FF: Är det inte så att era uppdragsgivare, skivbolagen, har stor nytta av att kunna gå in och ”scouta” på MySpace och där kanske hitta precis vad de letar efter, detta utan att behöva boka tider för möten eller att få kilovis med CD-skivor i onödan. De enda som förlorar på detta är väl Posten…
- Det är mycket möjligt.

FF: Kan det istället vara så att det är skivbolagens attityd som är svårt att förändra, att de ännu inte förstått att de
kan tjäna pengar på företeelsen istället
för att förlora på att motarbeta den?
- Jo, absolut. Det följer med ett fantastiskt antal möjligheter men det ändå svårt att göra sig sedd och att bli känd på MySpace tror jag är riktigt svårt.

FF; En praktisk fråga:
Jag själv äger c:a 1800 CD-skivor.
Jag gillar att plocka ut låtar och bränna samlingsalbum, både ”Greatest Hits” med samma artist och även blandade samlingar. Vad får man och vad får man inte göra när man äger en originalskiva?
- Det är en bra fråga och man får bränna för eget bruk.

FF: För vem får man spela sådana skivor?
- De får användas för eget privat behov men inte spelas på allmänna tillställningar.

FF: Följdfrågan blir då: Vad definieras
som allmänna tillställningar?
Min frisör står ensam på sin salong
och vill naturligtvis ha sin favoritmusik där under sin arbetstid för att klara de långa ensamma dagarna. Får hon bränna samlingar och spela?
Om hon anställer en frisör till som
befinner sig i samma salong, är det
samma svar på frågan då?
Om svaret är beroende av antalet personer, var går de olika gränserna?
- Är den öppen för allmänheten, så
betraktas det som en offentlig tillställning.

Lisa tittar på sin klocka och undrar om
vi kan sätta punkt här, så då gör vi det.
Hoppas du som läsare blivit lite klokare
på vad IFPI gör.
Hoppas vi lyckats skingra en del av dina undringar, även om en del frågor fortfarande känns obesvarade.
Oavsett vilket, nu vet du vart du skall
vända dig om du vill veta vad som är laglig nedladdning och vad som är en äkta piratkopia. Akta så du inte bränner dig...

FF: Om jag startar ett företag och vill att folk skall känna till mitt företag, så måste jag köpa annonser, det kostar mycket pengar att annonsera.
Är vi överens där?
- Javisst.

FF: På MySpace och liknande fria domäner, samt på fitness- och motionsanläggningar, hårsalonger och liknande, finns en enorm reklampotential för artister, till en så ringa annonskostnad som 3 kronor per annons
(det är vad en brännbar CD-skiva kostar).
Tänk på hur många du når ut till…OM…du
har en attraktiv produkt, vill säga, annars blir
den naturligtvis inte spelad.
Dessutom, i en dyr annons får du ett statiskt och begränsat utrymme att visa din produkt på. På exempelvis MySpace har du ett dynamiskt utrymme där du kan visa både bilder, video
och musik helt gratis.
Som ny ”musikföretagare” slipper du helt
en av de mest betungande kostnaderna av
alla, annonsering.
- Vi är väldigt mycket för nytt och marknadsföring, så visst är det så.

FF: Att få trycka en bok på 164 sidor kostar runt 150.000 kronor och då vet du inte om
den säjer ett enda exemplar, bara att vissa bokbutikskedjor kanske har beställt ett antal exemplar. Men om boken inte säljer i butik,
så har bokhandlaren rätt att returnera
boken till förlaget och slipper betala.
Författaren har lagt ner ett stort arbete
men kommer inte att tjäna pengar på boken,
då ingen ville köpa den. Förlaget går med förlust om de förskotterat boktryckning,
layout, korrektur etc.
Allt är en fråga om att ha en attraktiv produkt.

Ett annat intressant jämförelseexempel är modellagentur och modeller.
Vissa modellagenturer är mycket snabba
på att ”scouta” och signera tjejer och killar
de hittar på gatan men sedan händer ingenting. Många av de som ”tillhör en agentur (jämför skivbolag) kommer aldrig att få ett enda jobb, för de är inte attraktiva på marknaden.

Ibland bekostar agenturen fotograferingar och set-cards (presentationskort), ibland betalar modellen detta själv. Oavsett vilket, är det marknaden eller tillfälligheter som bestämmer om det skall bli en karriär eller inte. Alla dessa modell-wanna-bees har annan försörjning att luta sig tillbaka på eller så studerar de.

Vi på Frontface har lite svårt att förstå varför de som vill kunna försörja sig på musik, skall särbehandlas om ingen vill köpa deras produkt under deras ”inskolningsperiod” som sedan visar sig ta stopp. De flesta människor får av en eller annan orsak byta yrke eller försörjningsinriktning flera gånger på väg mot målet.