Antibes: En Odyssée i Mat, Dryck, Konst och Människor…och Legenden Jan Rendle

När Frontface chefredaktör Peter Ortvik fick möjlighet att under restaurang- och Discotheque-Legenden Jan Rendles beskyddande vingar, göra att femdagars reportagenedslag i Franska Rivierans pärla, Antibes, var det bara att packa en liten (men naggande god) kabinväska och haka på i Legendens kölvatten ned till den soldränkta staden, 45 min bussresa från Nice och en halvtimme från Cannes.

Jan Rendle är mannen bakom ett antal av de mest populära Discothequen under 60-, 70- och början av 80-talen. Klubbar som Op-A Go Go, Rosamunda, Shazam, Memphis, Balders Hage, Randolf, Fontainebleu och Taurus torde vara kända för de flesta som var ute och ”Discoterade” på den tiden.

Jan berättade att Antibes har blivit den hetaste staden av dessa tre, när det gäller att investera i eget boende och att priserna i Antibes ligger c:a 30% högre än i Nice och Cannes. Att Jan då haft sitt hus inne i Antibes gamla stadskärna i hela 17 år, ger en fingervisning om att det säkert var en god investering vid köptillfället.

De charmiga och smala kullerstensgator och gränder som utgör Antibes ”Gamla Stan”, inbjuder verkligen till avslappnade promenader och strövtåg mellan barer, restauranger, konstateljéer och små butiker. I det här reportaget kommer vi att fokusera på de tre förstnämnda och vår ciceron är naturligtvis mannen J.R. själv, som hela Antibes verkar vara bekant med (alla hälsade på honom och ville bjuda på något när de redan på håll fick syn på oss (läs: honom, så klart).

Så, lämna högklackat, på med bekväma skor och följ med oss på en välsmakande och visuellt intressant rundtur kring ditt nästa resmål, Antibes.
All Photos by Peter Ortvik & Jan Rendle, photo © Frontface.se. Kamera: Samsung Galaxy K Zoom.
Vi inledde med en uppfriskande promenad efter flygturen, så vi hoppade av bussen en station tidigare än ”närmast”.
Kvarteren runt Jans hus ger inspiration till kreativa insatser, som att öppna en kall flaska med bubblande innehåll. Mineralvatten? -Javisst…vad annars..? Frontface utsände fick ett eget mysigt rum på 3:e våningen, där den trofasta Halliburton Zero-väskan trivdes till max. Damer på rummet? I den konstnärliga anda som råder i Antibes, visade sig det kvinnliga inslaget bestå av en otroligt vacker staty…suck… Första konstinslaget var ett besök hos Le Garage, ett 100-tal meter från Maison de Rendle. En liten söt ”Fiat flera hundra” stod parkerad mitt i utställningshallen. Jan presenterade mig för Le Garage ägare,  Alexandre. Websidan hittar du HÄR! ”Baksidan” är även den en framsida… Känner du igen dig? Då bör du kanske inta en helvit installation… Verken närmast ovan och nedan är skapade av Paolo Cassara, mer information finns här:
http://www.paolocassara.com/
Det är inte alltid man får med två konstverk på samma bild… Fy! Inte hugga efter husse…. På hemmagatan dök skodesigner/skobutiksägare Manuel upp med vänner. …och vi kom inte undan… Manuel propsade på att få bjuda på ett glas rosé. Manuels skobutik Manuels varumärkeslogotyp. Några av hans alster. Sedan var det dags för en middag i restaurangen som ligger vägg i vägg med skobutiken. Om Manuel är stammis där? En retorisk fråga… Saftig pasta med välmatatd krabba. Filétbit med champignioner. Sjötunga -Så den var okej? Till fisken och skaldjur serverades ett riktigt gott vitt Cotes de Provaence; Chateau Sainte Croix. Street Art Oskyldig till klotter, lovar. Frukost på maison rendles takterrass. Utan vapenlicens…men med ”en garde”.Musketör-posen sitter. Se upp, Jan anfaller… Välskött liten gränd runt hörnet från vårt boende. Vi besökte även en marknad utanför staden. Där blandades antikviteter med kitch och junk. Årets tyngsta korkskruv. Tur att det blir vanligare och vanligare med skruvkork. Ett av Jans favoritställen att inta en god lunch på, är en liten Korsikansk restaurang med plats för cirka 15 sittande gäster.  Här beställde vi in en Kalvsauté med pasta och legymkaka. Mycket gott och stora portioner.  Våra bordsgrannar njöt samtidigt av sina små dessertkonstverk. Far och son Roland driver restaurangen. Jan tillsammans med våra bordsgrannar, en familj som i vanliga fall bor i Californien men som verkar resa mest hela tiden. Familjen Rubie med Fru Michele i spetsen, maken Richard och sönerna Nicolas och Jeffrey.

