Frontface och Metin Ö gör nedslag i Istanbul och testar mat & Efes… plus en annorlunda hemresa.

För er som aldrig tidigare varit i 20-miljonersstaden Istanbul, kan Frontface rekommendera det sexdelade reportaget vi gjorde innan det kända kuppförsöket. Du hittar delarna här:
Del 1: En weekend med 24/7 action HÄR
Del 2: Streetlife & living streets HÄR
Del 3: Mat, dryck & party HÄR
Del 4: Kryss på Bosporen och vägvyer HÄR
Del 5: Shopping & vyer från ovan HÄR
metin_ta

Så var det dags igen att kolla upp läget och proväta/dricka oss igenom en helg i september 2016 och känna av stämningar och strömningar i jättestaden. Är det samma drag? Ökat säkerhetstänk? Färre antal människor i utelivet? Frågorna var många.
Vår kollega och ”bror” Metin Özturk, som driver en resebyrå nära Blå Moskén. Det inte Metin vet om Istanbul, är inte värt att veta. Han (och hans söta italienska fru Eleonora) är dessutom pigga på festiva inslag, när helst de bjuds, så inga ledsamheter i barer och restauranger. Vi tillbringade weekendens planering i deras lägenhet, varifrån vi utgick till alla i reportaget ingående platser.

Efter en ytterst vilsam flygresa i en ”långbensplats” (Exit) med Turkish Airlines, där en av de bästa frukostar serverades (ja, även i ekonomiklass), mötte Metin upp på Ataturk-flygplatsen och körde i snitslad bana hem till lägenheten, där en bastant tidig lunch tog vid. Spänn fast säkerhetsbältet, nu åker vi vidare….
istb_0002Metin och Eleonora dukade upp en nyttig brunch innan dagens program inleddes. istb_0003Uppe vid ”nya” Taxim-torget byggs det febrilt. istb_0004Till er som hamnar vid Taxim (och det gör väl alla), kan vi varmt rekommendera en Mixed Grill plate på övervåningen i restaurang KEBAP DÜNYASIistb_0005Filéspett, biff, kycklingfilé, lamm, köttfärsbiffar samt potatismos och bulgur. Sedan var energiförrådet fyllt.
Och…JA, det finns smaskiga vegetariska alternativ.istb_0006Ett besök i Gallerian ”MARMARA FORM”istb_0007Kunde inte låta bli att plåta musibutiken Stradivarius skylt… istb_0008Snygga planlösningar. istb_0009Fikadags på takterassen till Gallerian. istb_0010Där var snyggt arrangerat med gröna oaser runt flera serveringar. istb_0011Tack för besöket!
metin_taSedan körde vi ut till sjösidan, ”FLORYA” alldeles intill landningsbanorna för flyget. istb_0013Det kom ett flygplan ungefär varje minut, så länge vi satt där. istb_0014Buklanda? istb_0015Från vår flygspanarposition, enFrån vår flygspanarposition, en lätt promenad längs stranden till nästa nedslag. istb_0016Eftermiddagssolen glittrade förföriskt i vattenbrynet. istb_0017Så var vi framme vid den kobimerade shoppinggallerian och museumet Istanbul Akvaryum. istb_0018Imponerande takdekor. istb_0019 istb_0020Även golven var mycket eleganta. istb_0021Dags att kliva ut genom vraket och träffa alla fiskarna i Akvariet… istb_0022Inte Vasaskeppet… me ändå… istb_0023Simma lugnt, hajar ni..? istb_0024..Å va´garvar du åt..? istb_0025Vi hoppade över doppet efter att ha träffat denne hungrige regent. istb_0026Här fans även ett antal vackert uppbyggda naturscener. istb_0027Inte em meny, bara några av de innevånare som fans att se på plats. istb_0028Stam-gäst? istb_0029BARBAROS HAYRETTIN PASA, den viktigaste befälhavaren över flottan i det Ottomanska Riket.

