När Frontface var på 70- och 80-tals
festen ”Loveboat 2” , hade vi nöjet att bumpa in i Michaela
på dansgolvet (se den tunga ”tungbilden”). Efter några
låtar kom vi fram till att vi nog ville veta lite mer om vad som
hänt efter att hon deserterat från Kärleksarmén
och övergått till smyckessmedjan. Därför bjöd
vi över Michaela till redaktionen för en uppdatering.
Minns du exakt när
du kom på att smycken, det skall bli min melodi..?
- Jag har alltid varit en person som älskar smycken och dessutom
gillar att förändra uttrycksform och det gör man väldigt
bra med smycken.
Har växt upp med föräldrar som skapat mycket, mamma är
silversmed, träsnidare och konstnärinna, så som barn fick
jag dagligen se att man kan skapa, utveckla och framställa ting alldeles
själv.
Pappa är uppfinnare, så även där fanns skapandet
runt omkring mig hela tiden.
Fick du leka med silver
och skapa när du var liten?
- Javisst, hela tiden. Mina föräldrar trodde jag skulle bli
konstnär, för det var lite farligt att leka med smält silver,
så det blev mest att måla, skapa med lera och liknande.
Mitt absolut första smyckesminne
är när mamma kom för att hämta mig på dagis,
jag var väl ungefär 5 år och hon var sist av alla att
dyka upp, så jag var inte så glad.
Men hon hade med sig en röd sammets- kappa till min Barbie-docka
och själv fick jag ett halsband. Den känslan är det starkaste
och kvarstående minne jag har med koppling till smycke.
>>>
|