Källarmästaren verkade upplagd för andra övningar än matlagning denna dag. På tal om konst: Vid den här bardisken hände en snygg ryggtavla… Ruffigaste gränden i den gamla stadsdelen. Naturligtvis gjorde vi även några kortare besök på badstranden nere bakom yatch-hamnen. Som synes är badviken nästan en liten lagun och då det är mycket barntätt på stranden, kan man förutsätta att vattenkvalitén inte är den bästa, eftersom det aldrig blir några större vågor som regelbundet byter ut vattnet.Nere i hamnen fanns en hel del lyx att beskåda. Bland annat Dandy och Triple Fun. -AHHHH!!!! Spring för livet… Nere på stranden härskade denna söt-nos, som oftast fick tjänstgöra som klädgalje för våta badkläder. Ingen respekt för konstverk här inte… Vi gick längs muren och fann en liten vik med kristallklart vatten. Vissa blev så till sig att de glömde bort att ta av sig kläderna innan de hoppade i..eller..? Detta måste vara grundtanken bakom ordet ”Murgröna”. ”Sjön suger”…sägs det, så efter badstunden var det dags att få i sig lite föda. Av den måltiden blev vi hungriga, så en egenkomponerad middag på takterrassen gav möjlighet till diskutera dagens upplevelser och livets tvära kast. Grillad kyckling med bulgur, oliver, cornichoner och en stark sauce a la Jan, fick sprätt på smaklökarna och gjorde oss redo för nya insatser. Nere på den lokala Irländska puben, fanns det plats hos ett större glatt sällskap, bestående till största delen av engelsmän och kvinnor… men fanns även Arturo Barbará, smyckesdesigner från Barcelona. Arturo har en egen kollektion som har namnet Fullequipe Lifestyle. Vill du se mer av kollektionen och annat som Arturo representerar, finn den HÄR. Även de övriga i sällskapet fastade utan problem på lilla mobilkamerans nattliga klickande.
Klockan var nog 02 när dessa bilder togs utanför puben. Efter 8 behövliga timmar i dvala, stärkande frukost, längre promenad, bad och avsaltande dusch, var det dags att ta oss nästan 100 meter till en Vernissage vi blivit inbjudna till. -Jaaaa..vi är här nu…. Konstnärinnorna  Nicola Powys och Alia Aldiqs var på topphumör och så blev även vi.Gäster och ”närmast sörjande”. Jan tog en pratstund med Ni cola, som visade sig ha hjärtat på rätta stället.Nicola med sin man, som är en riktig Michelin-gubbe. Han sitter alltså på topphyllan inom däcksföretaget Michelin…utan att själv ha några bilringar.Alia Aldiqs framför ett par av sina alster. Se mer på www.aliaaldiqs.com
Nicolas hemsida: www.powysplays.com
Miri Gastaldi: www.mirigastaldi.com
Annette von Borstel: www.annette-vonborstel.com
Rakt ovanför marknadstorget i Antibes, kan man följa muren efter vattenfronten. Det blir en bra promenad om man går hela vägen från hamnen och in till stadskärnans slut. Vackra klippformationer utanför muren. ”Sista Natten Med Gänget”. Min värd och guide tog täten och utanför den gamla stadsdelen, där staden ser ut som vilken Medelhavsstad som helst, fick vi ett fint bord inne på gården av L´Altro, en suverän restaurang, där vi åtnjöt var sin perfekt stekt (M/R) Filét de Boeuf med ris, grönsaker och ett därtill  väl passande rödvin. Merci Beaucoup! Tres Bien!På väg tillbaka från restaurangen, kändes det på något sätt som om vi var på ett tivoli…och det var vi tydligen.
Vi passerade Jans favorit-champagnebar, Au Marché, utanför vilken vi möttes av skönsång från denna tonsäkra uppenbarelse. Vi hoppade över champagnen och nöjde oss med lite bubblande mineralvatten. Time Out!Morgonen innan hemresan tog jag en promenad och förevigade några lokala vyer runt ”Maison de Rendle”.     En mycket mångsidig marknadsplats, som på morgonen och förmiddagarna är just det, en grönsaks-, frukt- och livsmedelsmarknad. Under dagen byts handlarna ut mot en med ”krims-krams-marknadsplats” och när kvällen kommer, tar uteserveringarna över. När dessa sedan stänger, för säsongen, blir hela området parkeringsplats. Det kan man kalla flexibilitet. Något för svenska politiker att ta efter.”Titta, nu åker den där konstige svensken. Då får vi ha Jan för oss själva, så bra…” Det gick runt lite i huvudet efter alla upplevelser men det tar man igen på gungorna. Denne man, Ho Lui, är en ytterst skicklig skulptör och konstnär i allmänhet. Kasta gärna ett öga på YouTube-klippet HÄR.
Kommande utställning, kanske något för Dig? Bussresa tillbaka till flygplatsen i Nice och visuellt insupande av de snygga montrarna i Duty Free Shopen. Därmed är äventyret över för denna gång. Bara att lyfta på Chapeau Claquen för fantastiska fem dagar (och nätter) i Antibes med en Legend som Värd och Gourmet-Guide. Tack i kubik till Jan Rendle.

Comments are closed.
http://frontface.se/magazine/