Kanske hade vi kunnat undvika både stora generella övertramp, likväl som rena översittar- fasoner från handläggare i olika ärenden.

Tänk bara kända scenarier hos instanser so:
-Försäkringskassan,
-Försäkringsbolag,
-Skattemyndigheten,
-Banktjänstemän,
-PRV (Patent & registreringsverket),
-Vid fel utfärdade P-avgifter,
-Journalister i "papparazzi-svängen",
-Fastighetsmäklare och d:o besiktningsmän,
-Dopingsammanhang inom idrotten,
-Läkare som skriver ut anabola steroider.
Detta bara för att nämna några exempel.

Är det någon som tror att Scandiadirektörerna kört samma race om de från start varit tvungna att stoltsera med sina underskrifter på samtliga dokument som lett fram till de obskyra lägenhetsaffärer och bonusprogram som flytit upp till ytan?

Är det någon som tror att man låter sin svåger eller kusin få kontrakten på "öppna" offerter om man tvingas stå personligt ansvarig redan vid inledande förhandlingar.
Dessutom skulle alla ens kollegor säkert fått syndaren på bättre tankar. Detta då de ju själva lätt skulle kunnat hamna i kläm på ett betydligt värre sätt än vad som nu är fallet i "vi visste ingenting"-mentaliteten.

Ovan nämnde jag doping inom idrotten och läkare som skriver ut otillåtna preparat.
Eftersom jag själv drivit träningsanläggning under det "glada 80-talet", har jag varit nära
bekant med många styrketränande och bodybuilders både i Sverige och utomlands.
Blev själv vid otaliga tillfällen erbjuden kontakt med läkare som med glädje skrev ut recept på anabola steroider och andra s.k. prestations- och resultathöjande preparat. Preparat som var allmämt vedertagna i tävlingskretsar inom
kroppsbyggningen.

Tror läsaren att dessa läkare stått fast vid sina
receptförskrivningar om de varit tvungna att förklara varje tveksamt recept på läkemedel ämnade åt cancersjuka, svårt brännskadade och personer med tillväxtstörningar?
Tror läsaren att läkemedelsindustrin, som är en av de mest lönsamma över huvud taget, hade blundat för hur deras preparat behandlas och används, om de själva fått ta ett betydligt större ansvar för detta? Godwill räcker ju inte.

Låter det abstrakt?
Låt mig ge ett handfast exempel:
I början av 90-talet åt jag lunch på en servering som låg inne på ett gym. Jag råkade överhöra ett samtal mellan två rätt kända "byggare".
Den ene berättade hur ett av Sveriges största läkemedelsföretag behandlade överskottet vid tillverkning av ett läkemedel som står högt i kurs hos kroppsbyggare.
Kontentan var att varje kväll hoppade en person över ett stängsel och plockade med sig överskottet som sedan omförpackades i ampuller och såldes på gymmen.

Jag gav denna information till en bekant som var kriminalinspektör inom det som då kallades "krogpatrullen".
Han ringde upp företaget och fick fram samstämmig information om hur överskottet behandlades. han gav dem 24 timmar att förändra rutinerna eller så skulle pressen få hela historien.
Problemet åtgärdades under samma dag.

Tänk er vilket ramaskri om tjänstemanna-
ansvar åter skulle införas.
-" Vadå, skyll inte på mig", är rätt skönt att kunna gömma sig bakom, eller hur?
Skulle din bankkamrer våga ta ett sådant ansvar?
Skulle din lokala politiker våga?
Skulle Sveriges ledning våga?

Jag skulle i varje fall våga...och vilja.
SKULLE DU?