istb_0030Gudabenådat möte…eller kanske inte… istb_0031Ni vet väl skillnaden mellan stalaktiter och stalagmiter? istb_0032Senaste gymmodet, i varje fall på Hercules tid… istb_0033En stor separat avdelning fanns med regnskogsmiljöer. istb_0034Man får direkt känslan varför vi behöver bevara Regnskogarna. istb_0035Hej kompis! Något som gnager dig? istb_0036Vissa bara snackar goja hela dagarna. istb_0037En timmes bilfärd därifrån, kom vi till     , där en liten Marina förberedde oss på vårt nästa mål. istb_0038…den lilla ön som ägs av fotbollslaget galatasaray FK och som består av ett antal barer och restauranger samt en 50 meters pool. istb_0039Naturligtvis finns lagets symboler överallt på ön. istb_0040Poolside Bar istb_0041Vid sämre väder, är man skyddad inomhus. istb_0042Äntligen, dagens första EFES, den ytterst goda smakrika turliska ölen. istb_0043När Metin stod där, såg allt våg-rätt ut… istb_0044…men så snart jag bytte plats med honom, kantrade tillvaron helt… istb_0045Passerade Bomonti Hotel på vägen. Vi hämtade sedan upp Eleonora för att äta middag inne i centrum. istb_0046Metin hade bokat bord på lyxiga Ottoman Hotel Imperial, en mycket imponerande byggnad. istb_0047Vi satsade alla tre på en superb kycklinggryta med exotisk kryddblandning. istb_0048Dessert: En härligt krämig rispudding med frukter och ytterst kop,exa smaklager. istb_0049Genom den öppna terassväggen, kändes det som vi såg ett landat ufo.

Därefter var det dags att avsluta kvällen med behövlig sömn.istb_0050-God Morgon, råttfångaren! Hoppa nattens jakt varit lyckosam. istb_0051Vi tittade in på en speciell shoping-galleria, BAHÇELİEVLER, där samtliga butiker var riktade till barn. Gissa om ljudnivån var hög?
Smart att samla alla barnbutiker på ett och samma ställe.istb_0052OJ, hade vi råkat låsa in Eleonora och hennes kompis Nur när vi stck iväg..? Sorry… istb_0053Laddade för en partykväll, lämnades regelboken hemma… istb_0054En sådan kväll får man vara lite ”Sefiesk”? istb_0055Nä, nu har du kört fel…detta är inte det barområde vi skall till… detta område heter Gayrettepe.istb_0056Vi passerade det som kallades ”Crazy Man´s Building” eller mer officiellt, Trump Tower. istb_0057Framme! Nu tar vi ett fint bord på barrestaurangen / Bryggeriet The Populist. istb_0058-Bra fråga, Metin. istb_0059fräsch kycklingsallad. istb_0060Plankad Pizza. istb_0061-Smile! Eller har ni munnarna fulla? istb_0062Här med vår ”Personal Waiter” istb_0063Sedan dör det upp någta vänner till Metin, så festen fortsattetill stängning. God Natt!
metin_peterText & Foto: Metin Özturk och Peter Ortvik.istb_0064Men..vad har nu denne trevlige man, Nader från Skärholmen, med det hela att göra? Läs den mångfacetterade fortsättningen från en ovanlig hemresa här nedan, så förstår du snart…

Chefredaktör Peter Ortviks egen berättelse:
Missad flight men kanske Räddat Liv

Efter den tunga kvällen på The Populist, som avslutades med en flaska rött, när vi återkom till #baslägret”, vaknade jag med en underlig magkänsla. Det tog inte så lång tid innan jag förstod att jag drabbats av ”Sultanens Hämnd” (motsvarande Mexicos ”Montezumas Hämnd”), alltså en extremt obehaglig magåkomma. Vi behöver inte gå längre än så gällande symptomen.

Det innebar dock att sista dagen/kvällen tillbringades så nära toaletten som möjligt och jag såg inte fram mot måndagens timmar på flygplatsen. Detta om detta.

Metin såg till att jag kom ut till flygplatsen i god tid, så det var ingen kö till incheckningen. I pass- och säkerhetskontrollen, råkade jag ställa mig i en VIP-kö, vilket gjorde att jag tjänade minst en timme, då de vanliga köerna var fyllda till bristningsgränsen. Ett misstag jag inte ångrar…

Cirka en timme före avgång, kom mitt Gate-nummer upp och jag begav mig dit och satte mig på en bänk, cirka fem meter från Gate-disken där boarding-passet visas upp. Dock var det flera olika flighter som använde samma utgångs-gate, bl.a Addis Abbeba. När det var knappt 20 min till avgång och ingen annonserat Stockholm, blev jag lite orolig och uppsökte en ”Gate-Tavla”. Där stod det ”Gate Closed” efter Stockholmsflighten.

Jag sprang fram till utgången och frågade upprört vad som händer? En elakt leende herre svarade ”You have missed Your Flight”. Jag tittade på klockan, som visade att det var 17 minuter till avgång och påtalade att ingen påannonsering var gjord och att det var flera flighter från samma Gate.
När jag stod där och försökte få mannen att förstå att det dels var gott om tid kvar, dels att de gjort ett misstag, kom ytterligare en passagerare fram som hört mitt utbrott och även han satt nära disken och inte hört eller sett något som indikerade att boardingen påbörjats. (Senare på dagen, dök det upp ytterligare två svenska tjejer som också drabbats.)

