Frontface i närkamp med Lyxfällans Patrick Grimlund

Patrick_Grimlund_Lyxfallan

Knappast någon har väl av fri vilja undgått att se några avsnitt
av TV3-serien LYXFÄLLAN, som inte bara löser specifika fall
med trassliga ekonomiska situationer utan även ger allmänna
smarta tips, som alla vi tittare kan ha nytta av, om vi törs
erkänna våra brister.

När Lyxfällans elegante snygging Patrick Grimlund tittar djupt
in i de ”drabbades” ofta tomma ögon, och med sin
djupa stämma ställer personen/personerna mot väggen
med ett ”Hur tänkte du egentligen..?”,
ja då är det bara att erkänna sina brister och fel.

Därför tyckte vi på Frontface att det inte är mer än rätt att vi
vänder på steken och placerar Patrick i ”heta soffan”
och låter honom få svara på en hel drös av riktigt personliga frågeställningar, helt utan chans att komma undan.
Sagt och gjort, på Skärtorsdagen kidnappade vi (nästan)
Patrick Grimlund, tvingade honom (njaeee) att gå
tre trapporutan hiss upp till lyxredaktionen och sedan
startade den obönhörliga utfrågningen över en klassisk
lyxfälla, Cappuccino, där vi inte duckade för något…

Patrick-Grimlund_06

Nå Patrick, hade du någon spargris som liten
och kom den till tänkt användning?

– Ja, jag minns att den var genomskinlig,
jag gillade att se pengarna hela tiden…hehehe.
Gillade att känna tyngden öka men visst, jag var nog
framme och norpade lite ibland också.

Som barn, vad hade du för förhållande till pengar,
fick du veckopeng eller var det andra lösningar?

– Jo, fick veckopeng från det att jag började skolan.
Då fanns det en färdigförpackad godispåse som
hette just ”Lördagsgodis”, vill minnas att den kostade
3:50 och den stod högst på listan och kunde då spara
de 1:50 som blev kvar efter det snaskrelaterade inköpet.
Dock får jag nog karaktärisera mig mer som Slösa
än som Spara när jag var barn…absolut ingen
Joakim von Anka-typ.

När godiset tappat sin stjärnglans, vad tog då över intresset?

– Det var definitivt ljud/bild och stereoapparater.
Jag sparade ihop till min dröm, en Marantz förstärkare
med spectrum-analyzer. Har alltid sett till att först spara,
sedan köpa.
Så var det även med första moppen. Sprang ner till kiosken
och köpte Gula Tidningen varje tisdag för att kolla in
begagnatannonserna.

Var dina föräldrar superstrikta gällande veckopengen
eller kunde de sticka till dig lite bonus ibland?

– Det var för det mesta rätt strikt. Jag är storebrorsa
till tre systrar, så man fick föregå med gott exempel…hrrmmm..
Pappa var hårdast, mamma kunde ibland skämma bort mig lite,
sticka till om det fattades lite på toppen när jag sparat till något.
Patrick-Grimlund_04

Okej, sedan kommer vi fram till den viktiga perioden
i ditt liv, när tjejer börjar få ta plats. Vi som gillar att följa din
framfart i Lyxfällan, har inte så svårt att se hur mode måste
ha haft en plats redan i ditt tonårsliv? Eller har jag fel?

– Jo du, jag var extremt klädintresserad när jag var yngre,
mycket mer än nu, faktiskt. På 80-talet var det snabba växlingar.
Jag var ”Hårdrockare” under en period före sommarlovet,
sedan dök jag upp som Synthare efter sommaren
när högstadiet drog igång.

Betydde det att även frillan förändrades i samma takt?

– Ja, absolut. Håret måste ju passa ihop med stilen.
under Synthperioden var det ju lång lugg, rakad nacke,
schackrutiga byxor och allmänt uppseendeväckande stil.
Jag har varit riktigt långhårig men i lumpen satsade jag
som Norrlandsjägare och då rakade jag av mig rubbet.
Lite senare efter det, pluggade jag i Fort Meyers och
West Palm Beach, Florida, USA, och anammade där
hela ”Surfer-looken”. Beach-Volleyball, strandragg
och det som hörde till…
Sportade hårt, tennis, styrketräning och löpning
från Campus till beachen o tillbaka varje dag.
Formen var god då…hehehe.

Fattig (?) student i USA, hur klarar men då trycket från
det amerikanska dejtingsystemet, där killen skall stå för allt
och lite därtill?

