi då de 39 timmar som försvann i rasande fart?
Fräscht fartyg, ovanligt sköna hyttsängar och bra kvalitet på maten får de största plusbetygen.
På minussidan, några detaljer som bör åtgärdas innan den ordinarie kryssningspubliken får uppleva dem:
- Det är inte kul att (som på 70- och 80-talet) väckas av en röst inne i hyttens högtalare, som talar om att de    är en timme kvar tills vi når Tallin (resp. Sthlm). En kryssning är en viloresa, man skall själv kunna      
  bestämma när man vaknar, inte tvingas. Dessutom, samma sak händer med personalmeddelande och 
  liknande. Skyll inte på säkerhet, de flesta andra fartyg har förstått vad som gäller.
- På sina håll något dryg personal, som dessutom är dåliga på engelska och riktigt usla på svenska.
- Förvirrande med "lokal tid", vilket de flesta andra kryssningar övergett.  Samordna tider och var tydligare.
- Ingen vinkunnig personal i Tax-Free shopen, som dessutom blivit hiskeligt dyr.
- Stundom oacceptabelt lång väntetid i Starlight-baren, vilket dessutom ger inkomstförlust, då folk tröttnar
  och istället fyller på från det de köpt i Tax-Free shopen.

Med ordning på dessa detaljer, kommer Baltic Queen att kunna bli en succé. Tallin är en vacker stad med mycket att erbjuda och att kryssa med ett snyggt fartyg är an fröjd, så putsa på finesserna.
Vi tackar rederiet och Bindefeld Ab för en intressant och nöjsam upplevelse. Skepp & Hoj! Reva storseglet.