Vi nådde inget resultat med den illvillige tjänstemannen, så vi frågade helt enkelt vart vi skulle vända oss för att skapa en lösning. Vi fick riktningsbeskrivning till ”T.A. Transfer Desk”, sedan vände tjänstemannen på klacken och gick. jag presenterade mig för min ”olycksbroder”, som visade sig heta Nader, bor i Skärholmen utanför Stockholm och som hade besökt släkt i Islamabad via transfer i Istanbul. Han hade samma uppfattning som jag, att inga upprop från disken hade gjorts och han hade heller inte märkt påbörjad boarding. Vi slog följe och beslöt oss hålla ihop under dagen och göra allt för att lösa vår belägenhet.

Väl framme vid den angivna stationen, fick vi bara reda på att det inte alls var dit vi skulle utan pekades vidare 100 meter i annan riktning. (Flygplatsen är gigantiskt). Även vid nästa station, skickades vi vidare, nu tillbaka genom säkerhetskontrollen ut i stora hallen och ned en våning.
Vid denan station togs vi emot av en herre som noga tittade på våra boardingpass och delade upp oss, eftersom jag åkt direkt från Sthlm, medan Nader haft transfer.
Jag skickades ytterligare ca 100 meter bort men innan jag lämnade Nader, bad jag honom stanna kvar där han var, så jag skulle hitta honom och så vi kunde dra nytta av varandras erfarenheter.

När jag närmade mig ”slutstationen”, stannade jag ca 10 meter från disken och bestämde mig för att försöka läsa av de tre män som stod bakom den. Ibland kan man med hjälp av kroppsspråk, inbördes sätt att interagera och liknande, käna sig fram till den typ av personlighet man tror sig vara bäst psykologiskt synkad med. jag valde ut mannen i mitten, han verkade mest självsäker och hade det lugnaste sättet att röra sig på. Jag samlade mig, lät pulsen sjunka och gick sakta fram och hälsade artigt… utan att påbörja mitt ärende.
Han hälsade tillbaka och frågade ”Kan jag hjälpa till med något?”
Jag redogjorde för hela händelseförloppet med alla detaljer, dock utan att skuldbelägga någon samt försökte se lätt uppgiven ut utan att tappa position.

Han bad att få mitt boardingpass, slog ett tag på tangentbordet och tittade sedan upp på mig och sade: ”Ja, jag kan se att Du missat flighten. INormalt koster det här en hel del men låt mig se hur det ser ut på nästa flight till Stockholm.” Han fortsatte knattra på tangenterna ett bra tag, ltade sig sedan bakåt mot ryggstödet och såg åter på mig, nu med ett litet leende. ” Som jag sa, fortsatte han, så koster det här normalt en bra slant men jag har faktiskt lyckats boka om Dig till nästa flight… och det helt utan kostnader för Dig…”boardingpass-x-2Här kan både det gamla och det nya boarding-passet ses.

Jag drog en lättnadens suck, bugade och skakade hand med honom och tackade igen. Frågade dessutom om de kanske hade en ”kaffekassa”, där jag kunde få bidraga ned lite pengar.
Han skrattade då och replikerade: ”tackar.. men vi har alltid fritt kaffe här, så tänk inte på den saken. Jag är glad att kunna hjälpa till att lösa problemet. Här är Ditt nya boardingpass, gå nu i tid till Din Gate…”  Jag tackade igen och nämnde liksom i förbifarten att jag inte var ensam att ha drabbats, innan jag lämnade disken.

Tillbaka hos Nader, såg jag att han inte såg så värst glad ut. ”Hur gick det?” frågade jag.
”Han sa att jag skall betala 3800 för en ny biljett, så det var inte så kul”, svarade en deppig Nader.
jag beskrev vad som hänt mig och bad Nader att hänga på till samma ställe, eftersom han ännu inte betalt något, för att försöka med samma taktik som jag varit lyckosam med.
När vi närmade oss, pekade jag diskret ut ”min” handläggare och gick sedan bakom en pelare för att inte blanda mig i det hela. Efter några minuter kom Nader tillbaka, nu med en klart mer positiv uppsyn. ”Det gick bra även för mig, tack Peter, nu bjuder jag på lunch…”

Allt flöt sedan på och fem timmar senare satt vi bägge två i nästa Turkish Airlines flight till Stockholm.
kabinpersonalen var extremt trevliga, snabba och serviceminded. De fixade blixtsnabbt en ”Exit-plats2 åt mig, så jag kunde sitta bekvämt med mina 193,5 cm utsträckt. Maten var god och allt flöt på. Vid ett av mina WC-besök (ja, magen var inte att leka med), stod alla Flygvärdinnorna samlade i pentryt akter om toaletterna. Jag kände mig nöjd och glad, så jag gav uttryck för detta genom ett litet tacktal där jag lovprisade deras professionalism, vänlighet och effektivitet.