– Jag har aldrig gillat att hålla igen när det gäller en dejt.
Bjuder jag ut en tjej, ja då BJUDER jag också, så är det för mig.
Har aldrig förstått konceptet att dela på notan, det är för mig helt främmande. På den tiden var det som 18-åring inte dyra
restauranger som var aktuellt, hellre att bjuda över (eller lura över? Frontface kommentar…) henne på en flaska vitt
och en skål fräscha räkor. Det hade man ju hört att det skulle fungera…och det gjorde det …hehehe.
Jag pluggade ett år på High-School, sedan första två år
på Unviversitet i USA och sedan de två sista åren i London
och gjorde klart ekonom och business-utbildningen där.
Det var en rolig tid, helt klart.

Det kan man förstå. Du blev väl ”The Crazy Swede”…?

– Ja…joo, så kan det ha varit…

Patrick-Grimlund_02

Nu, Patrick, skall vi in och peta i ett av
mina egna favoritämnen, nämligen musik.
Skall vi börja med dina synder som ”Hårdrockare”?
Favoriter?

– Jag var ju aldrig en av de ”riktiga” hårdrockarna,
gillade mer det som för många av dem
var lite skäms-musik både då
och kanske även idag…som ”Twisted Sister, Kiss,
Judas Priest,  Van Halen, Motley Crue och
snuddade även vid gruper som
Whitesnake,  Saxon och AC/DC.
Den här perioden inföll sig när jag gick på mellanstadiet,
så man var ju rätt lättinfluerad.

När jag då efter sommarlovet bytt image till Synthare,
var det Depeche Mode för hela slanten. De är ju fortfarande
aktiva och sneglar ju nu även åt ett rockigare håll.

Nu på ”gamla dagar”, får jag karaktärisera mig som periodare.
I höstas var jag på en tillställning där Linnea Henriksson
uppträdde, vi var bara 20-30 middagsgäster,
så det var verkligen en speciell känsla. Hade ingen koll alls
på henne som artist då men med hjälp av Spotify,
snöade jag helt in på henne
och hela hösten gick hennes låtar non-stop i mina apparater.
har flyttat mig lite åt det svenska på senare tid,
även med klassiker som Orup och Mauro Scocco.
Hakar gärna på allt nytt och suger i mig det som känns bra
för perioden, var även på Swedish House Mafias konsert
på Friends Arena, superhäftigt.

Musik handlar ju mycket om känsloläge och var man
befinner sig, så det pendlar lika mycket som livet för övrigt.
Ser mig nog själv som allätare i dagens läge.

Har du mycket musik i fysisk form hemma?

– Som för de flesta som började köpa CD-skivor när de
introducerades på 80-talet, så blir det ju några hyllmeter
med tiden. Kan väl kanske ha uppåt närmare 1000 st.
Snacka om långtidsinvestering…hahaha…utan ränta.
De ligger nu på vinden i kartonger. Det ä så skönt att
ha samlingen på hårddisk, samt via Spotify.

Du är ju kompis med Christian ”Kicken” Lundqvist,
trummis i The Poodles. Har han försökt omvända dig
till sin musiksmak (och då menar jag inte Carola…)

– He, ja vi brukar ha kul ihop men nej, han har inte dragit iväg mig på speciella rockkonserter och förresten är han inte så superrockig själv.
När jag tänker efter, så tog Kicken faktiskt med mig på ”Rock of ages” ganska nyligen. Det är ju rockmusik från 80-talet…Nostalgi för oss som fyllt 40…hehehe.

Patrick-Grimlund_03

Då lämnar vi tonartshöjningar och maffiamixar
och tar steget över till kroppens bästa pensionsförsäkring:
idrott, träning och motion. Redan här i soffsittning, syns det
att du besitter ett par riktigt stabila påkar. Berätta!

– Fotboll, slalom, friidrott, pingis…sport har alltid stått i centrum för mig. Hade stark fokus på fotboll och slalom men råkade ut för en mopedolycka när jag var 16. Min ena fot blev totalkvaddad, har fortfarande kvar en spik i foten som minne.
Efter operationen, när jag gick på rehab, sa min läkare att om jag kör rehab duktigt i ett år, så skulle jag kunna motionsidrotta och jogga men inget därutöver var att räkna med, glöm att satsa på fotbollen.

Tyvärr gick jag på hans snack och släppte min dröm.
Två år senare, när jag var utbytesstudent i USA, där ingen kände till min skadehistorik, kändes foten så bra att jag anmälde mig till deras fotbollslag och tränade stenhårt,
vilket gick hur bra som helst, inga känningar alls. Men jag hade andra prioriteringar då och hade tappat två år, så det var bye-bye för min eventuella framtid som yrkesspelare. Utan att överdriva, jag var hyfsat bra och hade som många andra killar i den åldern drömmar om att bli proffs och faktiskt blev en av mina lagkompisar proffs i Spanien, så man vet ju aldrig var det kunde ha slutat.

