nr 2 2006
Sid 17b
 

Udda beundrarbrev?

”Det är många som skriver och tror att de fått kontakt med mig, fast när jag läser deras brev känns det nog snarare att de inte förstår mig alls.
Har väl fått brev med allt från att de vill ta en fika, till hur de vill möblera ”vår gemensamma lägenhet”. Lite stalker-varning, kanske…hehehe.
Jag är rätt mån om min personliga sfär,
det är nog inte ens värt att försöka
ta sig in där på det sättet. Det gäller
att vara tydlig, så respekteras det nog bäst.”

Frontface obligatoriska frågor,
Välj den artist du helst skulle vilja
göra en duett med?

”Kommer direkt att tänka på Tina Turner, att verkligen få Rock-battla med henne…det skulle smaka det.”

Om du får hoppa in i en tidsmaskin och kunna få credit för att ha skrivit en nu redan känd låt, vilken skulle det vara?

”Världens bästa låt är ju ”Life on Mars”. Tänk att få stå på scen och göra den, sedan kunna säga att ”Det är jag som skrivit den här låten”…mäktigt. Så jag tar tidsmaskinen bakåt och tar över den låten…hehehe.”

Dagen pris på CD-album?

Ja du, vet inte riktigt hur jag förhåller mig där. Priserna har ju gått upp ordentligt men å andra sidan har ju även den illegala nedladdningen ökat under de senare åren. Någonstans måste detta kompenseras. Jag står på bägge sidor, säljer min egen musik och köper dessutom mycket musik själv.
Har själv aldrig laddat ner något, har inte tagit reda på hur man gör, det får vara för mig. Jag gillar att spendera långa stunder i skivaffärer, lyssna och köpa det jag fastnar för.”

Bör det finnas ett minimiinnehåll i minuter
på ett Cd-album för att motivera det
ändå höga priset?

”Nej, absolut inte. I så fall börjar man räkna kvalitet i minuter och då faller hela grejen. I så fall skulle jag kunna stå och slå på en bastrumma i 20 minuter för att bara fylla ut platsen på skivan.

Det viktigaste är att det känns att det är en platta med helhet, inte bara ett antal låtar. De skall funka ihop och man skall bli nöjd med de känslor man får av att lyssna. Effekten finns inte i längden, det går ju att trycka på repeat-knappen…”

Har du något slutligt visdomsord
till Frontface läsare?

”När vi var inne på bananskalsfrågan, snuddade vi vid det.
Så länge man inte skadar eller trycker ner någon annan,
Så är inget fel så länge man själv mår bra av det.
Det är nog det jag går mest efter.
Bra frågor förresten, skönt att få vara lite filosofisk emellanåt,
få tänka till lite.”

Liten vätskekontroll före skivsigneringen.

Fortsättning från sid 17a:

Man gör en sak, tycker ”Shit, va bra det blev”, sedan får man distans till det hela och vill förändra, förbättra. Tror inte man får tänka så. När ett verk är klart är det klart. Det jag lärde mig här, tar jag med mig till nästa gång,
och så vidare. Man måste visa låten lite respekt, inte pilla i den mer…”

Live eller studio?
Live går före studio, alla gånger.
I studion ger man mycket av sig själv,
skapar, lägger in känslor med mera och live får man det tillbaks av publiken. Det är ju roligare att få än att ge…hehehe…äh, bara skämtade där. Samspelet mellan musiker är alltid
speciellt på en livescen och det gillar jag.

Jag går inte in i den här branschen för att göra revolution utan för att det är så otroligt roligt. Dessutom gillar jag att synas, att stå på en scen, vill beröra folk. Hela mitt musikprojekt är mycket själviskt. Jag mår så bra efter att ha fått göra en låt där jag fått ur mig det jag vill säga och sedan höra resultatet och vara nöjd.
Det blir en typ av reningsbad.

Jag tror att det är fullt möjligt att tro på sig själv, att ”snacka upp” sig själv utan att trampa på andra eller att göra det på andras bekostnad, så varför inte göra det och ta lite plats.
Jag vet att jag inte är ensam i det, det finns
folk runt mig som jobbar rumpan av sig för att det här skall fungera och de skall naturligtvis ha full credit. Man får aldrig tappa fotfästet
och glömma var man kommer från.
Jag kommer så bra överens med producenten Peter Kvint, vi hade skitkul och kunde slappna av när vi jobbade ihop. Man kommer till en punkt när man börjar lita på varandra
och då släpper man fram allt.”

Utlandslansering?

”Det är klart att man aldrig är nöjd och att blicken är riktad utåt men först måste det fungera här hemma. Klart man är sugen men det får bli en stegvis process i så fall.”

Ditt förhållande till bananskal, med tanke på hur du kom med i Idol 2005?

”Jag börjar tro mer och mer att om det hela tiden går tungt emot, ja då är det nog inte meningen att man ska lyckas. Jag försöker slappna av och känna att ”fungerar inte det här, ja då får jag prova något annat”, så att man inte hakar upp sig och tror att det bara finns en väg att lyckas med en målsättning.
Bananskal har räddat mig många gånger,
har halkat åt rätt håll…
Ibland jobbar tingen åt mitt håå, andra gånger är det jag som får kämpa för dem.
Det jämnar ut sig.”

Om man tar hand om sina fans lika bra som Sebastian, blir de lika glada som tjejerna här.