När jag kom ut från WC och var på väg tillbaka till min plats, knackade någon mig på ryggen. Det var en av flickorna som ursäktande och försynt höll fram en enkätblankett och undrade om jag hade tid och lust att fylla i och berätta min upplevelse av flighten. ”Självklart” svarade jag och skrev ned samma lilla tal jag nyss hade hållit inför dem.

LIV ELLER DÖD?

När högtalarrösten förkunnade att alla skulle fälla upp stolsryggar, fälla ihop bord etc inför landningen, återtog jag min ordinarie plats, då mitt hyllbagage fanns där och Nader satt precis framför mig. Jag satt ”aisle” och mitt över gången satt först en liten flicka och spelade spel på en surfplatta, innanför henne en stor överviktig kvinna runt sextio år, iklädd sedvanlig muslims outfit. Kvinnan såg ut att inte ha uppmärksammat uppmaningarna, då hon både satt med stolsryggen bakåtlutad och bordet nedfällt. En flygvärdinna anmanade henne på både turkiska och engelska att åtgärda saken man ingen reaktion från kvinnan.

Flygvärdinnan puffade då lätt på hennes axel men ingen reaktion. Repris, lite hårdare men samma sak. En man i raden framför, tydligt i hennes sällskap, hängde över sitt ryggstöd och skakade kvinnans arm men fortfarande ingen reaktion. Då tyckte jag att det var dags att förflytta läget framåt, så jag bad flygvärdinnan att flytta bort den lilla tjejen, så att kvinnan blev mer lätt nådd och ensam i sin 3-rad. Detta skedde och sedan bad jag flygvärdinnan att fälla upp armstöden mellan sätena, så att de kunde lägga kvinnan ned, dra upp fötterna och utjämna blodcirkulationen. Sedan bad jag henne att fråga familjen om hon hade några kända sjukdomar och medicinering.

Vi det här laget, hade an av flygvärdinnans kollegor tagit sig till mikrofonen och ropade ut den klassiska ”Is there a Doctor on board?” Nu hade planet landat på landningsbanan och börjat taxa in till sin plats. Efter ytterligare två utrop och ingen doktor ombord, påpekade jag att jag i varje fall arbetat som tandläkare i över 10 år, samt som lärare på Tandläkarhögskolan. Då såg jag hur det snurrade till i flygvärdinnans huvud. Jag hade ju tillsammans med enkäten jag fyllt i, bifogat mitt visitkort från Frontfac Magazine, där jag står som Editor In Chief / CEO.
jag bad direkt att de skulle ta pulsen på kvinnan och  om det fanns någon, kolla om den var regelbunden, svar eller ”trådig”. Resultatet var tvetydigt men det fans puls, vilket ju var en bra början.

Kvinnans fysionomi gav mig intrycket av han med hyfsat stor risk lider av Diabetes och kanske hamnat i insulinkoma / Hypoglykemi eller motsvarande, så jag vidarebefordrade detta för personalen att ja i minnet.

Samtidigt hade planet stannat helt och alla vet ju hur flygpassagerare beter sig i samma sekund.
Flygvärdinnorna fick panik och började skrika ”Sit Down, everybody sit down”.
Jag frågade om de tillkallat Arlandas emergency medical team och fick ett ”yess” till svar. Då bad jag om en kontraorder, att istället tömma planet så snabbt som möjligt för att ge det annalkande teamet vårdare lugn och utrymme. De åtlydde snabbt och planet tömdes på rekordfart (Ett Hallelujah moment). De hade inte lyckats få kvinnan responsbar, så ingen vätska hade kunnat ges, i det fall hon var dehydrerad.

Nu var planet tömt, förutom att jag var kvar, så jag tackade för mig, tog min kabinväska och drog iväg, med flygvärdinnornas ”Thank You so much” ringande i öronen. Precis när jag kommit ett par meter utanför flygplanskroppen, kom två ambulansmän med bår och två akutsjukvårdare med väskor springande och dök in i planet. Då kände jag att jag med gott samvete kunde gå ned till bagageområdet. Till min förvåning, kom mitt bagage med samma flight som jag själv, då de tydligen alltid kollar av att den passagerare som checkat in bagaget, själv är med ombord, av kända säkerhetsskäl. Väskan hade alltså bokats om av den hjälpsamme herrn som bokat om mitt boarding-pass.

Det hela blev inte mindre positivt, när Nader dök upp och meddelade att en släkting fanns på plats med bil och att de gärna körde mig hem. Ibland är lycka en enkel gentjänst. Speciellt efter en lång och frustrerande dag med många toalettbesök. Tack för kaffet.

 

Comments are closed.
http://frontface.se/magazine/