Patrick-Grimlund_05

Där ser man, det kunde ha blivit ”Lyxliraren”
istället för Lyxfällan…men inte.
Hur ser din träningsregimen ut idag då?

– Jag tränar 10-15 minuter varje dag, följt av en njutbar bastu,
så jag är inte en av de som hänger på gymmet i 90 minuter
och sedan tröttnar.
Jag integrerar träningen med min övriga livsstil utan att något inkräktar på det andra. Det känns lika naturligt
för mig som att äta lunch.

Nu åker jag här i Påskveckar till Åre och låter slalom bli
det som gäller, det skall bli riktigt skönt:
(När du läser detta, är alltså Patrick tillbaka.)

Har du korta eller långa sidor?

– Ja du, jag gjorde ett längre uppehåll, så när jag kom tillbaka,
gällde inte alls samma tekniker och skidtyp som när jag tävlade
innan uppehållet. Jag hyrde en personlig slalomtränare, som
fick mig att justera in mig i ledet med långa carvingskidor.
Jag tävlade i både slalom och storslalom men har nu en helt
annan teknik.
För att få ihop tidsperspektiven:
Fotbollen lade jag ner på grund av mopedolyckan,
slalomen lade jag ner ett par år innan, för att
kunna satsa helhjärtat på fotbollen…
Det var kul att tävla i kalle Anka Cup, som ju
var det stora på nationell nivå då och jag vann
Lidingömästerskapen ett antal år.

Hur välvallad är du i köket då?
Eller blir det bara Kronans Ärtsoppa?

– Jag är helt klart en njutare när det kommer till
mat och dryck. Bland favoriterna finns både
skaldjursrätter och välputsade kötträtter.
Jag undviker råttkött men gillar rått kött, som i råbiff
och även som i carpacio och sashimi.
Det franska köket är något jag gärna prisar och repriserar,
har inget emot att bordet framför mig dignar av
gåslever, ostron och entrécotes. Många av mina favoriträtter
passar utmärkt ihop med champagne, vilket är perfekt,
då jag har en klar faiblesse för denna ädla dryck.

Tycker även om goda viner, har favoriter men är ingen
avancerad vinkännare. Vid utgång, kan man nog
karaktärisera mig som en enkel ölfantast.

Men om vi gör en tvär sväng och tar svartpisten över
till det är mest känd för, rent publikt, hur välvallat gled
Du in på den då redan uppstakade Lyxfälle-banan?

– Lyxfällan är ett helsvenskt koncept, rätt ovanligt idag.
Eftersom jag av egen maskin aldrig sökt mig till TV eller Radio,
så får man ta till det klassiska bananskalet för att förklara.
Jag jobbade som ledarskapscoach / konsult och samtidigt
forskade jag och doktorerade på Uppsala Universitet, inom
ledarskap och coachning. Det damp ned ett mail från produktionsbolaget, som bad om ett förutsättningslöst möte
och eftersom jag inte ens visste hur de fått skott på mig, så blev jag nyfiken och tog mötet.
Jag har alltid älskat utmaningar och kastar mig gärna ut i okänt vatten. Så min tanke blev direkt: ”Hmmm, det där måste jag prova på…”. Det har varit så kul, att det bara fått rulla på sedan dess.

Vad är det mest galna som hänt under den tid du medverkat i programserien? Det måste ju varit en hel del knäppgökar ni träffat på?

– Det kommer direkt upp flera händelser, som fått mig att
känna mig som en fågelholk och som jag aldrig trott skulle
kunna vara en del av verkligheten. Här är den:
En ung tjej som köper raskatter med hjälp av SMS-lån.
det var då inte hennes första / enda katt utan det var hennes
FEMTE katt hon finansierade på det sättet.
En annan höjdare är familjen som köper Pizza på avbetalning.
Helt bizarrt att se. Slutligen har vi familjen som till en början såg rätt välorganiserade ut, men som visade sig betala sin elräkning med SMS-lån.

Har du själv, någon gång i ditt förflutna, hamnat i skiten, ekonomiskt sett?

