Fotos 2006: © SHOOTMEAGAIN, Peter Ortvik. Nikon D2X. Övrigt bildmaterial från Jormas eget arkiv.
Jorma
Varhevaara är en kultfigur och evighetsmaskin inom svensk kroppsbyggning,
aktiv ända sedan 70-talet. Han har nu hunnit bli 61 år ung
och efter ett rätt vilt festleverne har han äntligen funnit
harmoni tillsammans med sin Marie. Som Vice President i svenska Hells
Angels
befinner han sig naturligtvis i en situation där han får ta konsekvenser
av både sitt eget
och andra medlemmars agerande.
Frontface tar ingen ställning i reportagets text om HA, vi gör här
endast ett reportage om Jorma,
en cool, soft och annorlunda snubbe vi känt i över 20 år.
Vi berättar, ni dömer...
Något liknande lät det från scenen i Singapore där VM hölls 1987. Jorma var vid det laget 43 år ung och hade äntligen nått sitt stora mål efter cirka 17 års träning.
Men låt oss ta det från början.
Frontface träffade Jorma redan i höstas och planerade det här reportaget till nr 5 förra året.
Sedan slog "Murphys Lag" till mot Jorma. Dubbla influensor, bihåleinflammation, lunginflammation, fall från stege, knäckta revben, var några av de käppar i hojhjulet som tvingade oss skjuta upp reportaget.
Nu i april 2006 är äntligen Jorma frisk och hel (ja, förutom alla slitagekrämpor han allting kånkar runt på) så vi kan slutföra intervjun.
-Jag växte upp utanför Tammerfors och kom Till Stockholm 1964 som 19-åring utan att kunna ett enda ord svenska. Minns att jag hade en papperslapp med ordet arbeta på, som jag höll upp för portvakter på de fabriker jag besökte. Tredje dagen fick jag jobb på Mjölkcentralen.
Där fick jag kompisar som körde raggarbil och även motorcykel, så det passade mig perfekt.
Min första hoj här i Sverige köpte jag 1967, det var en Triumph Tiger 500cc som sedan byttes upp till en Bonneville 650. Jag höll ihop och körde med samma gäng i 4 år. Min första Harley köpte jag sedan 1971.
Träning
-Styrketräning kom in i mitt liv 1970. Jag festade
mycket på den tiden, så mina vänner var väl lite
oroliga för min kropps tillstånd och släpade med mig till
en lokal. Där tränade jag bänkpress som en galning, 4-5
timmar om dagen i 3-4 veckor. Sedan fick jag så ont i kroppen att
jag lade av och började festandet igen.
Men med tiden lärde jag mig lite måttfullhet, både inom
träning och drickandet. Kände att den typen av träning
passade mig perfekt. Jag kunde själv välja mina tider och behövde
inte inordna mig i någon lagidrott där man kunde skylla förluster
på andras misstag. I gymmet står och faller man med sin egen
prestation.
Tävling
-1974 var jag för första gången med i en bodybuildingtävling. Jag hade då aldrig tränat mina ben, bara överkroppen. ”Hoa-Hoa” Dalhgren satt i publiken och han berättade att han såg hur jag smög ut i kulisserna när speakern bad oss alla att visa ”ben och mage posering”, för att sedan smyga in igen. Då hette tävlingen inte SM utan ”Mr Sweden”. Det var då Uffe Bengtsson var det stora namnet i Sverige.
Jorma idag.
Ovan höger: 1971 med sin första HD.
Vänster: Jorma, längst till vänster på bilden, levde fritt i det glada 70-talet med de "3 B´na", Bikes, Brudar, Bärs.
Jorma
som modell för Jockey herrunderkläder, samt en tidig posering.
1978 respektive 1977
Det är 20år mellan bilderna.