– Livet är ju en berg- och dalbana under olika faser man går igenom. När jag gick igenom skilsmässa, samtidigt som IT-kraschen skedde, där jag var en rätt aktiv aktör, dök stora delar av mina aktieposter rejält och det var ingen skön sits att vara i just då.
Kom ur det hela hyfsat hel. Skillnaden på mig och de jag möter, som hamnat i liknande situationer, är att de stoppar huvudet i sanden och fortsätter agera på samma sätt som om inget hade hänt, medan jag rättade in mig i ledet efter en ny situation. Jag sålde bilen, bytte till ett mindre och billigare boende, sänkte min standard snabbt och aktivt, för att sedan, när jag kände att balans och kontroll infunnit sig, åter starta att bygga nya positiva förutsättningar.
”Se Situationen – Ta Ansvaret – Agera Konsekvent”.

Så får du berätta om din egen ”Sämsta Affär” du gjort…

– Rent generellt, är ju en bilaffär aldrig en bra affär, så där
har passionen ibland fått vinna över förnuftet…Big Boys, Big Toys.
Annars är det nog en väldigt dyr stereoanläggning
jag köpte för cirka 12 år sedan. Rent ekonomiskt, en ren katastrof,
men lyssningsmässigt och livskvalitétsmässigt…em ren njutning.
Jag bodde i ett stort hus på den tiden, hade Beo-Linksystem i hela huset,
tre våningar inklusive badrum och i trädgården.
Jag hade prioriterat detta och hela anläggningen inköptes kontant,
så trots att det rent investeringsmässigt inte var bra,
ångrar jag det inte alls.

Min gamle fars råd till mig under min egen uppväxt var
stående: ”Har du inte stålarna, köp inte grejen”.
Kan du skriva under på det?

– PRECIS!!! Oerhört sunt resonerat.
Lever man efter den devisen, hamnar man aldrig i Lyxfällan.
Njutningen blir så mycket högre, när man själv äger sin nyinköpta pryl kontant, än om man fyllt i ett formulär, där du dessutom får betala prylen två gånger, oavsett vad de lockar med.

Det finns egentligen bara två lån som kan rättfärdigas:
Dels ett vettigt bostadslån, om det är ett måste för att
få en bostad över huvud taget. Dels även att ta ett CSN
studielån, som ju är ett förmånligt sätt att finansiera sina studier på.

Patrick, du håller dig borta från sociala medie-träsket, har jag märkt. Hur går tankebanorna bakom det beslutet?

– Ja, det stämmer. Alla har vi X antal timmar att disponera
och jag har prioriterat bort den delen, då jag känner att det är så mycket annat jag hellre gör än att sitta och uppdatera mina statusuppgifter och berätta vad jag gjort och med vem.
Det är rätt skönt att folk inte riktigt vet vad jag gör, bara det är en sorts frihet i dagens bekräftelsebehovsstyrda SM-värld,
där många blir så stressade över att ”behöva” tala om vad de gör och var de gör det…för att inte försvinna ur ”världsmedvetandet”…
Däremot kan Facebook och liknande användas å ett smart sätt
som ett businessverktyg, för de som känner att det tillför något
vettigt till det traditionella.

På tal om det traditionella, känner du krav på dig att din utsida
skall visa upp de traditionella kläd- och stilattribut som man
i alla tider förknippat med ekonom- och bankverksamhet, för att utstråla ordet ”förtroende”?

– Inte alls, jag är ju programledare i en kommersiell TV-kanal
och visst begränsas ens profil av programformatets strikthet och begränsningar, men jag är ”What You see, is what Y ou get”.

Har ju många andra roller att spela i livet, är ju pappa och var tidigare fotbollstränare för min sons fotbollslag, så det är många skepnader man dyker upp i.

Är du en sådan där jobbig fotbollsfarsa då..?

– Haha…njae, tror inte det, jag har lärt mig att hålla käften
vid sidlinjen. Jag har inte fått några officiella klagomål,
fast min som har ju bett mig tagga ner lite, men det gör ju alla söner, eller hur?
Han behöver bara ge mig en blick. Är ju inte tränare längre, bara farsa…

Kommer du tillbaka i nästa säsongs Lyxfälla?

– Jag säger som de gamla luttrade fotbollsproffsen:
”Jag tar en säsong i taget..” och nästa säsong har jag bokat in.
Vi har fått så bra feedback från tidigare Lyxfälle-kliemter, att vi
gjort så stor nytta, att den belöningen ger så mycket energi till
att fortsätta, minst en vända till, sedan får vi se…

Så stänger Patrick sin kristallkula och eftersom han lovat bort sig till en Skärtorsdagsmiddag, löser vi upp knutarna i repet
vi bakbundit honom med och tackar för god match.

Men, vi river inte kontraktet än,
vi återkommer säkert och kollar att han inte
sköter sig allt för exemplariskt.
Någon missad passning skall vi väl få korn på…

Patrick-Grimlund_01

Comments are closed.
http://frontface.se/magazine/